Jag hade lyckats missa den stora nyheten till förra helgen, då jag åkte till Moskva för att vara med i juryn som valde Rysslands bästa regionaltidning.
Under en kaffepaus visade någon i juryn en komplicerad nyhetsgrafik över olika länders röstningsbeteende i Eurovision Song Contest. En annan konstaterade då att man inte kan ta tävlingen på allvar om Ryssland representeras av en sådan tönt som Pjotr Nalitj.
Visst är det alltid fel låt som vinner. Men Nalitj? Det var en överraskning. Han blev känd efter den allvarligt töntiga låten Gitar som hittills fått drygt tre miljoner besök på Youtube, spelade sedan på klubbar och släppte ett album. Och nu ska han alltså representera Ryssland i Eurovision Song Contest med låten Lost and forgotten.
Här har han tonat ner sin medvetet kantiga engelska och absurda ironi något, kanske lite väl mycket för min smak. Ändå finns det en hel del kvar, och det kan ses som ett tecken på sund självironi att de ryska tv-tittarna valde honom.
Det är en fin låt, även om jag hade gillat den ännu bättre om den hade varit åtminstone delvis på ryska – eller på udmurtiska. Gruppen Buranovskie Babusjki tog sig ju ända till finalen just på udmurtiska. Deras låt har vissa likheter med årets finska bidrag, och de udmurtiska tjejernas dansföreställning hade varit rolig att se på scenen i Oslo.
Men det är ju ingen danstävling, och Pjotr Nalitj är ett strå vassare när det gäller sång. Men framför allt bevisar han att man kan komma långt med en Lada på Youtube.
Mer på temat:
