Rysk mosaik

Andrej Lunjov uppges till exempel inte alls vara samma person som för tre år sedan försvann från Kamtjatka, en uppgift som jag ju återgav förut. Innan Arctic Sea-dramat bodde han i en enkel tvårummare tillsammans med sin gamla mamma, och till skillnad från andra i sällskapet ska han inte ha haft några problem med rättvisan. För ett till ett och ett halvt år sedan ska han däremot själv ha varit med om ett piratöverfall utanför Somalia. Enligt mamman spelade han då något av en hjälteroll: han kände lukten av piraterna och upptäckte att de höll på att ta sig ombord, varefter han (trots en smäll i huvudet) slängde fem av dem i sjön innan resten av besättningen kom till förstärkning. I övrigt beskrivs han som en mycket ordningssam person.

Överhuvudtaget presenteras kaparna inte som några härdade gangsters, utan mer som samhällets olycksbarn, och dessutom med svårigheter att få jobb i den ekonomiska krisens spår. Man ges också intrycket att de inte riktigt kan ha föreställt sig vad som väntade dem när de den 17 juli gav sig av för att, enligt vad de själva ska ha uppgett, arbeta för ett bevakningsföretag i Spanien. En av dem visade det nya anställningskontraktet för sin mamma, en annan som avtjänade ett villkorligt straff skaffade polistillstånd att lämna landet, det verkar inte ha varit något hysch-hysch kring själva avfärden.

Samma tidning publicerade i fredags en artikel där bland annat en expert på kriminella tatueringar, Aleksandr Sidorov, kommentarade bilderna på kaparnas bara överkroppar. Sidorov förklarade ganska ingående att kaparnas tatueringar inte är typiska för rysk kriminell subkultur. Även det stärker bilden av att de åtminstone inte var några heltidsgangsters.

Däremot var de, enligt den senaste artikeln, alla ganska högväxta – runt 190 cm eller längre. Jag minns också att någon rysk myndighetsföreträdare i en kommentar sagt att de är mycket vältränade, vilket ju inte motsägs av de bilder som cirkulerat på dem. Komsomolskaja Pravdas journalist tycker att det verkar ”som om någon general plockat ihop tennsoldater enligt strikta kriterier”.

I övrigt togs Arctic Sea på onsdagen formellt i beslag, enligt ett domstolsbeslut i Moskva och på begäran av åklagarmyndighetens utredningskommitté. Syftet är enligt den senare att inom ramen för förundersökningen undersöka vad fartygets last består av, vilket inte kan göras utan ett formellt beslagsbeslut.

Vad de sedan haft för sig verkar ingen känna till, men tidningen presenterar följande rafflande ledtrådar.

Komsomolskaja Pravda är dock inte ensam om att blanda in Mellanöstern i den här historien. Både den berömda journalisten Julia Latynina och sjöfartsexperten Michail Vojtenko spekulerar i att Israel kan ligga bakom kapningen. Motivet skulle då bestå i att Arctic Sea transporterade vapen (kryssningsmissiler eller luftvärnsrobotar) avsedda för Iran eller Syrien, och att det sannolikt inte var den första resan av det slaget.

De som läst Misha Glennys bok McMafia vet ju att rysk organiserad brottslighet har starka band till Israel, genom den stora ryska invandring som skett dit sedan Sovjetunionens sista dagar. Att den israeliska underrättelsetjänsten Mossad skulle be någon skummis organisera en kapning är väl inom det tänkbaras ramar.

Latynina påminner dessutom om den israeliske presidenten Shimon Peres besök i Ryssland förra veckan, då han sa sig ha utverkat ett halft löfte från Medvedev just om att Ryssland inte ska sälja luftvärnsrobotar till Iran. Arctic Sea-historien kan ha stärkt Peres förhandlingsposition, menar Latynina, och jag håller med om att resonemanget äger sin logik.

Personligen har jag ju hittills lutat mer åt en intern rysk historia, och det är jag inte helt ensam om. Så här skriver nyhetsbyrån AP i en artikel:

”Yevgeny Limarev, a former Russian security agent who is now a French-based consultant on Russian security affairs, said the Arctic Sea was likely at the center of a struggle between competing business and Kremlin clans in Moscow, and the Kremlin was forced to intervene to prevent an international scandal.”

AP gör också en poäng av att de åtta kaparna och elva besättningsmän i torsdags flögs till Moskva med tre stora transportplan av typen Il-76. Implikationen är förstås att den eventuella hemliga lasten också kan ha varit med på flygplanen. Men bakom de ögonbryn som höjs över att Arctic Sea nu är på väg till Novorossijsk vid Svarta havet, trots ägaren Solcharts offentliga protest (som jag är skeptisk till), ligger förstås misstanken att den hemliga lasten i stället är kvar ombord. En tredje teori är att kaparna redan slängt kryssningsrobotarna eller vad det nu kan vara i Atlanten.

För att återgå till kaparna så verkar det som om en av dem, 44-årige Tallinnbon Andrej Lunjov, för tre år sedan troddes ha gått under med en fiskebåt utanför Kamtjatkahalvön borta vid Stilla havet. Detta, tillsammans med att Komsomolskaja Pravda helt apropå slänger ur sig att Lunjov ryktas vara före detta militär, bäddar kanske för diverse funderingar – men dem låter jag vara så länge.

Något annat som låter vänta på sig är besättningens berättelser. Trots att åklagarmyndigheten redan i fredags sa att de var fria att göra vad de ville, hölls de på måndagen fortfarande i förvar – enligt uppgift för att utreda om någon av dem hade hjälpt kaparna. Man har dock försäkrat att de kommer att få sin frihet under denna vecka. Vi får se vad de vill, kan och vågar berätta då.

Till sist några ord om Arctic Seas ägare, företaget Solchart i Helsingfors. De har en ny hemsida, http://www.solchart.fi/, som jag genom litet snokande kom fram till att de skakade fram fort som attan fredag-lördag för en och en halv vecka sedan. Där finns bland annat kontaktuppgifter till deras olika fartyg. De flesta av numren verkar, enligt journalisten Eoinn Ocinneide som jag mejlväxlat litet med, inte gå någonstans.

En detalj (som Eoinn påpekade för mig) är dock att alla kaptenerna har estniska mobilnummer. Med tanke på att det (enligt Wikipedia) bara finns runt 150 000 ryssar i Tallinn, och att sex av dessa återfanns bland kaparna, så ska vi nog inte bli förvånade om här finns länkar som vi ännu inte hört talas om.

Allra, allra sist kanske jag får lov att spä på alla spekulationer med en egen sådan? Det är inte ens en konspirationsteori, bara ett sammanträffande. Eller kanske två sammanträffanden. Varsågoda!