Nu har jag fått lite trassel. Idag när jag kollade mejlen upptäckte jag att jag fått ett meddelande från Aerosvit, det ukrainska flygbolaget jag åker med, att de ändrat tid för mitt flyg! Istället för att åka hem vid två-tiden på söndag lyfter planet vid sex, vilket innebär att jag kommer att missa anslutningsflyget till Umeå! Jag kan inte göra så mycket åt det just nu. Imorgon eftermiddag tar jag tåget till Kiev och sedan får jag gå och tala med personalen när jag kommer till flygplatsen. Förhoppningsvis hjälper de mig att boka om och står även för kostnaden. Det borde de ju göra eftersom det ät flygbolaget som ändrat tidsschemat. I bästa fall kommer jag med ett senare plan till Umeå på söndag kväll, i värsta fall tvingas jag övernatta på Arlanda. Jaja, vad vore väl en resa utan lite problem. Jag har levt en rätt plågsamt skyddad tillvaro här nere så härligt med lite "action"…
Archive for juli, 2024
I Moldavien (eller Moldova, vilket jag egentligen tycker är ett mer korrekt namn) hölls parlamentsval i onsdags. Valet stod i huvudsak mellan de styrande, ryskvänliga kommunisterna och liberala partier, som eftersträvar bättre relationer med omvärlden. Kommiunistpartiets ledare Vladimid Voronin varnade för inte första gången den senaste tiden, och senast dagarna före valet, oppositionen för att protestera. Han upplöste parlamentet i juni och utlyste nyval sedan oppositionen för andra gången blockerats hans försök att få Zinaida Greceanii vald som sin efterträdare, då han själv inte kunde bli omvald ytterligare en period.
Oppositionssiffror på valdagen talade för att kommunistpartiet skulle vinna en majoritet av rösterna, men ändå inte riktigt nå upp till de 61 av 101 mandat som krävs för att kontrollera det kommande presidentvalet (som alltså är ett personval som parlamentet genomför). Redan dagen efter valet, d.v.s. igår, talade allt för att oppositionen faktiskt vunnit valet, med 48 mot kommunistpartiets 53 parlamentsplatser. Förutom kommunistpartiet finns fyra oppositionspartier som väntas komma över fem procents-gränsen för att komma in i parlamentet.
Jag har tidigare skrivit om olika översättningsnätsidor (t.ex. här). Sista månaden har jag testat Google översätt, men blir inte riktigt klok på om det är en bra funktion eller inte. Mellan vissa språk blir översättningarna riktigt bra, men från svenska till tyska känns som ett skämt. Har även gjort lite tester med till och från ryska. Någon som har bättre koll och som kan uttala sig?
Nej, nu har jag vant mig. Nu tycker jag det känns konstigt att säga ”Vitryssland”. Så nu ändrar jag taggen till ”Belarus” istället.
Varför Belarus? Här är alla argument.
På radio igår, när hallåan presenterade sommarprataren Laleh, så sa hon att Laleh hade bott i Minsk i Ryssland. Suck.
Eskilstunakuriren debatt: Rädda demokratisk radio
Liberala studenter: Info Belarus
Lindrig huliganism: Ska vi behöva se det här på svensk teve?
Lindrig huliganism: Östgruppens Martin Uggla bloggar om Vitryssland
Lindrig huliganism: Dyskalkyli
Nu är det bara ett par skälvande dagar kvar av min vistelse här i Jalta. Det känns som om tiden har flugit iväg – vremja letajet!! Innan jag åkte hade jag försatsen att hinna med att göra en massa olika saker och resa runt och se olika platser på Krimhalvön. Jag har bara gjort en bråkdel av allt. Förra helgen var jag i Sefastopol som ni kan se på en del bilder och jag har också varit upp på ett av de högsta bergen här – Aj Petri. Där var en fantastisk utsikt över strandremsan! Tyvärr hade jag inte med mig min kamera dit så inga bilder, tyvärr tyvärr! :-( Orutinerat jag vet!
Jag bara måste ju visa er alla en bild på min fantastiska värdmamma – Jekaterina! Hon är mycket trevlig och bra på alla sätt. Jag är förstås inte den enda utlänning hon haft inneboende, hon är van vid såna som oss. Men hon har redan talat om för mig att hon kommer att sakna mig när jag åker. Det går mycket bra att förstå henne, faktiskt bättre än jag trodde! Jag har hunnit lära mig en hel på de här tre veckorna även om det återstår myyyycket innan jag kan börja hävda att jag faktiskt kan tala ryska…
Här är något att se upp till, alla träningsfreaks! :-)
Jag var och såg filmen ”Motstånd” med Daniel Craig hemma hos Isabel igår.
