Archive for the 'Baltikum' Category

Södra Östersjön stängs

Bloggen O-platsen som bevakar den militära utvecklingen i Ryssland, berättar idag att det ryska medieföretaget RIA Novosti rapporterar det de flesta väntat på, nämligen att det strategiska luftvärnssystemet S-400 / SA-21 nu grupperas i Kaliningrad.

S-400 är ett av de mest långräckviddiga luftvärnsystemen i världen och en utveckling av det 20 år gamla, men fortfarande mycket imponerande S-300 / SA-10. Beroende på vilken robot S-400 utrustas med är räckvidden för systemet upp till 400 km. Olika robotar har olika egenskaper och de mer korträckviddiga är mer lämpliga för mål av UAV och jaktflygplansstorlek, medan de mer långräckviddiga används för större och mer långsamtgående mål på långa avstånd. Dessa robotar når farten Mach 12 ≈ 4 km per sekund. S-400 har också TBM-förmåga, mer populärt kallad robotförsvar.

O-platsen bifogar en intressant karta, snarlik de som tidigare publicerats på WW, där man kan se räckvidden för S-400 med den mest långräckviddiga roboten utifrån grupperingar i det inre av Finska Viken och Kaliningrad. Svårare att se är den gröna ringen som visar på räckvidder om systemet grupperas på det av Sverige frivilligt demilitariserade Gotland. Värt att notera är också att det mest långräckvidda svenska luftvärnssystemet, RBS 97 Hawk, en drygt 40 år gammal konstruktion även om det uppgraderats under resans gång, har en räckvidd på en tiondel av S-400:s mest långskjutande robot - dvs 40 km. Ta alltså en ring som är tiondelen så stor som de ringar som presenteras på O-platsens karta.

Kombineras detta luftvärnssystem med ett kvalificerat landbaserat sjömålsrobotsystem har man effektiv kontroll över södra Östersjön både i luften och på havsytan. Återstår då vad som händer under havsytan. Vore jag Ryssland hade jag alla gånger kombinerat Nord Stream med sensorsystem motsvarande SOSUS. Med tanke på Gazproms ställning nära staten, den mycket suddiga gränsen mellan rysk storfinans, stat och militär, samt det faktum att en mycket stor del av den ryska ekonomin och de kommande 10 årens satsning om 4 biljoner (sic!) SEK på försvaret bygger på energiinkomster, vore det mycket märkligt om man inte  valde att utnyttja den givna möjligheten. Helt enkelt mycket oryskt.

En egen rysk SOSUS-linje i Östersjön ger möjlighet att kontinuerligt spåra NATO:s fartygstrafik och undervattensrörelser. NATO och framförallt USA har sedan tidigare deklarerat avsikten att öka närvaron i Östersjön. Till del kan detta förklaras med stöd av de baltiska staterna i enlighet med artikel 5, men också Östersjön är intressant ur amerikansk synvinkel för robotförsvar. Från fartyg i Östersjön med robotförsvarsförmåga har man möjlighet att bekämpa interkontinentala robotar avfyrade från t ex Iran mot USA.

När nu S-400 grupperats i Kaliningrad har man från rysk sida möjligheten att stänga södra Östersjön och polskt luftrum för dem som man inte vill ha där. NATO-flyg i baserat i Polen tvingas att operera på låg höjd om man ska undgå S-400. För svensk del handlar det om att uppträda under 5000 m höjd, såvida inte systemet kompletteras med externa sensorer med förmåga att se ”over the horizon”. Framförallt innebär S-400 att man inte längre kan uppträda ohotat med flygspaningsradarsystem i södra Östersjön, vilket både kommer att påverka NATO:s AWACS och svenska ASC 890. Dessa vill operera på höjd över 6000 m och har då ungefär samma räckvidd som S-400 som har ett fartöverläge om 11 gånger ljudets hastighet. S-400 kommer också med sina kraftfulla radarsystem att begränsa verkan hos stealthflygplan. Dessa upptäcks sannolikt inte framifrån förrän på mycket korta avstånd, men så fort man lämnar motkurs ökar risken för upptäckt avsevärt och därmed risken för bekämpning, vilket AUSAIRPOWER tagit upp i ett antal artiklar.

