Valentina Tjerevatenko som leder organisationen Dons Kvinnor meddelades på Midsommarafton om att hon kommer ställas inför rätta för grovt brott mot agentlagstiftningen. Hon anklagas för att inte ha följt de föreskrifter som åläggs utländska agenter.

Redan i mitten på maj förhördes Valentina av den ryska utredningskommittén och fick då veta att hon misstänktes för att medvetet ha valt att inte skicka in de dokument som krävdes för att registreras som utländsk agent. Myndigheterna menar att hon i illvilja skapade en ny organisation med liknande namn för att Dons Kvinnor skulle kunna undkomma lagstiftningen. Det är första gången en rysk människorättsorgnisation dras inför rätta enligt lagen som instiftades år 2024. Om Valentina befinns skyldig så riskerar hon upp till två års fängelse.

Dons Kvinnor bedriver bland annat utbildningsprogram i mänskliga rättigheter och fredsbyggande och erbjuder även humanitär hjälp till flyktingar och andra behövande runt om i Norra Kaukasus.

Källa: Human Rights Watch

Nu sprids blogginlägg för det mesta just genom sociala medier, och behovet av statiska samlingsbloggar av den här typen är inte speciellt stort, vilket man också ser i besökssiffrorna.

Det kräver visserligen ingen större arbetsinsats att hålla samlingsbloggen i gång – men webbadressen och serverplatsen kostar ändå några hundra kronor varje år. Därför lägger vi ner när nuvarande abonnemangsperiod tar slut den 25 juli 2024.

De enskilda bloggar vars inlägg samlats på Rysk mosaik finns givetvis kvar och påverkas inte på något sätt. Det lättaste sättet att även fortsättningsvis kunna läsa dessa och andra blogg på ett och samma ställe är att använda Feedly eller en liknande tjänst. Passa på att prenumerera på dina favoritbloggar medan de fortfarande finns samlade här.

Om någon är intresserad av att ta över Rysk mosaik finns det möjlighet att göra det någon vecka till. Kontakta i så fall bloggadministratören.

Förresten, innan jag fortsätter vill jag påpeka att den här sagolika historien om hur oligarker blåste väljarna och stal motsvarande tio miljarder kronor är alldeles sann. Alla personer som nämns vid namn finns på riktigt. Det gör också landet Moldova som är stort som Jämtland och ligger inklämt mellan Rumänien och Ukraina. Många moldovier talar rumänska och en del ukrainska. Eftersom landet dessutom ligger i skärningspunkten mellan Centraleuropas och Balkans kulturer och historia lever här också andra folk. Det som de har gemensamt är att de brukat jorden sida vid sida och gör sitt eget vin.

Vinet har en officiell helgdag i Moldova. Då bjuds allmänheten att testa de senaste årgångsvinerna. (foto:Torgny Hinnemo)

Som sin storhetstid räknar moldovierna andra hälften av 1400-talet då furstendömet styrdes av Stefan den store. Några årtionden efter hans död blev landet en vasall under det ottomanska imperiet men fortsatte att sköta sina inre angelägenheter. På 1800-talet tog dock Ryssland kontroll över den östra halvan medan den västra slog sig samman med ett par andra rumänsktalande furstendömen och bildade dagens Rumänien. Dit anslöts även den östra delen mellan första och andra världskrigen innan den åter erövrades av Ryssland som nu bytt namn till Sovjetunionen. Det erövrade territoriet fick status som en egen sovjetrepublik men blev en suverän stat när Sovjetunionen upplöstes för ett kvartssekel sedan. Landet kallar sig fortfarande för Moldova.

Men låt oss återvända till den aktuella bankskandalen.

På måndagen dömdes miljardären och förre premiärministern Vlad Filat till nio års fängelse och förlust av egendom. Rättegången kritiseras för att ha hållits bakom stängda dörrar. (foto: Torgny Hinnemo)

När det 1994 för första gången hölls parlamentsval i den pånyttfödda staten röstade invånarna efter hjärtat. Mer än hälften lade sin röst för det nya agrarpartiet eftersom många ägde eller arbetade inom jordbruk och livsmedelsföretag. En dryg fjärdedel röstade socialistiskt och resten på liberaler eller kristdemokrater. De följande årens ekonomiska utveckling ledde till fattigdom och arbetslöshet men för det klandrar många internationella experter IMF som de anser vilseledde Moldovas politiker. Hur som helst röstade moldovierna på helt andra partier vid nästa val. Största oppositionsparti blev det nya kommunistpartiet. Det berodde till stor del på att det leddes av Vladimir Voronin. Som republikens inrikesminister under de sista turbulenta åren av Sovjetstyre hade han gjort sig populär genom att ogärna ta till våld.

