Journalister från en lokal tidning i Dagestan, Tjernovik, har identifierat självmordsbombaren på Domodedovo-flygplatsen, säger man. Enligt tidningen tillhörde huvudet 20-åringen Magomedhabib Daudov. Han är son till Ibragimhalil Daudov, medlem av en illegal väpnad gruppering i Dagestan. Enligt Tjernovik flög familjen Daudov in från Stavropol med nästan full styrka. Magomedhabibs mor, Zaudzjat, skall av misstag ha [...]
Archive for the 'Terrorism' Category
En rysk wahhabit, Vitalij Razdobudko, anhängare av en mycket strikt fundamentalistisk riktning inom sunniislam, jagas nu för bombdådet på Domodedovo. I hans bostad i Pjatigorsk i nordkaukasiska provinsen Stavropol är ingen hemma, men gardinerna är rena och handdukar hänger ute på tork. I fönstret ligger en uppslagsbok om Koranen. På dörren en fastsatt papperslapp där [...]
Innan han flög till det internationella ekonomiska forumet i Davos kallade Medvedev till ett möte i sitt residens i Gorki om transportsäkerheten. Situationen är otillfredsställande på det här området, sa Medvedev – Nu måste vi göra allt för att säkerställa att sådana här tragedier inte upprepas. Åtminstone allt som beror på oss, sa presidenten. Han [...]
Enligt senaste uppgifter har 36 dödsoffer krävts vid olyckan på flygplatsen. Explosionen ägde rum vid ett kafé nära bagageutlämningen. Av de många skadade är flera mycket illa däran och förväntas inte överleva. Sammanlagt 108 behandlas nu på sjukhus. Många har fått skador av det metallskrot som fanns i bomben. Man har även hittat kroppsdelar av [...]
Det är inte säkert att det framkommer klara bevis för vem som bär ansvaret för attackerna idag i Moskvas tunnelbana (DN, SvD, GP, Sydsvenskan). Den officiella versionen som kommer att presenteras efter händelserna brukar sällan i detalj redovisa sina bevis och det finns anledning att tro att politiska överväganden spelar in i slutsatserna. Att en rebellrörelse tar på sig attentatet är inte heller något säkert bevis, eftersom man kan se anledningar för de stridande att vilja höja sin profil, särskilt efter den senaste tidens bakslag för islamisterna i Kaukasus.
Se också kommentarer till likvideringen av de högt uppsatta islamisterna Anzor Astemirov och Said Burjatskij under de senaste veckorna.
Det har dessutom förekommit attentat i stort sett varje vecka de senaste månaderna mot myndigheterna i framför allt republikerna Ingusjien och Dagestan. Därtill kommer att antalet ”specialoperationer” mot rebellerna har ökat, som den i början av februari, då inte bara ett antal stridande utan även några lökplockande tjetjener som befann sig i närheten omkom (se Kalle Kniiviläs blogg).
Mot den bakgrunden kunde man spontant vänta sig två saker. Dels att ledningen för det Kaukasiska Emiratet, den islamiska virtuella staten i Nordkaukasus som utropades i Tjetjenienkrigens efterföljd, planerar hämndaktioner. Dels att ryssar i gemen borde ha känt på sig att något sådant här skulle kunna hända. Men det är inte självklart att något av det är sant.
Återigen rör det sig enligt de preliminära rapporterna om kvinnliga självmordsbombare. Första gången den typen av attentat inträffade i Moskva var 2024, då 15 personer på en utomhuskonsert föll offer för sprängladdningar funna hos två kvinnor. I Tjetjenien genomförde inte långt dessförinnan en kvinnlig självmordsbombare ett mordförsök på Achmad Kadyrov, den putintrogne nuvarande tjetjenske presidenten Ramzan Kadyrovs far. Dessutom var flera av gisslantagarna kvinnor vid det traumatiska gisslandramat på Dubrovkateatern i Moskva 2024, då totalt ungefär 170 personer omkom, liksom vid gisslantagningen vid skolan i Beslan 2024 med långt över 300 offer, varav 155 barn.