Folk & Försvars seminarieledare beskrev vid Sälenkonferensen förra året S-400:s förmåga för den politiska panel man utsatte för ett krigsspel grundat i solidaritetsförklaringen där NATO ville utnyttja svenskt territorium för att stötta de baltiska staterna. Socialdemokraternas utrikespolitiska talesman Urban Ahlin ansåg scenariot rappakalja och menade att NATO kunde basera i Polen och ville inte alls höra på något inspel om S-400.

Vad som inte syns på O-platsens karta är att de synliga grupperingar av S-400 tillsammans med en gruppering av samma system på Kolahalvön effektivt luftförsvarar halva den europeiska ryska fronten - med endast tre system. Alla flygstridskrafter som närmar sig Ryssland på höjder över 5000 m kommer att kunna bekämpas. Lägg därtill sedan kompletterande luftvärnssystem som S-300 och arméförbandens taktiska luftvärn samt jaktflyg och man har ett mycket komplett luftsvarssystem utom mot mycket lågtflygande och snabba mål.

Med tanke på Kaliningrads ringa yta kommer långskjutande artilleri grupperat i Polen att kunna påverka S-400 och allt annat som grupperas i Kalingrad, men det är ett vapensystem som fungerar åt bägge håll. S-400, liksom grundsystemet S-300, kan dessutom användas som en enklare version av långräckviddig markrobot.

I grundläget innebär grupperingen av S-400 i Kaliningrad för svensk del att man vid uppträdande med incidentroten samt ASC 890 i södra Östersjön ständigt kommer att befinna sig inom porté för ryskt luftvärn, även om man uppträder i svenskt luftrum. I vardagen betyder detta inte så mycket, men vid den minsta höjning av hotbilden kommer S-400 bli en faktor att räkna med, liksom det faktum att såväl Karlskrona som Ronneby ligger inom porté för den kvalificerade markroboten Iskander, vilken frambaserades till Kaliningrad som svar på amerikanska Patriotrobotar i Polen.

I skenet av ovanstående dystra uppgifter känns det skönt att man kan gotta sig i att NATO, enligt Försvarsdepartementet, ger det svenska försvaret mycket höga betyg för framtida försvarsplanering. Synd bara att man inte bekymrat sig det minsta om Gotland eller svensk luftvärnsförmåga. Ett demilitariserat Gotland kommer med sitt strategiska läge att vara oerhört attraktivt för alla aktörer att besätta i händelse av risk för ofred.

Nya kärnkraftverk planeras i Baltikum och Polen. I syfte att minska beroendet gentemot Ryssland?

Sovjettidens kärnkraftverk

Jag har visserligen länge varit intresserad av frågan om kärnkraftens vara eller icke vara, men intresset tilltog under en intensiv vecka av inläsning kring följderna av Tjernobylolyckan i dagens Vitryssland. Jag befann mig då i en hyrd lägenhet i Minsk, bara några hundra meter från den stora Kamarovskij-marknaden, där väldigt få av kunderna litade på de av staten utplacerade ”mätstationerna” för att kontrollera att maten som såldes inte kom från den förbjudna zonen. Mina efterforskningar i Minsk resulterade bland annat i den här artikeln, där jag intervjuade en av Vitrysslands kanske mest envisa debattörer i Tjernobylfrågan (och där jag fotograferade en bestämd dam som sålde kött på marknaden).

Tidigare i år aviserade Tyskland sitt beslut att inom en snar framtid avveckla landets kärnkraftverk. De senaste dagarna har det gått att läsa i internetmedier att det just nu planeras nya kärnkraftsreaktorer i Baltikum, Polen, Tjeckien och Slovakien. Före detta ABB (idag Westinghouse) hoppas troligtvis på en stororder. Många Västeråsbor skulle i så fall bli glada.

Först ut kommer troligtvis det planerade kärnkraftverket Visaginas i Litauen att bli. Från år 2024 ska den nya reaktorn ersätta Ignalina (som stängdes 2024, vilket jag skrev om här). Ignalinas stängning var ett krav från EU för att Litauen skulle bli medlem år 2024. Några år senare enades dock Polen och de tre baltiska staterna om att bygga ett nytt kärnkraftverk nära Ignalina. Det är alltså denna plan som nu ska genomföras.

