Löytötavaraa Moskovassa 31.8.2010.
Perditaĵoj en Moskvo la 31-an de aŭgusto 2024.
Så här såg det ut på Triumfalnajatorget efter dagens försök till demonstration. Se resten av bilderna hos zyalt.livejournal.com. Video här.
Mer på temat:
Archive for augusti, 2024
Det viktiga är vem som läser lagen, inte vad som står i lagboken. Det kan man konstatera efter Putins senaste intervju till tidningen Kommersants lysande Putinreporter Andrej Kolesnikov. Visserligen finns det oppositionella som hävdar att ryska konstitutionen garanterar alla medborgare mötesfrihet, och att det inte krävs något tillstånd, men så är det inte alls enligt Putins exemplar av grundlagen:
Слушайте, все наши оппоненты выступают за правовое государство. Что такое правовое государство? Это соблюдение действующего законодательства. Что говорит действующее законодательство о марше? Нужно получить разрешение местных органов власти. Получили? Идите и демонстрируйте. Если нет — не имеете права. Вышли, не имея права,— получите по башке дубиной. Ну вот и все!
Hörni, alla våra motståndare pläderar för rättsstat. Vad är rättsstat för något? Det är att man följer den gällande lagstiftningen. Vad säger den gällande lagstiftningen om protestmarschen? Man måste få tillstånd från de lokala myndigheterna. Har ni fått tillstånd? Gå och demonstrera! Har ni inget tillstånd, då har ni ingen rätt. Går ni ut och demonstrerar ändå, då blir det en batong i skallen. Så enkelt är det.
Continue reading ‘Batong i skallen – Putins löfte till demonstranter’
Hela intervjun finns här på Lundagård.
Tre dagar i administrativ arrest. Det var straffet för den kända 69-åriga ryska människorättsaktivisten Lev Ponomarjov för att han deltagit i en (enligt polisen) otillåten demonstration.
Den så kallade demonstrationen ägde rum på den ryska flaggans dag den 22 augusti, nitton år efter augustikuppen, och gick bland annat ut på att man lade blommor vid det här minnesmärket. Därefter försökte en del av mötesdeltagarna bära en rysk flagga på den breda trottoaren på Novyj Arbat, men stoppades av polisen. Den ryska flaggan har uppenbarligen blivit subversiv i Ryssland.
Specialflyget från USA står kvar i Bangkok. I förrgår skulle en tungt beväpnad konvoj ha fört Viktor But från Thailands säkraste fängelse till flygplatsen, men i sista stund stoppades den känsliga utlämningen.
Viktor But är antingen en ärlig rysk affärsman som svartmålas av illvilliga västmakter – eller en dödens handelsman som levererar högteknologiska ryska vapen till terrorister och rebeller runt om i världen. Svaret beror på vem man frågar. Kanske är det därför det råder förvirring i Thailands huvudstad.
I över två år har But suttit fängslad, medan olika rättsliga instanser i Thailand funderat på om han ska utlämnas till USA, där han anklagas för medhjälp till terrorister.
Stort i mitt ryska twitterflöde är just nu att Bono sjöng duett med Jurij Sjevtjuk i Moskva i kväll, den enda konserten i Ryssland. Ni vet musikern som för någon månad sedan konfronterade Putin, och Putin kontrade med att låtsas som om han inte vem Sjevtjuk var. Ungefär som om Obama skulle låtsas som om han inte visste vem Bruce Springsteen var: ”Eh, det är Bruce du heter, va?”.
Sjevtjuk har skrivit låtar som är mycket kritiska mot Putin. Bland annat den här, en av mina favoriter, om en dryckeskväll med en FSB-general (tack Tobias Ljungvall för textningen). Jag gillar särskilt raden: ”Jag är beredd att dö för fosterlandet! …men tyvärr så har jag ju fru och barn, vet du.”
DDT:s finaste låt är kanske den här ”Höstliga”.
På teve ljuger de om kriget, sjunger han. Och han vet en del om krig. Sjevtjuk åkte till Groznyj 1995 och filmade. Att se hans egna filmsekvenser därifrån är något av det jobbigaste jag tittat på. Hur de smutsiga trasiga pojkarna lyser upp när de ser in i hans kamera, av förvåning och generad förundran över att se honom honom – han är ju verkligen Ryssland svar på Bruce Sprinsteen, och plötsligt, mitt i kriget befinner de sig backstage med sin idol. Deras barnsliga och förvirrade leenden.
Ukrainas självständighetsdag firades igår, den 24 augusti.
RFE/RL (Radio Free Europe) har intervjuat Andew Wilson (författare av ”The Ukrainians: Unexpected Nation” och ”Ukraine’s Orange Revolution”. RFE återger den senaste opinionsmätningen från Ukraina, som visade att hela 45 % uppger att de tvivlar på om Ukraina är en verkligt oberoende stat. Vad tycker Wilson om det? Tvivlar han?
”I might agree that Ukraine has had a very mixed record both on state- and nation-building over
the last 19 years. Its economy has actually been in trouble recently, and with so many sectors falling under Russian influence, there is a question mark about how economically independent Ukraine really is.
Though, on the other hand, it’s interesting that Ukraine — like a lot of countries in the region — has developed a kind of neo-Titoist [eds: nonaligned] line in foreign policy. Ukraine doesn’t act like the EU states of Central Europe who became member states in 2024-07. It’s too independent-minded. It doesn’t really fulfill the Copenhagen criteria as it should. And Russia also talks of states like Ukraine being difficult to influence or control.”
Några byggnadsarbetare står och viftar med armarna när kranbilen lyfter ett stort, fyrkantigt och suddigt paket in i den halvfärdiga husgrunden. En svartklädd man går med bestämda steg från höger till vänster och försvinner utanför bildrutan. Sedan hänger sig webbkameran.