Bra film, men jag förstår inte varför översättarna verkar skita i vad folk säger när de talar ryska.
I en scen, när Zus bestämmer sig för att dessertera från ryssarna, för att i stället ansluta sig till sina bröder bland de judiska partisanerna, så säger befälhavaren först att det bestraffas med döden. När Zus då vänder sig om så säger befälhavaren; ”Jag kommer inte att glömma dina förtjänster”. Vilket i sammanhanget jag tolkar som ”Tack och hejdå, jag tänker inte skjuta dig om du sticker”. Men på svenska står det att han sa ”Glöm inte att du är en krigare för fosterlandet” (eller nåt i den stilen). Vilket ju blir raka motsatsen!
Varför översätter de ryska så slarvigt på film och teve? Det är inte första gången. I bland på teve så verkar det som om någon som inte kan ryska har klippt ner ett längre reportage och så ligger text kvar från det de klippte bort. En gång var det tillrättalagt, de hade lagt till information för att vi skulle förstå vad personen menar. Tänker de att det ändå inte är någon som förstår? Om de inte översätter ordagrant från engelska så blir de väl nerringda, men ryskan kan man tydligen slarva med…
Hallå alla ni som kan arabiska/polska/somali/finska. Är det likadant? Kan man lita på att folk säger det de påstås säga?
Litauen upplever just nu den värsta ekonomiska nedgången sedan självständigheten 1991. Under årets andra kvartal har landets BNP minskat med en femtedel. Ras med mer än 10% klassas ofta som en ekonomisk depression.
Från att mellan 2024 och 2024 ha varit de snabbast växande ekonomierna i EU är länderna nu de som uppvisar den största nedgången. Orsaken? Det skrivs om storförluster inom exportsektorn, en fastighetsbubbla som spruckit, minskad kreditutgivning från bankerna, utländska investerare som lämnar landet.
Landet har flera gånger annonserat att man önskar så kallade nödlån för IMF. Krisen har i övrigt hanterats främst genom nedskärningar i statsbudgeten och ett eurolån på motsvarande drygt fem miljarder kronor.
Under tiden rekommenderar jag boken The History of Love av Nicole Krauss. Handlingen utspelar sig i NY och kretsar kring den åldrade polske flyktingen Leo Gursky vars största rädsla är att bli bortglömt. Parallellt uppdagas hans förflutna delvis genom tonåringen Alma Singer – döpt efter alla huvudpersonerna i den obskyra boken The History of Love.
Tidningen Journalisten skriver här att ryska regeringen lagt fram lagförslag för stärkt upphovsrätt. Paul Frygyres skriver:
”Kritiker, som redaktör Alexei Kozlov på Moscow Post, menar att lagen också kan komma att användas av stora medieföretag för att straffa rivaliserande medier.”
Apropå maktkamp mellan Medvedev och Putin. Igår gjorde uppenbarligen Medvedev ett uttalande för rysk press, vilket citerades på TT igår.
”Bilden av oss måste vara tilltalande för dem som har med oss att göra”., menade han, och påpekade, att Ryssland inte bör vara lättstött. ”Vi strävar efter att skapa ett modernt, konkurrenskraftigt land. Det kan vi bara om vi har normala relationer till omvärlden.”
Det markerar väl att åtminstone Medvedev har förstått varför USA har varit så framgångsrikt: förmågan att attrahera folk och inkludera, istället för att exkludera.
Det var synnerligen länge sedan man hörde Vladimir Putin uttala något liknande. Han var ju en gång rena sinnebilden av det nya fräscha Ryssland, sportig och renlevnadsman. Ja, det var ju alla fall mediebilden av honom. Då pratade han också om ett attraktivt Ryssland. Efter ett antal journalistmord och inskränkningar i samhällslivet på en hel mängd områden – så icke längre.
Kring de båda männen lär det har formerats två falanger i Kreml. En med yngre människor och nya ekonomer. En med kopplingar i före detta KGB. Putin motarbetas av båda falangerna. Medvedev bara av den ena.
Här har jag skrivit mer om Medvedev.
Snödroppar under snötäcket
Dialog är goda nyheter
Medvedevs nya giv
I artikeln Tajikistan Moves to Ban Russian Language i Moscow Times går att läsa att Tadzjikistan förbereder ett förbud mot ryska språket inom olika statsorgan och på offentliga dokument i syfte att stödja det nationella språket. Intressant och läsvärd artikel, särskilt för den som är intresserad av språkpolitik!