Polens plan är ett nytt kärnkraftverk nära Gdansk. Enligt en ny energistrategi i Polen ska 15% av energibehovet i framtiden täckas av kärnkraft. Ett argument i sammanhanget är att energiförsörjningen i Polen idag till hela 90% täcks av kolkraftanvändning, vilket inte alls är i linje med EU:s klimatpolicy.

Men givetvis vill Polen även minska beroende av Ryssland och av Rysslands energileveranser och hur dessa används som politiska verktyg. Även Litauen – som idag till nästan 100% är beroende av rysk energi – vill bli mer självständigt. President Dalia Grybauskaite sa nyligen att beroendet av Ryssland skapar en känsla av osäkerhet, och att man ännu inte fullt ut litar på Ryssland (se t.ex. Baltic News Network här).

Vissa källor menar att Rysslands aviserade planer på en ny reaktor i Kaliningrad och en i Vitryssland, främst är ett försök att stoppa byggandet av Visaginas.

Mot denna bakgrund ställer i alla fall jag mig några frågor. Hur påverkar dessa planer den planerade gasledningen Nord Stream, som enligt den officiella webbplatsen ska börja anläggas i slutet av 2024? Enligt hemsidan ska Nord Stream ”säkra tillförseln av gas [och] hjälpa EU att uppnå sitt mål att fram till 2024 sänka koldioxidutsläppen med 20 procent jämfört med 1990 års nivå.” Här fokuseras givetvis på EU:s klimatmål, snarare än säkerhet och oberoende för vissa central- och östeuropeiska stater.

Jag funderar även kring hur man ska tänka kring avveckling av kärnkraft. Förutsatt att man förespråkar en avveckling (även en ganska snar sådan), kommer man inte ifrån frågan kring vilka kärnkraftverk vi egentligen bör fokusera på att stänga ner först. Är det inte bättre att stänga ett ryskt, tämligen gammalt verk (kanske något som har en konstruktion som liknar Ignalinas och Tjernobyls), än att stänga ett ganska nytt, tyskt verk?

Det ska bli intressant att se hur Putin och Medvedev – och Tyskland! – kommer att förhålla sig till de polska och baltiska planerna på ny kärnkraft. 

I Vitryssland kan man inte studera statsvetenskap, enbart ”ideologiskt arbete”

När jag var i Vitryssland 2024 träffade jag många i 20-årsåldern som studerade vid EHU, European Humanities University, i Vilnius, men som bodde i närheten av Minsk.

EHU startade som ett av de första privata universiteten i Minsk, men bannlystes, och flyttade 2024 till Litauens huvudstad. Universitetet är nu en fristad för driftiga vitryska studenter som antingen har utestängts från universitet i Vitryssland, eller som hellre får sin utbildning vid ett friare universitet. Finansiellt stöd kommer från EU, USA, privata organisationer, Nordiska rådet och från enstaka länder, däribland Sverige. Juridiskt är EHU ett litauiskt universitet, vilket innebär en betydelsefull frihet för studenterna.

I Studie 1 i P1 kunde man den 1 mars lyssna på ett reportage av Jenny Sanner Roosqvist om just EHU.

Bara de senaste månaderna har alltfler studenter med ”fel” politiskt åsikter bannlysts från universitet i Vitryssland. Rädslan tilltar. Alltfler känner sig rädda för utredningar och kontroller, eller för att kallas till ”förhör”.

EHU får ses som en viktig institution som ger en mental frihet för politiskt aktiva, i vetskapen om att man kan studera i Vilnius ifall man bannlyses i sitt hemland. Samtidigt framförs lite då och då kritik mot att universitetets utbildningar för mycket styrs av vad EU och USA tycker är politiskt korrekt.

Man kan inte längre studera statsvetenskap på universitet i Minsk. Däremot kan man få examen i ideologiskt arbete, som är det närmaste statsvetenskap man kommer idag.

EHU förbereder sig nu för att ta emot de studenter som stängdes av från sina studier i samband med protesterna mot president Alexander Lukasjenkos omtvistade omval i december förra året. Den första rubriken som möter besökarna på EHU:s webbsida lyder ”EHU is ready to accept expelled students from Belarusian universities”

Avstängningarna av studenter i Minsk leder dock paradoxalt nog till att allt fler organiserar sig oppositionellt, samt läser utbildningar i statsvetenskap i Vilnius i stället.