2001 gick landet till val för tredje gången. Då hade korruptionen inom de flesta partier blivit så uppenbar att en majoritet av väljarna lade sitt öde i händerna på Voronin. Problemet var bara att antalet erfarna kommunister inte räckte till för att besätta alla nyckelposter. Därför fick många av dem som tidigare kontrollerat rikets affärer och gjort dem till sina egna sitta kvar. Så småningom stod det klart att även Voronins familj hade skott sig.

I nästa försök att bli av med korruptionen röstade väljarna 2024 fram en ny regeringskoalition. Den bestod av tre partier som hade honnörsord som ”liberal” och ”demokrat” i sina namn. De sade sig vara EU-vänliga och moldovierna hoppades att EU skulle få dem att bry sig mer om landets och mindre om sina egna affärer än företrädarna.

Nu blev det inte riktigt så. Två av regeringspartierna kontrollerades av miljardärerna Vlad Plahotniuc och Vlad Filat. De delade upp statsapparaten mellan sina respektive nätverk. Dessa började dock använda ministerierna för att bekämpa varandras affärsimperier. I motsats till Ukrainas nyligen avsatte ledare Janukovitj har de satsat på samarbete med EU men för den skull har de inte klippt sina affärsband med Ryssland.

Hösten 2024 genomförde en grupp oligarker en närmast ofattbar kupp. Närmare 15 procent av landets BNP försvann ur landet till obskyra konton. Som huvudansvarig utpekades oligarken Ilan Shor som var styrelseordförande i en av de banker som försnillade pengarna.

En märklig detalj var att tre av de inblandade bankerna hade den välkända brittiska firman Grant Thornton som revisorer. Efter skandalen bytte Grant Thorntons Moldovachef Stéphane Christophe Bridé jobb och blev ekonomiminister. (Hans uppdrag för Grant Thornton övertogs av hans fru.)

Vlad Plahotniuc

Låt oss här göra en liten utvikning. I mars 2024 undrade världen varför Rysslands president Vladimir Putin var borta från offentligheten i elva dagar. När han till slut visade upp sig var det tillsammans med Kirgizistans president Almazbek Atambayev som kom på besök till S:t Petersburg. Men Atambayev kom inte i ett eget plan och flög inte direkt. Han hämtades i Kirgizistans huvudstad Bisjkek av ett plan som ägdes av den man som kontrollerade taxfreeförsäljningen på Bisjkeks flygplats. Den mannen var Ilan Sjor. Planet tog Atambayev till Moldova där han träffade Vlad Plahotniuc innan han fortsatte till Putin.

Men åter till vår historia. Den 6 maj förra året sattes Sjor sent omsider i husarrest. Han släpptes dock efter tio dagar sedan han pekat ut Filat som huvudansvarig för korruptionen i landet . Snabbt lät Sjor (som företräder ett Rysslandsvänligt parti) sig väljas till borgmästare i staden Orheul – han lät snygga upp en del av gatubeläggningen vilket uppskattades av väljarna. I stället häktades Filat i mitten av november förra året och dömdes den 27 juni till nio års fängelse. Tre dagar innan domen föll häktades dock Shor på nytt. Många inklusive EU:s ambassadör i Moldova har offentligt frågat varför domstolsförhandlingarna om Filat hålls bakom stängda dörrar.

De Rysslandsvänliga Socialisterna (överst) har stöd bland väljarna medan det tills nyligen mäktiga nationella kommunistpartiet inte längre är att räkna med. (foto: Torgny Hinnemo)

Moldovierna är sedan långt tidigare övertygade om att mycket är skumt med Filats affärer men bland annat hemlighetsmakeriet i domstolarna får dem att tro att Plahotniuc är minst lika insyltad. Rättsväsendet tillföll nämligen hans parti när minister- och generaldirektörsposterna fördelades. Väljarnas dom är klar: Enligt de senaste opinionsundersökningarna skulle högst ett av de tre nuvarande regeringspartierna ta sig över sexprocentsgränsen om det hölls parlamentsval i dag. (Den nuvarande premiärministern Pavel Filip och hans regering svors faktiskt in mitt i natten av rädsla för protester.) Populärast är i stället Socialisterna (ett Rysslandsvänligt parti som brutit sig loss från kommunisterna) med 16 procent, två EU-vänliga partier med bas i civilsamhället med 14 respektive 12 procent samt ett Rysslandsvänligt populistparti med 10 procent.