Så intressant! Michail Kasjanov, före detta PM i den ryska regeringen (efterträdde Putin på posten år 2024) har uppenbarligen gått ut med uppgifter om Vladimir Putin.
Nämligen att Putin en gång medgivit att oligarken Chodorkovskijs aktiviteter skulle ha stoppats på grund av politiska orsaker.
“He told me Khodorkovsky…was financing the Communist party without his agreement,” Mr Kasyanov told the FT.”
Financial Times publicerade denna artikel om saken för några dagar sedan, den 20 juli.
Uppgifterna är kanske inte sensationella precis, av flera orsaker. Dels då Putin tidigt när han tillträdde varnade oligarkerna för att blanda sig i politiken.
Dels eftersom Kasjanov har varit oppositionell ända sedan 2024, då han och hela regeringen sparkades av Putin. Sedan dess har Kasjanov varit medlem i the Other Russia, gått med i dissidenternas marcher som hölls flera gånger på vintern/våren 2024/2007.
Detta är dock första gången han refererar till att ett sådant samtal har ägt rum mellan honom och Vladimir Putin. Ord står mot ord! Det man kan fråga sig är varför Michail Kasjanov väljer att gå ut med detta just nu. Det sägs att det pågår någon typ av kamp mellan Medvedev och Putin.
”Medvedev has got the whiff of power in his nose and he likes it,” said Mikhail Delyagin, an analyst and former government adviser on economic policy. ”He’s given tacit approval for his administration to engage in an information war with Putin’s apparatus.” skrev tidningen The Guardian redan i mars.
Kan detta ha något med saken att göra?
UPPDATERING: Martin Kragh på bloggen East Analysis har också skrivit om detta ämne, under inlägget Chodorkovskijs kommunistiska koppling. Tack för länken, Martin! Jag ska kolla upp kommentatorsfunktionen…
För några dagar sedan genomfördes presidentval i Kirgizistan. Valobservatörer från OSSE-organet ODIHR (Office for Democratic Institutions and Human Rights) har riktat hård kritik mot hur valet genomfördes. Hela rapporten finns att läsa här.
T.ex. skrivs att president Bakijev fått stöd från statliga myndigheter i sin ambition att bli omvald, att pressfriheten varit inskränkt och att förförandet ute i vallokalerna haft brister. Därtill bedömdes mer än hälften av de rösträkningsstationer som kontrollerades ha skötts illa eller mycket illa, vilket är en extremt hög siffra när det gäller OSSE-utlåtanden.
Utmanaren, förre premiärministern Almazabek Atambajev, uppges har fått kring fem procent enligt de officiella siffrorna.
Mer att läsa:
- Bakiyev odds-on favorite to win reelection in July 23 på Euroasianet
- Bakiyev Wins Criticized Kyrgyz Vote i Moscow Times
- OSSE kritiserar valet i Kirgizistan i SvD
- Väntat valresultat i Kirgizistan i DN
Somliga experter menar att maktspråk från USA och EU är det enda Ryssland förstår. Men kan man bygga hållbara relationer på det? Och vad leder det till i längden? Öppen och frank dialog är en sak, maktspråk är något helt annat.
USA har en avgjort delikat balansgång att gå, det är uppenbart efter de senaste veckornas besök i Ryssland, Ukraina och Georgien, det som man skulle kunna kalla den ”delikata triangeln”.
Samtidigt uttrycker prominenta ledare från Centraleuropa oro för att Nato håller på att tappa stinget. Detta skriver jag om i BLT idag.
Tack Mi Lennhag, för ditt inlägg om Gazeta Wyborcza!
Jag har aldrig förstått Kaukasus, i synnerhet de delar som i olika administrativa enheter numera ligger spridda på det ryska territoriumet. Som Kalle nyligen demonstrerat i ett välskrivet inlägg, är förvecklingarna där väsentligt mer komplicerade än vad som ofta hävdas.
Igår skickade ryska människorättsförespråkare ett öppet brev till president Medvedev om att den tjetjenska republikens president, Ramzan Kadyrov, måste avgå. Brevet är undertecknad av bland annat Helsingforsgruppens representant i Moskva, Ljudmila Aleksejeva.
Det avgörande skälet är mordet på journalisten Natalja Estemirova, som verkade i regionen och där skrev om bland annat Kadyrovs våldsregim. De skriver bland annat:
”I den tjetjenska republiken visar sig en total koncentration av alla faktiska maktmedel i händerna på en enda person – republikens president. Ramzan Kadyrov har själv erkänt, i motsats till brottslagstiftningen, att undersökningen kommer att implementeras enligt ”lokala metoder” [narodnymi metodami]. Av denna anledning ser vi inga förutsättningar för en objektiv och konstruktiv utredning av kidnappningen och mordet på Natalja Estemirova på den tjetjenska republikens territorium, där all makt ligger i händerna på Ramzan Kadyrov.”