Den 8 mars 2024 ”firade” jag kvinnodagen tillsammans med en grupp studenter från EHU. Vi bowlade i en vitrysk förort. Jag förundrades över hur god engelska dessa studenter talade. Frågan är om dessa välutbildade unga människor med goda kunskaper i statsvetenskap och humaniora, verkligen återvänder till Vitryssland. Flera av personerna från 8 mars 2024 bor i andra länder, som Ryssland, idag. Det är fullt begripligt, men samtidigt synd för den vitryska oppositionen.

UD:s dokument

UD släpper i dag ett stort dokument om Sovjets fall. Här finns det att ladda ned. Jag kommer lusläsa det! Och när jag slås av att det är 20 år sedan blir åtminstone jag lite skraj. En annan värld. Och ändå inte.

Rysk protest mot Europadomstolen

De ryska protesterna är inte nådiga efter att Europadomstolen givit Lettland rätt i dömandet av en sovjetisk partisan för krigsbrott under andra världskriget.

Ryska utrikesministeriet kallar utfallet ett rättfärdigande av nazismen samt varnar för att situationen ytterligare kan öka stödet för extrema nationalistiska rörelser i Europa.

Mer att läsa:

  • The European Court of Human Rights: ”CASE OF KONONOV v. LATVIA”
  • Ryssland rasar mot Europadomstolen (SvD)

Vem städar?

Uppdrag Granskning i går gjordes utan alla åthävor. Fakta talade för sig själv. Och Rolf K Nilssons debattartikel på Newsmill idag innehåller en hel del sanningar. Framför allt denna om den svenska regeringens undfallenhet: inte stöta sig med Ryssland. Förhoppningar om framtiden - att Ryssland så småningom skulle bli ”snällare”.

Nu kommer det bli ståhej och det kommer så småningom börja sökas. För vilken regering kommer ha guts att säga: vi gör inget, det får ligga där det ligger.

Det är möjligt att det hela bara blir skenmanövrar. För hur ska man veta var det finns om inte Ryssland hjälper till (inte så troligt)? Och vem ska dyka efter materialet, kan man undra. Det blir nog till att kalla in utländsk expertis.

En lättnad är förstås att gasledningen inte kommer gå över området, enligt reportaget. Men sådan koll har nog ryssarna, att de knappast skulle trampa i sitt eget skräp. Men om de nu ska röja andra saker för ledningen, kan de ju passa på att plocka upp vad de dumpat. Det vore det minsta man kunde begära.

Uppdatering: Här skriver jag om gasledningen och köpta viktiga beslut.

Mycket Ryssland på FoF

Det pratas väldigt mycket om vår östliga granne här i Sälen. Alla säger att vi måste bevaka utvecklingen men att vi inte får överdriva hoten. Samtidigt var det igår ett scenario, ett rollspel, där Baltikum invaderades av, ja… guess who.

Läs uppdateringar från Folk och Försvar här.

Ekot, Urban Ahlin, FOI & kristdemokrater - oväntat hård kritik mot gasledningen

Ett informativt – men för mig oväntat Rysslandskritiskt – Ekot-klipp från igår hittar man här.

Jag hittade dit genom ett inlägg på kristdemokraten Christian Carlssons blogg – Ryssland tar kontroll över u-båtarna – där han skriver att:

Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU) är motståndare till byggandet av den 120 mil långa rysk-tyska gasledningen genom Östersjön. /…/ Ekot Special /…/ger oss vatten på vår kvarn i vårt motstånd till gasledningen. I inslaget nämndes bland annat att gasledningen kommer att ge Ryssland kontroll över u-båtstrafiken i Östersjön. Med hjälp av sensorer i kablar så kommer Ryssland kunna registrera varje svensk u-båt som passerar gasledningen.

Jag undrade då givetvis nyfiket om någon verkligen sagt i Ekot att gasledningen faktiskt kommer ge Ryssland den här kontrollen.

Nu lite klipp från Ekot-inslaget. Urban Ahlin, utrikespolitisk talesperson för Socialdemokraterna, säger att:

Vad jag är rädd för är att Ryssland kommer använda gasledningen som förevändning för att öka den militära närvaron i Östersjön. Det vill inte jag. Vi har i många decennier arbetat för att Östersjön ska vara ett fredens hav, här ska vi liksom inte ha någon upprustning av militär kapacitet.