Populär är också Renato Usatii som leder ett ickesocialistiskt Rysslandsvänligt parti (foto: Torgny Hinnemo)

Den impopulära regeringen vill naturligtvis inte ha något förtida parlamentsval.  EU är uttalat kritiskt till de nuvarande makthavarna men befarar kaos om det hålls parlamentsval i dag. Plahotniuc som inte är uppskattad av vare sig väljarna eller EU reste i sin nöd i våras till USA och kunde i triumf visa upp att han blev mottagen av biträdande statssekreteraren Victoria Nuland trots att han inte är en officiell företrädare för Moldova. Uppenbarligen vill inte USA riskera en parlamentarisk situation som får Plahotniuc att söka ryskt beskydd för sitt affärsimperium.

Hur som helst blir det val i höst men inte av ett nytt parlament. Fram till år 2024 hade Moldova liksom många andra forna Sovjetrepubliker en direktvald president. Många tyckte att en sådan behövdes som motvikt till de splittrade parlamenten som hade svårt att enas om en handfast politik. Sen ändrades lagen i Moldova så att parlamentet själv fick utse statschefen med kvalificerad majoritet. På så sätt blev Vladimir Voronin president  i åtta år men efter att hans kommunistparti förlorat regeringsmakten lyckades parlamentet inte enas om någon ny kandidat. Sen dess skulle Moldova, om man följt lagen, behövt upplösa parlamentet och genomföra nyval två gånger om året tills man lyckats få folkförsamlingen att enas om en statschef. I stället har frågan lösts genom en kombination av fantasi och kohandel. Men när den nuvarande presidentens mandat löpte ut i vår var det inte möjligt för den försvagade regeringen att fortsätta med provisoriska lösningar.

Europeiska utvecklingsbanken (EBRD) beslöt nyligen att försöka stabilisera Victoria Bank som var inblandad i skandalen genom att utöka sin ägarandel till 27.5 procent.

I stället grep konstitutionsdomstolen in. En lag som inte går att upprätthålla strider mot konstitutionen, förkunnade den. Därmed gäller den gamla lagen igen och den 30 november är det dags för moldovierna att första gången på 20 år välja sin statschef. Populäraste kandidater just nu är socialisternas partiledare och Maia Sandu, en ekonom som varit utbildningsminister i några år. När Filats parti förra året nominerade henne som premiärminister satte hon som villkor att nationalbankschefen och riksåklagaren skulle få sparken. Hon fick inte sin vilja igenom men blev i gengäld en av landets populäraste politiker. Men mycket kan hända fram till oktober.

En faktor som komplicerar bilden ytterligare är att när Moldova blev självständigt 1992 utropade sig regionen Transnistrien, som omfattar en tiondel av Moldovas yta, sig i sin tur som självständig från Moldova. Transnistrien orienterar sig mot Ryssland. Men om hur det komplicerar det politiska spelet finns inte plats att berätta här.

Alla mobilsamtal i Ryssland ska nu spelas in av teleoperatörerna och sparas i ett halvår. Kravet är tekniskt omöjligt att uppfylla, eftersom det inte finns någonstans att bevara så mycket data, menar teleoperatörerna. Ändå klubbades det igenom utan diskussion av ryska statsduman.

Den allomfattande telefonavlyssningen är bara en liten del i lagpaketet som det ryska parlamentets underhus godkände under midsommaraftonen. Paketet har döpts efter en av upphovsmännen, den ultrakonservativa dumaledamoten Irina Jarovaja.

Några av de mest odiösa paragraferna hade visserligen strukits när lagförslagen lades fram – exempelvis paragrafen som skulle ha lett till indraget medborgarskap för ryssar som arbetar åt internationella organisationer utan den ryska regeringens uttryckliga medgivande.

De antagna lagarna stipulerar dock bland annat att alla internettjänster som krypterar meddelanden måste se till att polisen och säkerhetstjänsten vid begäran får tillgång till innehållet i dessa. Hur detta skulle kunna vara möjligt är oklart.