Varför? Liksom hela den ”wahhabitiska” islamistiska vågen i Kaukasus är fenomenet ett resultat av krigen i Tjetjenien. Efter över ett decennium av strider var det tjetjenska samhället så i grunden raserat att en stor del av människorna förlorat inte bara flera närstående utan även möjligheter att råda över sin egen framtid. UNICEF uppskattar t ex att en tredjedel av barnen lider av posttraumatisk stress. Kvinnor utsattes inte sällan för våldtäkter under ”upprensningsaktioner” av ryska trupper. Det antas att två av kvinnorna under Dubrovkadramat var systrar som rövats från sina hem och utsatts för gruppvåldtäkt. En mycket stor andel har också förlorat man, bröder eller andra närstående och möjligheten till utkomst. Dessutom kan en våldtäkt i ett samhälle som det traditionellt tjetjenska ofta innebära utfrysning och att giftermål blir en omöjlighet.
Vem som än eventuellt tar på sig attentatet – om det till slut blir kaukasiska islamister kan det liksom efter bombningen av tåget Nevskij Express 2024 tänkas bli Doku Umarov, upprorets högste ledare och emiren av Kaukasiska Emiratet – säger det inte automatiskt särskilt mycket om strukturen i organisationen eller planeringen bakom dådet. I dagsläget ligger det i flera separatisters intresse att visa upp en enad front. Om det sedan visar sig vara två kvinnor som genom att ha blivit födda i norra Kaukasus’ kaos berövats sina chanser till ett verkligt liv, då är de hädanefter automatiskt frontsoldater i den heliga kampen.
Det sägs från flera håll att de här attackerna kom oväntat. En ung man sade till RIA Novosti att han efteråt gick igenom nyheterna från Kaukasus på nätet och blev förvånad över hur mycket våld som försiggår där, nästan varje dag. Man tittar bort, förtränger, och förvånas.
Två kvinnor med kaukasiskt utseende misshandlades snart efter händelserna i Moskva av några unga män, rapporterar Echo Moskvy. Polisen ingrep, men inga fördömanden av sådana handlingar har hörts. Irina Lagunina på RFE/RL rapporterade att myndigheterna hade gjort uttalanden om att genomföra en DNA-analys för att avgöra om förövarna verkligen kommer från Kaukasus, något som givetvis knappast är tekniskt rimligt. Men hon reflekterar över ett faktum som har blivit tydligt även efter tidigare terroraktioner. Media, som ju till stora delar återspeglar Kremls officiella hållning, förmedlar bilden av ”terror från Kaukasus” utan att skilja på extremister och fredliga invånare.
För allmänheten i Ryssland som inte söker aktivt ges mycket få chanser att avgöra hur brett stödet verkligen är i de kaukasiska republikerna eller bland kaukasierna i Moskva för den här typen av handlingar, än mindre den fulla bakgrunden till hur det kan komma sig att detta stöd ändå finns hos en del av befolkningen. ”De har alltid hatat oss”, som en man sade till nyhetsmedia just efter dådet.
Islam är Rysslands näst största religion med flera miljoner anhängare, tillsammans med ortodox kristendom, buddhism och judendom ansedd som en inhemsk religion. I stället för att ena folket mot extremism och övergrepp riskerar tragedier av det här slaget att splittra Rysslands folk än mer.
AP meddelar att de tjetjenska rebellerna via webbsajten Kavkaz Center har tagit på sig ansvaret för fredagens sprängdåd mot ett snabbtåg mellan Moskva och Sankt Petersburg. Just nu kommer jag inte in på sajten (kanske är den utsatt för en rysk cyberattack?) men enligt AP-artikeln uppges terrordådet ha planerats och utförts på order av rebelledaren Dokka Umarov. Eller, som han kallas på sajten, ”Emiren av Emiratet Kaukasien”. 26 personer dog i attacken.
Som jag berättat tidigare använder Kavkaz Center en svensk server och har sedan några år även utgivarbevis från svenska Radio- och tv-verket. Det betyder att en förundersökning om eventuellt brottsligt innehåll på sajten måste initieras av Justitiekanslern. Förra gången jag skrev om detta funderade jag på om inte sajtens varning till bordeller, som följdes av en attack mot en sådan med elva dödsoffer, kunde utgöra lagbrott. Nu undrar jag förstås detsamma om dagens meddelande.