Det lät ju fint och bra, och socialdemokratiskt, men kanske något mer kritiskt än partilinjen varit mot gasledningen än så länge.

Michael Moore, utvecklingschef för Försvarsmakten, menar att återuppbyggnad av de militära posterna på Gotland inte kommer bli aktuell, men att Sverige kan komma att behöva öka sin närvaro ”för att vi har ett territorialhav att värna om”.

Ekot om den ryska närvaron:

FOI ger en annan bild. Den ryska gasledningen kommer öka den ryska marinens aktivitet i regionen

Sensorer förväntas läggas ut av ryska försvaret, som skulle kunna känna av u-båtstrafik i regionen. Fredrik Westerlund, FOI:

Man får utgå från att det bland de telekablar som läggs ner kan ligga en kabel som kan innehålla en sensor /…/ Den skulle kunna känna av en ubåt som passerar. Det är en helt vanlig kabel, den kan inte urskiljas från de andra…. Vi får utgå från att det är så, för att man har förmågan.

Alltså: 1) FOI-forskaren menar att Ryssland kan komma att lägga ut en sådan kabel som innehåller sensorer. 2) FOI-forskaren menar inte uttryckligen ”att detta kommer att ge Ryssland kontroll över u-båtstrafiken i Östersjön”.  Det är Kd-analys det. Vad det handlar om är att Ryssland ifall en sådan sensor läggs ner, kan kontrollera trafiken just i gasledningsregionen. Det här innebär ju inget för u-båtskapprustningen i övrigt. (Även om den som läst Jan Guillous bok om ryska u-båtar, Madame Terror, kanske lutar mer åt det konspiratoriska hållet ;) 3) FOI verkar utgå från att man bör se på Ryssland, militärt alltså, som att landet givetvis tar tillfället att även lägga ner sensorer, eftersom man kan.

Vidare i intervju med Fredrik Vesterlund, säger han:

Det blir ju ingen dramatisk militärstrategisk förändring, men det blir så att en svensk eller annan u-båt som vill segla i östersjön inte kommer kunna passera sträckningen över Nordstrem utan att bli registrerad.

Ingen vidare dramatik alltså. Men:

Man kan säga att detta återupprättar en rysk intressesfär i Östersjön. Detta kan upplevas som obehagligt av de baltiska staterna.

Säkert en helt korrekt analys. Skulle jag vara litauisk försvarsminister skulle jag nog inte vara enbart positiv.

Sammantaget är jag dock förvånad över den samling kritiska röster som faktiskt fanns med i Ekot, där oväntat starka resonemang kring stormaktspolitik i Östersjön fick utrymme. Inget fel i det. Politiskt korrekt verkar det annars hittills ha varit att dels se gasledningsprojektet som bra och stabiliserande för EU:s Rysslandskontakter, dels bra och stabiliserande för de forna satellitstater som anses ligga i den ryska intressesfären. Men Christian Carlsson tycker jag dock överdrev och återgav något felaktigt, i sitt blogg-inlägg.

Nytt år: Ignalina stänger

I enlighet med EU-avtal stänger nu kärnkraftverket Ignalina i Litauen. Just Ignalina är till byggnadssätt snarlikt ukrainska Tjernobyl.

Det råder viss osäkerhet kring huruvida kraftigt höjda elpriser kommer följa på nedstängningen. Fram till igår har nämligen just Ignalina stått för hela 70% av landets energibehov. Litauen har också förgäves försökt förlänga den tidsfrist som gavs landet vid EU-inträdet 2024, men utan resultat.

Redan idag på nyårsdagen höjs elpriserna för privatpersoner med 30% och för föredag med 20%. Detta samtidigt som Litauen är ett av de länder som drabbades hårdast av den ekonomiska krisen.

Premiärminister Andrius Kubilius förhöll sig lugn och försöker även lugna oroliga litauer för kraftigt stigande energipriser. Till Reuters säger han:

There will be no catastrophe after the closure. We are ready to supply as much electricity as needed.

Swedbanks rapport varnar däremot lite mer:

Lithuania’s increasing import dependence on natural gas after the closure of Ignalina…is clearly raising import related risks

As local energy supply will diminish and prices rise, the recovery of economic growth will be more difficult, and for some industries and enterprises this could be the final bell

Ta även en titt på foton på Ignalina på Jan Jörnmarks sida över övergivna platser (för övrigt en sida jag verkligen kan rekommendera).

