Idag avslutades Maslenitsa (smörveckan)- den ryska motsvarigheten till svenska Fettisdagen, franska Mardi Gras och så vidare. Till skillnad från Fettisdagen varar dock Maslenitsa i en hel vecka och till skillnad från semlor så är det pannkakor som gäller. Maslenitsa firas sista veckan före fastan och är både en kristen och hednisk högtid. Enligt gammal slavisk mytologi är Maslenitsa en solfestival som firar slutet på vintern. Pannkakor är en symbol för solen, samt består av produkter man får inte får äta under fastan. Det gäller alltså att passa på innan.
Söndagen är den viktigaste och sista dagen under Maslenitsa. Universitetet ordnade en utflykt till Sjtjelkovskij Chutor, friluftsmuseet där jag även firade Gamla nyåret för en dryg månad sedan. Massor med folk, gratis pannkakor, små hantverksbodar, folksång- och folkdansuppträdanden stod på programmet. Vi åkte därifrån ganska tidigt eftersom de flesta frös och missade det viktigaste momentet: elden, där man bränner upp symbolen för Maslenitsa, nämligen fru Maslenitsa själv i form av en stor halmdocka. Men vid det här laget, när jag sitter hemma och skriver, så har hon nog brunnit upp. Och nu när solfestivalen därmed är över, vore det verkligen på sin plats om våren kunde komma.
Varför fira nyår bara en gång…
… om man kan göra det två? I helgen som gick firade ryssarna även det gamla nyåret, “starij novij god”. Enligt den julianska kalendern, som gällde här fram till 1917, infaller jul och nyår 14 dagar senare än enligt den nuvarande, gregorianska. Ryska ortodoxa kyrkan följer fortfarande den gamla kalendern, vilket gör att den ryska julen här infaller 7 januari. Och även om vinterlovet tar slut i och med julen, så sägs det att det inte tar slut mentalt förrän även det gamla nyåret har firats. Många behåller till exempel sin nyårsgran (istället för julgran) fram tills dess.
Det finns inga direkta gemensamma traditioner för att fira det gamla nyåret, utan man får göra lite som man vill. Jag och min slovakiska kompis Marci hamnade på fest med några folkloreföreningar och har dansat folkdans så svetten runnit. Vi bjöds dessutom på traditionella sånger, ritualer, uppträdanden - de flesta av dem hämtade från Nizjnij Novgorods län. Firandet hölls två dagar i rad - på lördagen på Lingvistiska universitetet och på söndagen på ett friluftsmuseum i utkanten av Nizjnij Novgorod. Flickorna i mitten på bilden ovan sjunger sånger för att hedra olika helgon. Åskådarna lämnar godsaker i korgarna.
På måndag är det förresten kinesiskt nyår och i helgen är jag bjuden till studenthemmet av min före detta granne på ytterligare en nyårsfest. Den ska jag absolut gå på. Varför fira nyår bara två gånger, om man kan göra det tre?