Till och med den amerikanske CIA-avhopparen Edward Snowden, som för det mesta hållit tyst om nätövervakningen i Ryssland, gick i helgen ut på Twitter och protesterade mot det nya lagpaketet:

Russia's new Big Brother law is an unworkable, unjustifiable violation of rights that should never be signed. https://t.co/HNsYmRaxR3

— Edward Snowden (@Snowden) June 25, 2024

Lagpaketet, vars syfte sägs vara att förhindra terrorism, fjörbjuder också missionärsverksamhet utan tillstånd. ”Uppvigling till oroligheter” kan straffas med fem till tio år i fängelse. Det redan luddiga begreppet ”extremism” utvidgas ytterligare, straffmyndighetsåldern för ”extremistbrott” sänks till 14 år och hårda straff införs för barn och vuxna som inte anger misstänkta extremister till polisen.

Innan de nya ”antiterrorlagarna” träder i kraft måste de godkännas av parlamentets överhus, federationsrådet, samt skrivas under av president Vladimir Putin, vilket väntas ske inom kort.

Lagpaketet är en del av förberedelserna inför det tidigarelagda parlamentsvalet den 18 september – det omfattande fusket i samband med förra parlamentsvalet i december 2024 ledde till stora protester med krav på demokratiska reformer, och makthavarna gör allt för att undvika en liknande utveckling i år.

Guvernören Nikita Belych med de påstådda mutpengarna. Foto: sledcom.ru

Också gripandet av Rysslands enda ”liberala” guvernör Nikita Belych i fredags är ett klart tecken på att valkampanjen nu är i gång. Belych var en gång ledare för oppositionspartiet SPS, men hoppade av under hösten 2024 och tog sedan emot posten som guvernör i Kirovregionen.

Den gången manövrerade Kreml bort honom samtidigt som det en gång betydelsefulla högerliberala partiet SPS slutgiltigt raserades. Nu får makthavarna i Kreml nytta av Belych en gång till, när han paraderas framför tv-kamerorna i handfängsel som ett levande exempel på korrupta liberaler politiker och som bevis på att de styrande verkligen tar kampen mot korruptionen på allvar.

Belych greps i Moskva på fredagskvällen efter att han enligt uppgift mottagit en påse som innehöll en flaska vin och 150.000 euro i märkta sedlar. Pengarna ska ha varit en tredje delbetalning av en muta på sammanlagt 400.000 euro. Enligt förundersökningsledaren som uttalade sig under häktningsprocessen ska Belych ha medgivit att han tagit emot pengarna men förnekat att det skulle handla om en muta.

Oavsett om det verkligen handlar om en muta eller om brottet är iscensatt är det uppenbart att tidpunkten för gripandet är vald med tanke på valkampanjen. Nu kan ”den korrupta liberala guvernören” användas som ”bevis” på att den liberala oppositionen bara är ute efter pengar. Samtidig kan hans kopplingar till ledande oppositionspolitiker användas i smutskastningskampanjer.

Redan för några månader sedan slogs förresten ett nytt rekord i smutskastning, när smygfilmade sexscener med en ledande oppositionspolitiker, den före detta premiärministern Michail Kasianov, och hans älskarinna, på bästa sändningstid visades i den populära, rikstäckande tv-kanalen NTV. Skandalen ledde till att oppositionens planer på valsamarbete raserades, vilket i och för sig alltid brukar inträffa.

Men nu är valkampanjen alltså i gång på riktigt, med en guvernör bakom galler och nya lagar med ännu hårdare straff för att avskräcka alla som till äventyrs hade tänkt demonstrera mot valfusk. Fast denna gång har makthavarna bytt ut centrala valkommissionens ordförande och utlovat ett ärligt val, så det kommer inte att finnas någon anledning att protestera.

Dessutom har myndigheterna passat på att ändra reglerna för valövervakning så att övervakarna långt i förväg måste anmäla vilka vallokaler de tänker närvara i. Därför kommer de säkert inte att hitta något fuffens.