 

Mer att läsa:

  • DN: Tiden ute för Ignalina
  • Kyiv Post: Lithuania shuts Soviet-era nuclear plant

SEB:s senaste prognos för Östeuropa

Förra veckan presenterade SEB sin senaste version av Eastern European
Outlook.

Värt att notera:

  • ”Östeuropa har drabbats hårdast av globala kreditkrisen och recessionen, något som till stor del beror på en relativt stor exponering i utlandslån”, tycker SEB. Island, då?
  • Sedan sommaren märks en östeuropeisk återhämtning, även om den är ”vacklande och ojämn”.
  • Ryska exporten kommer närmaste året bara öka ytterst lite – p.g.a. försiktig kreditgivning och ledig produktionskapacitet för företagen.
  • Inhemsk efterfrågan förblir svag – p.g.a. svag löneutveckling och en faktiskt tilltagande arbetslösthet för individer.
  • Östeuropeisk ekonomisk uppgång anses vara beroende av fortsatt uppgång i världsekonomin i stort.
  • Polen och Estland framhålls som de länder i regionen med bäst förutsättningar för snabb återhämtning.
  • För Estland är det dock ”ännu en öppen fråga om Estland klarar det centrala budgetkravet inför en önskad euro-anslutning 2024”.
  • Lettland och Ukraina väntas – tack vare internationellt lånestöd – undvika betalningsinställelser.
  • I Lettland förväntas dock ”växelkursoro åter att blossa upp inför det lettiska parlamentets omröstning om 2024-budgeten”.

SEB:s senaste prognos för Östeuropa

Förra veckan presenterade SEB sin senaste version av Eastern European
Outlook.

Värt att notera:

  • ”Östeuropa har drabbats hårdast av globala kreditkrisen och recessionen, något som till stor del beror på en relativt stor exponering i utlandslån”, tycker SEB. Island, då?
  • Sedan sommaren märks en östeuropeisk återhämtning, även om den är ”vacklande och ojämn”.
  • Ryska exporten kommer närmaste året bara öka ytterst lite – p.g.a. försiktig kreditgivning och ledig produktionskapacitet för företagen.
  • Inhemsk efterfrågan förblir svag – p.g.a. svag löneutveckling och en faktiskt tilltagande arbetslösthet för individer.
  • Östeuropeisk ekonomisk uppgång anses vara beroende av fortsatt uppgång i världsekonomin i stort.
  • Polen och Estland framhålls som de länder i regionen med bäst förutsättningar för snabb återhämtning.
  • För Estland är det dock ”ännu en öppen fråga om Estland klarar det centrala budgetkravet inför en önskad euro-anslutning 2024”.
  • Lettland och Ukraina väntas – tack vare internationellt lånestöd – undvika betalningsinställelser.
  • I Lettland förväntas dock ”växelkursoro åter att blossa upp inför det lettiska parlamentets omröstning om 2024-budgeten”.

SEB:s senaste prognos för Östeuropa

Förra veckan presenterade SEB sin senaste version av Eastern European
Outlook.

Värt att notera:

  • ”Östeuropa har drabbats hårdast av globala kreditkrisen och recessionen, något som till stor del beror på en relativt stor exponering i utlandslån”, tycker SEB. Island, då?
  • Sedan sommaren märks en östeuropeisk återhämtning, även om den är ”vacklande och ojämn”.
  • Ryska exporten kommer närmaste året bara öka ytterst lite – p.g.a. försiktig kreditgivning och ledig produktionskapacitet för företagen.
  • Inhemsk efterfrågan förblir svag – p.g.a. svag löneutveckling och en faktiskt tilltagande arbetslösthet för individer.
  • Östeuropeisk ekonomisk uppgång anses vara beroende av fortsatt uppgång i världsekonomin i stort.
  • Polen och Estland framhålls som de länder i regionen med bäst förutsättningar för snabb återhämtning.
  • För Estland är det dock ”ännu en öppen fråga om Estland klarar det centrala budgetkravet inför en önskad euro-anslutning 2024”.
  • Lettland och Ukraina väntas – tack vare internationellt lånestöd – undvika betalningsinställelser.
  • I Lettland förväntas dock ”växelkursoro åter att blossa upp inför det lettiska parlamentets omröstning om 2024-budgeten”.