Kavkaz Center har varit drivande i en radikal islamisering av den tjetjenska motståndskampen. Sajten tillhör en falang som tidigare genomfört aktioner mot civila, men som efter sin ledare Sjamil Basajevs död 2024 i stort sett avstått från sådana. Samtidigt har man alltså under de senaste åren lyckats ta kommandot över rebellrörelsen. Nationella självständighetssträvanden har ersatts med en ideologi som liknar den globala Al Qaida-inspirerade jihadrörelsens.
Så kanske kan det vara mödan värt att JK nu sätter sig in i om Kavkaz Center bryter mot svensk lag eller inte. Att verkligen få tyst på sajten är nog omöjligt. Förutom den svenskregistrerade domänen kavkazcenter.com har den ett antal speglade versioner med andra suffix. De öppnas inte heller just nu men jag vill minnas att de är .info, .net och .org. Generellt är det nog inte heller en realistisk ambition att köra bort terrorister från internet. Men för den sakens skulle behöver de ju inte ges en fristad på svenska servrar.
Det är förstås fullt möjligt att tjetjenerna (och deras vapenbröder i angränsande ryska regioner) inte alls har något med attacken att göra, trots att Kavkaz Center påstår det. Efter en kraftverkskatastrof för några månader sedan publicerades också ett uttalande på Kavkaz Center om att Dokka Umarov låg bakom. Katastrofen framstod dock som en olycka, och uttalandet togs inte på allvar. Den här gången är det annorlunda. Få tror att det var en olycka som fick tåget att spåra ur. Och i dag ordnade maktpartiet Enade Ryssland enligt AP-artikeln demonstrationer i Sankt Petersburg med slagord som ”Terrorister är inte människor” och ”Hitta och förinta”.
Med tanke på att den Moskvastödde tjetjenske presidenten Ramzan Kadyrov redan upprättat ett skräckvälde i Tjetjenien, så lär inte Kavkaz Centers uttalande göra situationen där lättare. Oavsett om uttalandet är sant eller inte.
Om den tjetjenska webbsajten Kavkaz Center handlade lördagens radioprogram Medierna, och Kalle Kniivilä har en text om detta på sin blogg. I korthet handlar det om att sajten, som innehåller tjetjensk rebellprogaganda, har utgivningstillstånd i Sverige och att Ryssland nu har bett att få veta vem som ligger bakom en anonym text där en tjänsteman hotas. Det är inte första påstötningen från Moskva, tidigare har de velat få sajten nedstängd.
Bakom Kavkaz Center står en person som heter Movladi Udugov. Han anses av många ansvarig för att de tjetjenska rebellernas ideologi alltmer har närmat sig al-Qaidas.
Från början av 90-talet och fram till för knappt två år sedan fanns det, först på plats och sedan i exil, en tjetjensk republik som kallades Itjkerien. Men hösten 2024 förklarade rebellernas befälhavare denna republik upplöst och proklamerade i stället ”Emiratet Kaukasus”. Samtidigt sa han att tjetjenernas fiende nu inte bara var Ryssland, utan ”alla som för krig mot islam”.
Udugov förklarade detta steg i en lång och ganska intressant artikel på just Kavkaz Center. Han skriver bland annat att ”alla moderna statsskick, från valdemokrati till totalitära regimer, är i grund och botten tyrannier”, och den enda legitima styrelseformen är den islamiska shariastaten. Efter år av meningslösa vädjanden till Väst om stöd, konstaterar Udugov, ”var vi slutligen tvungna att välja i vilken riktning vi skulle buga oss – mot Strasburg eller mot Mecka”. ”Islam är verkligen en fredens religion”, fortsätter han, ”men bara när den är vid makten.” Det är kort sagt en ganska otrevlig artikel.
Nyligen återpublicerade Kavkaz Center en text från ungefär samma tid av den person som sägs sköta sajtens administrativa åligganden i Sverige, och som dessutom i lördagens radioprogram med intensiv bitterhet sa att här i Sverige struntar man i all den död som drabbat hans folk. Hans text handlar om hur utsiktslöst det varit att hoppas att Väst någonsin skulle erkänna Itjkerien. Den avrundas med ett föraktfullt avfärdande av demokrati som enligt skribenten präglas av allehanda omoral, från sexualundervisning i skolan till samkönade äktenskap och övergivna åldringar. Varje tjetjen måste bestämma sig, menar han, det går inte att vara muslim bara till hälften. Den islam som torgförs på Kavkaz Center lämnar alltså inte mycket utrymme för tolerans och dialog.