Mer på temat

• SR – Snowden mot ny rysk storebrorslag
• Meduza – A nation of criminal suspects
• Meduza – Russia’s State Duma just approved some of the most repressive laws in post-Soviet history
• Meduza – The Duma’s new ‘Big-Brother’ legislation kills Russia’s Internet companies and hurts ordinary Web users. Here’s how.
• Meduza – Police arrest Russia’s last liberal governor on bribery charges
• The Interpreter – Nikita Belykh, ‘Last Liberal Governor in Russia,’ Arrested for Bribe-Taking
• Ведомости – Арест Никиты Белых – это удар по либералам и усиление позиций силовиков, считают эксперты
• Сноб – Преступное молчание, международный терроризм и наказание малолетних. Что изменит закон Яровой
• Ведомости – Реализация законопроекта Яровой обойдется Mail.ru Group почти в $2 млрд
• Сноб – Операторы связи оценили потери бюджета от «закона Яровой»
• Rublacklist.net – «Закон о слежке» показал пугающую некомпетентность законодателей, но объединил IT-бизнес и интернет-сообщество
• Законопроект № 1039149-6 О внесении изменений в отдельные законодательные акты Российской Федерации в части установления дополнительных мер противодействия терроризму и обеспечения общественной безопасности

Molotov-Ribbentroppakten skrivs under i Kreml den 23 augusti 1939.

I dag, den 22 juni, har det gått 75 år sedan det stora fosterländska kriget började. Dessförinnan var det inte mycket som hände – annat än att det naiva väst som vanligt vägrade att lyssna på Sovjetunionens kloka ledning och sätta stopp för fascismen. Så lät det när Vladimir Putin i dag talade inför ryska parlamentets sista plenarsammanträde inför höstens val.

Putin inledde sitt tal med att påminna om hur Nazitysklands trupper den 22 juni ”svekfullt” angrep Sovjetunionen, och att nazisterna då redan hade förslavat flera länder i Europa. Han nämnde dock inte att detta hade skett med Sovjetunionens goda minne, och att angreppet var ”svekfullt” just därför att Nazityskland därmed bröt Molotov-Ribbentropavtalet mellan Sovjetunionen och Nazityskland om delningen av Östeuropa.

Avtalet (som rätteligen bör kallas för Hitler-Stalinpakten) nämndes inte alls av Vladimir Putin. Efter en tyst minut klandrade han, sin vana trogen, i stället Västeuropa – som inte hade gjort tillräckligt för att stoppa nazisterna:

На прямые предложения Советского Союза – нашей страны – о совместных действиях, о коллективной обороне следовал либо прямой отказ, либо эти предложения просто забалтывались. Руководство некоторых западных стран предпочло политику сдерживания Советского Союза, стремилось поставить его в условия международной изоляции.

Entydiga förslag från Sovjetunionen – vårt land – om gemensamma åtgärder, om kollektivt försvar, följdes antingen av entydig vägran, eller så pratade man helt enkelt bort dessa förslag. De styrande i några västliga länder föredrog uppdämningspolitik gentemot Sovjetunionen och försökte ställa landet inför internationell isolering.

Visst är det sant att andra länder kunde och borde ha försökt sätta stopp för Hitler långt tidigare än de faktiskt gjorde – men faktum är att Storbritannien och Frankrike var i krig med Tyskland sedan september 1939, medan Sovjetunionen tillsammans med Nazityskland delade upp Polen, ockuperade Baltikum och fortsatte att leverera råvaror till Tyskland ända till det ”svekfulla” angreppet den 22 juni 1941.

Försöket att ockupera Finland lyckades däremot inte, men vinterkriget bidrog rimligtvis till den ”internationella isolering” som Putin nu klagar på, på samma sätt som annekteringen av Krim lett till Rysslands isolering efter 2024.

Putins och hela det officiella Rysslands selektiva minne har dock sållat bort allt det obekväma. Den städade versionen av andra världskrigets händelser används nu som ett argument för att väst borde lägga alla ”ideologiska skillnader och geopolitiska spel” åt sidan och förenas med Ryssland i kampen mot internationell terrorism. Väst vänder dock återigen dovörat till, klagar Putin:

Но пока мы вновь, как это было и накануне Второй мировой войны, не видим положительной ответной реакции. Наоборот: НАТО усиливает свою агрессивную риторику и свои агрессивные действия уже вблизи наших границ. В этих условиях мы обязаны уделять особое внимание решению задач, связанных с повышением обороноспособности нашей страны.

Men än så länge ser vi återigen, precis som inför andra världskriget, ingen motreaktion. Tvärtom: Nato utökar sin aggressiva retorik och sina aggressiva handlingar, nu redan nära våra gränser. Under dessa omständigheter måste vi ge speciell uppmärksamhet till att lösa uppgifter som syftar till att höja vårt lands försvarsförmåga.

Det är också intressant i sammanhanget att Putin i sitt tal sätter likhetstecken mellan ”Sovjetunionen” och ”vårt land”. Det ryska selektiva minnet har helt sållat bort att det faktiskt var Ukraina och Vitryssland som drabbades hårdast av kriget – om det inte är så att dessa länder helt enkelt ska ses som en del av ”vårt land”.

Förra veckan högtidlighöll de tre baltiska länderna minnet av den stora sovjetiska deportation som ägde rum bara några dagar innan Tyskland inledde operation Barbarossa. Dessförinnan hade ju Sovjetunionen enligt Stalin-Hitlerpakten ockuperat Estland, Lettland och Litauen, avsatt de lagliga regeringarna, annekterat de tre självständiga länderna och inlett en total sovjetisering.

Enligt den officiella sovjetiska historieskrivningen inträffade dock denna sovjetisk ockupation av Baltikum aldrig – i stället hade de tre länderna frivilligt och i demokratisk ordning anslutit sig till framtidslandet Sovjet. 1980-talets glasnost lyckades i viss mån bota den kollektiva minnesförlusten, men också på den punkten är nu vi tillbaka vid tiden före perestrojka, åtminstone i officiell rysk historieskrivning.

Så här sade ryska utrikesministeriets officiella talesperson Maria Zacharova i april:

Наша позиция в этом вопросе хорошо известна: мы не приемлем, как сами утверждения об оккупации прибалтийских государств Советским Союзом, так и связанные с этим абсурдные, абсолютно ничего не имеющие под собой — ни правовые, ни исторические основания – [заявления], которые составляют суть претензий в адрес России, в том числе и материального свойства.

Vår inställning i den här frågan är väl känd: vi accepterar varken påståenden om att Sovjetunionen skulle ha ockuperat de baltiska länderna eller till detta knutna absurda [uttalanden], absolut grundlösa, såväl i juridisk som i historisk mening, som används för att rikta anspråk, däribland materiella sådana, mot Ryssland.

På samma sätt som de baltiska länderna aldrig ockuperades av Sovjetunionen har inte heller Ryssland ockuperat Krim. Däremot har Krim efter en legitim process blivit en del av den ryska rättsstaten, något som Putin tackade parlamentsledamöterna för:

При этом все фракции проявили такую сплочённость, которой могут по праву гордиться ваши избиратели. Вы в кратчайшие сроки приняли более 120 законов, которые минимизировали проблемы вхождения Крыма и Севастополя в Россию. Помогли людям пройти через сложности переходного периода, почувствовать, что они у себя дома, что их права надёжно защищены, что для них открыты новые возможности.

I samband med detta uppvisade alla fraktioner en enighet som era väljare med rätta kan vara stolta över. Under en mycket kort tidsrymd röstade ni igenom över 120 lagar som minimerade problemen vid Krims och Sevastopols integrering i Ryssland. Ni hjälpe människorna att klara övergångsperiodens komplikationer, att känna att de nu är hemma, att deras rättigheter är trovärdigt skyddade och att de har fått nya möjligheter.

Enigheten har Putin nästan rätt om – det var en enda parlamentsledamot som vågade sig på att inte rösta för annekteringen av Krim: Dmitrij Gudkov, som också har begärt ett klargörande av varför ryska soldater krigar i östra Ukraina. Men en sådan störig person lär inte sitta kvar i parlamentet efter höstens val. Då är det bara det aggressiva Natos vapenskrammel som stör friden i Ryssland.

Mer på temat:

• Kremlin.ru – Vladimir Putin addressed the State Duma’s plenary session
• Kremlin.ru – Владимир Путин выступил на пленарном заседании Государственной Думы
• ERR – Enemies of the people: How the USSR had 90,000 deported in four days
• ERR – 75 years since the June Deportations

Nu tar rapporteringen om denne Prigozjin ytterligare en vändning. BBC:s ryska redaktion skriver nämligen att miljardären kan kopplas till attacker mot oppositionella i Sankt Petersburg.