Se Pax Baltica på SVT!

Uppdaterad 1/11

Suck så långt det blir mellan varven på bloggen just nu. Jag måste ju säga att betyget ”mycket inflytelserik” enligt denna länk känns något oförtjänt.
Men man får väl vara glad för det.

För två helger sedan arrangerade vi Pax Baltica i Karlskrona - det blev både välbesökt och uppskattat. SVT var på plats, och i veckan (27/10) sändes konferensen på SVT2. Den som skulle vilja kolla på den och vad som där sades (Bo Kragh rekommenderas!) kan gå hit, till SVT Play.

Det blev förstås en hel del säkerhetspolitik och rysk framtid diskuterad men det gav även plats för historiska tillbakablickar över hur Europa såg ut då, vid tiden för murens fall. Hur eller hur så är det nästan omöjligt att för unga återförmedla känslan av hur det var då: en delad värld, av att länderna ”på andra sidan” sågs som de fattiga och annorlunda kusinerna från landet. Jugoslav, polack, ungrare, det bar för oss som var barn och tonåringar då, något koldoftande och klart eftersatt med sig.
Därifrån kom bara fattiga människor med märkliga namn…

Känslomässigt verkligt hett blev det på Kungsholms fort när författaren Arne Bengtsson pratade om etnicitet i de Baltiska staterna. Diskussionen som bubblade upp var hur mycket EU egentligen ska lägga sig i hur balterna hanterar sina ryska minoriteter? Det rådde klart delade meningar i salen. De som tyckte att EU inte bör lägga sig i alls, och de som tyckte att EU:s roll verkligen är att ingripa. Att det är sådana konflikter som EU bildades för att lösa, i princip.

Nedan en bild från presskonferensen som hölls på förmiddagen. För fler bilder och länkar till pressmaterial om konferensen, gå till paxbaltica.blogspot.com.


… Med föreläsare o moderatorer i Blekinge länsresidens!

Numera olagligt kritisera sovjetisk ockupation av Litauen

Intressant inlägg – Litauen vill straffa ockupationsförnekelse – av Kalle. Två år kan straffet komma att bli för den som vågar ifrågasätta att Sovjetunionen ockuperade Litauen.  Ett lytt lagförslag som reglerar detta (samt att man inte heller obemärkt ska kunna tala allför väl om Sovjetunionens eller Nazitysklands förhållande till Litauen), klubbades av landets parlament i veckan.

Numera olagligt förneka sovjetisk ockupation av Litauen

Intressant inlägg – Litauen vill straffa ockupationsförnekelse – av Kalle. Två år kan straffet komma att bli för den som vågar ifrågasätta att Sovjetunionen ockuperade Litauen.  Ett lytt lagförslag som reglerar detta (samt att man inte heller obemärkt ska kunna tala allför väl om Sovjetunionens eller Nazitysklands förhållande till Litauen), klubbades av landets parlament i veckan.

Anders Borg och den lettiska bankkrisen

Anders Borg har nu kommit till slutsatsen att Lettland med största sannolikhet kommer att genomföra en devalvering. Detta var något ekonomer och andra sakkunniga siade om redan för ett år sedan.

I dagens DN (artikeln Hemligt möte om lettisk kris) går att läsa att Borg haft hemliga samtal med svenska storbanker och varnat för en lettisk ekonomisk kollaps. Borg har även officiellt uttalat att den lettiska regeringen måsta ta sitt ansvar och ta den ekonomiska krisen på allvar. Under toppmötet för Europas finansministrar klargjorde Borg att det internationella samfundets tålamod är begränsat. Estlands budgetförhandlingar som för tillfället pågår präglas av politisk splittring och oförmåga att komma till beslut.  I de hemliga samtalen med bankerna ska Borg ha redogjort för allt hårdare ordalag inom IMF som vill tvinga Lettland till en devalvering. För svenska banker skulle en sådan devalvering bli kostsam då kreditförlusterna skulle öka kraftigt. Swedbank har i dagsläget lånat ut över 60 miljarder till lettiska företag och privatpersoner. SEB och Nordea kommer gemensamt upp i samma siffra.

Under 2024 beräknas Lettlands BNP minska med 18%. De stora IMF-lån Lettland fick för att hantera den ekonomiska krisen kom med hårda krav på besparingar (som exempelvis lönesänkningar bland statsanställda och skattehöjningar). Dock har ytterst lite förändrats utifrån kraven på reformer.