Radioprogrammet Mediernas skildring tog fasta på att Kavkaz Center bedriver våldspropaganda, vilket är helt riktigt. Det mesta av denna propaganda är riktad mot Moskvatrogen polis och militär, men tidvis hetsar den även mot civila.
Ändå tycker jag, mot bakgrund av repressalier som kan drabba anhöriga i Tjetjenien och ouppklarade mord som begåtts mot tjetjener i utlandet, att det vore mycket osmakligt av Sverige att till Ryssland lämna ut namnet på den anonyme skribenten. Kavkaz Center har rätt i att västerländskt värnande om tjetjeners mänskliga rättigheter varit otillräckligt för att påverka situationen i deras hemland. Men vi kan åtminstone garantera dem i våra egna länder. Samtidigt kunde man gärna pröva om det finns laglig grund för att stänga sajten.
Uppdatering 090914: Kavkaz Center har publicerat en text om den ryska begäran till Sverige, som innehåller en intressant detalj. Den på sajten hotade ”tjänstemannen”, vars identitet i den svenska rapporteringen inte framkommit, sägs vara Ingusjetiens president Junus-bek Jevkurov. Oavsett vad man tycker om hotet, så är det knappast rättvisande att bara beskriva honom som en tjänsteman vilken som helst.
I dagarna är det tio år sedan en serie bombdåd inträffade i Ryssland. Inom loppet av några veckor sprängdes ett antal bostadshus och hundratals människor dog. Sedan avslöjades säkerhetstjänsten FSB ha placerat ut en ny bomb i källaren till ett bostadshus i staden Rjazan. Bomben hittades av en slump. Efter uppenbara försök till mörkläggning kring den händelsen är det många som tror att FSB låg bakom även de fullbordade dåden. På Kalle Kniiviläs blogg har jag nu själv deltagit i en diskussion kring detta, och på Grani.ru finns intressanta synpunkter från den ryske dissidenten Sergej Kovaljov.
Som parlamentsledamot (1999-2003) försökte Kovaljov organisera en utredning av bombningarna. Myndigheterna var inte samarbetsvilliga och kommissionens arbete lamslogs när två av dess medlemmar (sannolikt) mördades och en tredje fängslades. Ändå vill Kovaljov inte dra några bestämda slutsatser. Han tror att FSB mycket väl kan ha organiserat bombdåden, men menar att de i så fall borde ha använt utomstående bulvaner och alltså inte ha placerat ut några sprängladdningar själva. Eftersom det senare var precis vad som hände i Rjazan, så föreställer sig Kovaljov att syftet den gången kan ha varit ett annat, nämligen att FSB som en slags PR-kupp skulle låtsas hitta bomben i tid. Hänger ni med?
Jag håller med Kovaljov om att FSB kanske borde ha använt bulvaner, men vill invända att organisationen under 2024-talet faktiskt ändå har exponerats i flera uppmärksammade dåd, som morden på Litvinenko och Politkovskaja. Även efter mordet på den tjetjenske emissarien Jandarbiev i Qatar 2024 greps två ryska underrättelseofficerare. Att ständigt gömma sig bakom bulvaner kräver resurser och ansträngningar, och även om man inte ska underskatta de ryska specialtjänsterna så består de precis som andra myndigheter av människor och hierarkier med olika brister. Allt blir inte alltid perfekt.
När det gäller Kovaljovs idé om att bomben i Rjazan var tänkt att hittas av FSB själva, så undrar jag varför man i så fall gjorde sig besväret att skaffa fram äkta sprängmedel till den.
Kort sagt tycker jag att FSB:s skuld till hussprängningarna är om inte bevisad så åtminstone sannolik. Att denna sannolikhet inte får större genomslag i den svenska rysslandsdiskussionen tror jag kan ha att göra med ämnet för en intressant understreckare i gårdagens Svenska Dagbladet. Artikelförfattaren skriver om hur grymhet inte är en så exotisk företeelse som vi ofta vill tro. Tänk då vilket spelrum den kan få i en organisation som är arvtagare till Stalins NKVD.