På hemsidan whoiswhos.me, där fotografier  och namn på framtida offer publicerats, har BBC upptäckt en identisk text som tidigare använts på hemsidorna wikiblogger.ru, wikibloger.org och wikibloger.com. TV-kanalen skriver att korrespondens som läckts av hackernätverket Anonymous International visar att de sajterna har kopplingar till personer som står Prigozjin nära. BBC har försökt få en kommentar av Prigozjin, men han har inte svarat (han brukar inte ha för vana att prata med journalister).

Samtidigt skriver den Petersburgs-baserade nättidningen Fontanka att åtminstone en av deras journalister förföljs av personer med koppling till den ovan nämnda ”trollfabriken” i Sankt Petersburg. Tidigare i juni publicerade Fontanka en artikel, skriven av sajtens journalist Denis Korotkov, där folk ur Prigozjins personliga säkerhetstjänst kopplas ihop med ett ryskt militärt företag (Vanger) som enligt sajten även förekommit under den ryska operationen i Syrien. Bara timmar efter att artikeln publicerats tog en användare på det sociala nätverket Vkontakte kontakt med flera av sajtens journalister och ställde personliga frågor om Korotkov. Fontanka har spårat användaren, som kallar sig ”Kriv Vetka” och redaktionen har upptäckt att ip-adressen är registrerad på det företag som står bakom trollfabriken.

Fontanka skriver också att de känner till åtminstone tre personer i Sankt Petersburg som råkat illa ut i år efter att fått sina namn publicerade hemsidan Whoiswhos.me (som nu ligger nere). Sajten bildades i november 2024 och ägs av Whois Privacy Corp, vars ägare är okänd.

Som jag skrev först i det här inlägget har det skrivits mycket om Jevgenij Prigozjin i ryska, oberoende medier. Personligen är han – föga förvånande – inte överförtjust över det. Nyligen blev det känt att han utnyttjat en ny lag om rätten att ”bli glömd” på internet och lämnat in 15 stämningar mot den ryska söktjänsten Jandex där han kräver att företaget raderar artiklar där han omnämns. Men, som nyhetssajten Meduza skriver, har Jandex hittills vägrat radera artiklarna med motiveringen att Prigozjin inte presenterat några bevis för att något som publicerats varit osant.

Källor:
Кто стоит за петербургскими ”мстителями”
Адская кухня
Evgeny Prigozhin’s right to be forgotten

Solosjenko och Afanasiev möttes på tisdagen av Ukrainas president Pjotr Porosjenko.

Gennadij Afanasiev, dömd för att ha ingått in påstådd terrorgrupp på Krim, och Jurij Solosjenko, dömd för spioneri, fick i veckan återvända hem till Ukraina efter att ha benådats av Rysslands president Vladimir Putin.

De frigivna möttes i tisdags på Kievs flygplats av Ukrainas president Porosjenko och av ambulans. 26-årige Afanasiev har sedan länge ett illa infekterat sår, medan 74-årige Solosjenko är cancersjuk och har genomlidit en hjärtinfarkt. De hade dömts till sju respektive sex års fängelse i mål som som mot bakgrund av den rysk-ukrainska konflikten betraktats som politiskt styrda.

Frisläppandet var ett resultat av samma förhandlingar som hade fått den ukrainska helikopterpiloten Nadezjda Savtjenko frigiven. Som motprestation har Ukrainas president benådat två ryska GRU-soldater samt två proryska journalister från Odessa som ska ha varit inblandade i försök att bryta ut den delen av landet ur Ukraina.

Enligt Putins presstalesman Dmitrij Peskov förs även förhandlingar om att släppa den terrordömde ukrainske regissören Oleg Sentsov ur ryskt fängelse. Sentsov dömdes förra året till tjugo års fängelse, baserat bland annat på ett vittnesmål från Gennadij Afanasiev som hade framtvingats under tortyr – och som denne sedan tog tillbaka inför domstol.

Källor: RBK, Novaja Gazeta

Det mesta gick fel när sportkommentatorn  Vladimir Stognijenko medverkade i ett diskussionsprogram på tv-kanalen Ryssland 1 i går den 15 juni efter matchen Ryssland-Slovakien.

Först uttalade programledaren Boris Kortjevnikov den kände sportkommentatorns namn fel. Sedan rättade Stognijenko programledaren när denne sade att det var engelska fans som hoppat över till den ryska sidan på läktaren i Marseille.

”Det var faktiskt tvärtom”, sade Stognijenko och fortsatte med att säga det var de ryska fansen som hoppade över till den engelska sidan.