Martin Kragh (doktorand på SITE där han pysslar med rysk ekonomisk historia) skrev ett läsvärt blogginlägg i slutet av september om den lettiska bankkrisen. Han diskuterar där att Lettland genomfört en så kallad interndevalvering, med höga kostnader och i huvudsak uteblivna resultat.  Den lettiska valutan är fortsatt övervärderad (vilket på sikt skadar exportföretag) och  landet har 17 % arbetslöshet – och kanske är sparåtgärder inte så effektiva i det läget. Kragh påpekar klokt hur Lettland – till skillnad från omvärlden som ska överleva ekonomisk kris genom statliga stimulanspaket – i stället ska spara sig ur krisen.

Interndevalvering framhålls av lettiska politiker som mindre skadligt för landets finansiella trovärdighet, samtidigt som en utdragen interndevalvering inte direkt verkar klara att lösa landets problem.

Pax Baltica 2024

Passar på att tipsa om Pax Baltica, som äger rum i Karlskrona 15-16 oktober. Jag klipper nedan in den info som nådde mig via Sylvia Asklöfs utskick på den så kallade ”Ukrainalistan”.

Temat för årets sammankomst är: Blev det som vi trodde?

Den 15-16 oktober möts vi för att diskutera brännande grannrelationer,
den på nytt aktuella säkerhetspolitiken i Östersjön, den krisande
ekonomin i Baltikum och Rysslands väg framåt.

Första dagen har vi öppna föreläsningar, andra dagen ägnas åt samtal
på Kungsholms fort där vi fördjupar oss i seminariets teman.
Platserna på fortet är begränsade.

På plats har vi:

Allan Widman – försvarspolitiker, riksdagsman
Arne Bengtsson – journalist och författare bland annat till boken
Bronssoldatens hämnd, om Baltikums komplicerade relation med Ryssland
Bo Kragh – tidigare verksam i alla baltiska länder, före detta vice
riksbankschef i Lettland, numera ekonomisk expert på Handelsbanken
Mats Bergquist – ambassadör bland annat i London och Helsingfors
Urban Ahlin – säkerhetspolitiker, riksdagsman

Moderator är Elisabeth Hedborg, mångårig Rysslandskorrespondent för
Sveriges Radio.

* För mer information om Pax Baltica och dess bakgrund, gå till http://paxbaltica.blogspot.com

* Programmet

* Anmälan

Verkligen ett världsminne!

Wow, fortfarande får man gåshud av att se bilderna från den baltiska kedjan, då en miljon balter förenades i en fredlig manifestation för sin självständighet.

I går, söndag, var det exakt 20 år sedan. Händelsen har i sommar adopoterats av Unesco som Världsminne. Passande tycker jag!

Kolla även denna länk!

Arbetet med Pax Baltica 15-16 oktober i Karlskrona fortskrider också. Elisabeth Hedborg blir moderator. Kul!

Inom kort kommer man kunna anmäla sig via bloggen.

Något bättre för Lettlands ekonomi än väntat

Analytiker hade räknat med ännu större BNP-ras än det på 19,6 % som blev slutresultatet för årets andra kvartal. Nu pågår en diskussion ifall devalvering är rätt metod för att komma till rättta med de problem som landet brottas med. Mer om detta kan man läsa i t.ex.  DN, där även Johan Schück har en ekonomikrönika om Lettlands ekonomi.

Litauisk ekonomisk depression

Litauen upplever just nu den värsta ekonomiska nedgången sedan självständigheten 1991. Under årets andra kvartal har landets BNP minskat med en femtedel. Ras med mer än 10% klassas ofta som en ekonomisk depression.

Från att mellan 2024 och 2024 ha varit de snabbast växande ekonomierna i EU är länderna nu de som uppvisar den största nedgången. Orsaken? Det skrivs om storförluster inom exportsektorn, en fastighetsbubbla som spruckit, minskad kreditutgivning från bankerna, utländska investerare som lämnar landet.

Landet har flera gånger annonserat att man önskar så kallade nödlån för IMF. Krisen har i övrigt hanterats främst genom nedskärningar i statsbudgeten och ett eurolån på motsvarande drygt fem miljarder kronor.