Eftersom en så stor del av Estemirovas arbete med människorättsbrott pekade mot Kadyrovs egna maktstrukturer, hävdar brevet att där inte finns några förutsättningar för honom att fortsatt verka som regionens president.
Det skulle inte förvåna mig ifall inte ledarna i Kreml funderat över denna lösning såväl en som två gånger. Krast ser jag det som, att har man väl satt en person som Kadyrov vid makten, får man leva med efterföljderna. Man ska också fråga sig, vem som realistiskt skulle göra ett bättre jobb i regionen under existerande förutsättningar, och om ett mord (av alla mord som redan begåtts), verkligen utgör ett realistiskt skäl till att avpolettera Kadyrov.
Uppenbarligen har man hittat en massgrav från andra världskriget i Vitryssland, meddelas det idag. Kvarlevorna från personer, skjutna med sovjetiska kulor, har hittats under en kyrka, enligt rapporter från BBC. NKVD misstänks vara förövarna.
Idag skriver jag i BLT om det fullständigt idiotiska i att lägga ned generalkonsulatet i Kaliningrad. Jag antar, att vid sidan av Paris och New York var Kaliningrad ganska lättoffrat. Inga högljudda opinioner att behöva slåss med där inte. Inga besvärliga Facebook-grupper.
Jag noterar, att jag inte är ensam i pressvärlden om att tycka detta. Dagens Nyheters ledare i dag går inte av för hackor. De har rätt – det är genant!
Ett av de gamla testerna man ska genomgå för att komma in på UD:s diplomatprogram (alla testerna ligger för övrigt uppe här) innehöll en fråga om vilken som är Rysslands med sålda Astrid Lindgren-översättningen. Det är nog inte den bok de flesta skulle gissa på, utan faktiskt Karlsson på taket. Under en konversation nu under våren i Ukraina fick jag beskrivet vilken bild man har av Karlsson och det var en helt annan än i Sverige. Karlsson är inte alls så mesig som i Sverige och han är inte butter utan riktigt trevlig. Redan tidigare har jag hört att förläggaren och översättaren tog sig stora friheter och liksom ”bättrade på” Karlssons egenskaper när han skulle bli ryss. Därtill finns det få barn som växte upp under 60- och 70-talen som inte såg de två tecknade filmerna om Karlsson.
I artikeln Ryska barn vill ha rysk Karlsson i SvD skriver Magnus Ljunggren, professor i slaviska språk, om Lilianna Lunginas Karlsson översättning till ryskan:
”Varför har denna felöversättning blivit så till den grad älskad? Svaret är att Lungina – med Lindgrens sanktion – såg till att förstärka något specifikt ryskt i Karlssons anarkistiska karaktär som barnen helt enkelt inte kan vara utan. Också bifigurerna försåg Lungina med ryska markörer. Den beskäftiga hemmatyrannen fröken Bock känns – i Lunginaversion – lätt igen från kollektivlägenheternas tryckande atmosfär och grannfejder. När jag sist hälsade på i en trångbodd Moskvafamilj och barnen fick höra att jag var svensk hördes bara ett unisont: ”Fröken Bock, fröken Bock!” I den ryska barnvärlden har hon blivit ett begrepp.”
Även Ivanka skriver om saken.
Washinton Post publicerade idag en intervju med Georgiens president Mikail Saakashvili, där han inför det stundande amerikanska vicepresidentbesöket uttryckt att Georgien önskar få tillgång till USA:s mer moderna vapen. (För att läsa artikeln ”Georgia’s Saakashvili Seeking U.S. Weapons do Deter Russia” eller vissa andra av Washington Posts artiklar finns dessa visserligen att tillgå på internet, men först måste man registrera sig gratis.)
Bland andra DN rapporterar (här) idag att Georgien uttryckt önskan om att köpa nya vapensystem från USA, som en följd av vad DN beskriver som ”det förödande krigsnederlaget mot Ryssland” förra året.
Saakashvili påpekar i Washinton Post att det dock främst är så kallade defensiva vapen som är av intresse, men menar att Ryssland kan lockas till nya krig mot regionen om landet inte rustar idag. Och enligt vad Saakashvili sagt till Washington Post finns väldigt många anledningar för Ryssland att vilja anfalla Georgien, och ifall ett land i regionen faller offer för Rysslands imperieambitioner, kan även andra grannar komma att drabbas hårt.