Programledaren försökte kontra med att de engelska fansen, enligt hans information, köpt biljetter i den ryska zonen. Den kända modellen och fotbollshustrun Maria Pogrebnjak, som satt i publiken ilskande dock till ordentligt på Stognijenkos ord.

”Hejar Ni överhuvudtaget på Ryssland?! Er inställning gör att Ni tycks vara emot oss alla! Så stödjer man inte laget!”, sade hon och fick applåder.

Stognijenko stod dock på sig.

”Jag stödjer vårt lag mer än någon annan, men om det finns ett problem så måste man tala om det!”, svarade han.

Fotbollshustrun bad senare om ursäkt för sitt utbrott.

”Maria Pogrebnjak sökte i går rätt på mina kontaktuppgifter, bad om ursäkt och la sen upp ursäkten på sociala medier. Nu drar jag till Toulouse, italienarna och svenskarna väntar”, skriver Stognijenko på Twitter.

Pavlenskij framför den brinnande porten.

500 000 rubel i böter, motsvarande sjuttio tusen kronor, blev konstnären Pjotr Pavlenskijs straff för att han tände eld på porten till säkerhetstjänstens högkvarter Lubjanka. Han slipper fängelse men har i väntan på domen hunnit tillbringa sju månader i häkte.

Domen föll i dag onsdag i Mesjtjanskijräjongens domstol i Moskva. Pavlenskij sattes omedelbart på fri fot. Förutom de dryga böterna måste han betala nästan lika mycket till, 481000 rubel, i ersättning för den förstörda porten. Detta var den summa säkerhetstjänsten FSB hade krävt.

Pavlenskij befanns skyldig till förstörande av kulturarvet. Detta motiverades med att FSB:s sovjetiska föregångare KGB och NKVD på sin tid hade hållit framstående kulturpersonligheter fångna i just Lubjankas häkte. Att den förstörda porten hade bytts ut 2024 spelade ingen roll.

Pavlenskij, känd för sina provokativa performanceaktioner, har själv hela tiden krävt att i stället få bli dömd för terroristbrott. Åklagaren hade å sin sida begärt ett högre bötesbelopp, 1,5 miljoner rubel, men domstolen minskade beloppet med hänsyn till den långa häktningstiden.

Det var natten till 9 november 2024 som Pjotr Pavlenskij hällde bensin över säkerhetstjänstens port och tände på. Aktionen, som han kallade ”Hotet”, utfördes i solidaritet med den ukrainske regissören Oleg Sentsov och andra som då hade dömts till långa fängelsestraff i ett manipulerat terroristbrottsmål.

Pavlenskij anklagades först för vandalism med hatmotiv men brottsrubriceringen ändrades senare till förstörande av kulturarvet.

Källa: Radio Svoboda

62-årige Sergej Mochnatkin avtjänar sitt andra fängelsestraff efter demonstrationer där han anklagats för våld mot poliser. Han är utvald för stöd inom Michail Chodorkovskijs program för politiska fångar.

Sergej Mochnatkin, som avtjänar fyra och ett halvt års fängelse efter en demonstration 2024, får sitt straff förlängt med elva månader. Detta för att han ska ha förolämpat en fångvakt.

Det var i stadsdomstolen i Kotlas i Archangelsklänet – där Mochnatkin avtjänar sitt straff – som domen föll. Han avtjänar nu sitt andra fängelsestraff efter att under demonstrationer har anklagats för våld mot poliser, något som bestridits av vittnen. Det första fängelsestraffet förkortades då Mochnatkin – trots att han aldrig erkänt sig skyldig – benådades av den dåvarande presidenten Dmitrij Medvedev, en unik händelse. Även denna gång betraktas han av många som politisk fånge.

Som Fokus Ryssland rapporterade var det inför en fångtransport till rättegången i Kotlas som Mochnatkin 4 mars misshandlades grovt av fångvakter, då han inte ville låta sig transporteras utan erforderliga dokument. Fängelseläkare ska senare ha konstaterat allvarliga skador på hans ryggrad men inte erkänt någon koppling till misshandeln. Den händelsen innebär i stället att Mochnatkin nu kan ha ytterligare ett åtal att vänta, för ordervägran.

Mochnatkins försvarare Vladimir Stepanov menar alltjämt att han borde läggas in på sjukhus för ryggskadorna. Hittills har han bara fått sprutor mot smärtan.

Källa: kasparov.ru