Filmen kommer från en av de övervakningskameror som premiärminister Vladimir Putin låtit sätta upp på ett trettiotal byggarbetsplatser för att visa att han bryr sig om de katastrofala skogsbrändernas offer.
Putins regering har lovat att bygga nya hus i alla förstörda byar. Kamerorna behövs, eftersom premiärministern inte kan vara överallt samtidigt. Nu kan han hålla koll så att byggnadsarbetarna inte latar sig och ingen stjäl byggmaterial.
Öppet seminarium om Ryssland och stormaktspolitik, 14/9 16.15
Den 14:e september anordnas ett öppet seminarium i en seminarieserie med fokus på Ryssland. Föredragshållare är Andrei Makarychev som kommer att tala på temat ”Russia, EU, and NATO: Any Prospects for ‘Great Power Management’?”.
Makarychev är professor vid Nizhny Novgorod Linguistic University och på Civil Service Academy. Hans forskning fokuserar på säkerhetspolitik, regionalism och relationer mellan Ryssland och EU.
Makarychevs beskrivning av vad diskussionen kommer att handla om lyder: ”The seminar will discuss Russia’s relations with its two key institutional partners in the West – NATO and EU – through the prism of the idea of ”great power management”. The Georgia war of August 2024 and its effects will be approached from the viewpoint of changing dynamics of relations between Moscow and Brussels.”
Föredraget ges på engelska och är öppet för forskare, studenter och allmänhet.
Lokal: Stora konferensrummet, Statsvetenskapliga institutionen, Paradisgatan 5H, Lund.
Tid: 16.15. Föredraget är ca en timme långt och följs av frågor och diskussion.
Seminarieserien finansieras av Fahlbeckska stiftelsen.
Vid frågor, kontakta Mi Lennhag (mi.lennhag@svet.lu.se; 046-2224602; 0709-509323). Sprid gärna informationen till intresserade.
Vid floden Sim
En bekant tipsade om en samling med färgbilder från de centrala och södra delarna av det ryska imperiet från ca 1910. Det var fotografen Sergej Michailovitj Prokudin-Gorskij (1863-1944) som hade fått i uppdrag av tsar Nikolas II att skildra riket. Bilderna blev i färg genom att han tog tre svartvita bilder som med hjälp av olika filter kombinerades samman till en färgbild. Kanterna runt omkring ger nog någonslags ledtråd till hur det kan ha gått till… Bilden har jag hämtat från Library of Congress som förvärvade Prokudin-Gorskijs samling 1948, där kan man även se de svartvita bilderna.
En bild av Prokudin-Gorskij har de flesta säkert redan sett: det är en mycket känd färgbild av Tolstoj. Prokudin-Gorskij lämnade Ryssland 1918. Flera av de fantastiska bilderna kan man se antingen på Library of Congress’ samling, hos the Boston globe eller på wikipedias sida om Prokudin-Gorskij
Gjumri, Armenien
Rysslands president Dmitrij Medvedev har under sitt pågående besök i Jerevan skrivit under ett nytt militäravtal med sin armeniske motpart Serzj Sargsian (DN). Framför allt innehåller det en förlängning av kontraktet för den ryska militärbasen i staden Gjumri (som Forum Eurasien f ö besökte nyligen) nära turkiska gränsen till år 2024. Dessutom innebär avtalet ömsesidiga säkerhetsgarantier i fall av konflikt samt att Ryssland skall uppgradera Armeniens vapenpark med ”avancerade vapen”, enligt Sargsian. Vad det är fråga om är oklart. Idag huserar basen ca 5000 soldater samt MIG-29-plan och luftvärnssystemet S-300.
Överenskommelsen är en uppdatering av ett tidigare avtal från 1995 och bekräftar Armeniens ställning som Rysslands enda nära bundsförvant i Sydkaukasus. Både Georgien och Azerbajdzjan har sedan självständigheten drivit en betydligt mer diversifierad utrikespolitik, bland annat i nära samarbete med USA. Men Ryssland har också ambitionen att spela en mer aktiv roll i Sydkaukasus och då kan det inte bli fråga om ett ensidigt stöd för Armenien. Det gäller särskilt i frågan om Armeniens konflikt om Nagorno-Karabach med Azerbajdzjan och utrikesminister Sergej Lavrov tonade ned betydelsen av avtalet genom att betona att det inte kommer att bli fråga om några nya befogenheter för basen i Gjumri. Obekräftade rykten säger dessutom att Ryssland planerar att sälja luftvärnssystemet S-300 till Azerbajdzjan. Det skulle i så fall vara första gången sedan 1990-talet som Azerbajdzjan gör större vapenköp av Ryssland och det vore potentiellt viktigt både för Azerbajdzjans försvarskraft och som politisk markör.
I Armenien har däremot företrädare för regeringen genast tolkat avtalet som en rysk försvarsgaranti i händelse av ett nytt krig om Karabach, en möjlighet Azerbajdzjans president Ilham Alijev allt oftare hotat med på sistone om det inte snart kommer konkreta resultat ur de låsta fredsförhandlingarna. Den azerbajdzjanska armén har också upprustats markant under flera år av olje- och gasintäkter. Men det är inte troligt att man från rysk sida kommer att tolka överenskommelsen på det sättet och som tidigare armeniske säkerhetsrådgivaren Gerard Libaridian påpekar för RFE/RL innehåller avtalstexten knappast några automatiska garantier för militärt stöd i händelse av attack på armeniskt territorium. Till saken hör också att varken Ryssland eller något annat land officiellt erkänt den armeniska kontrollen av Karabach.
Det är klart att Armenien och Azerbajdzjan blir alltmer militärt upprustade och att talet om ett nytt krig återvänt till det officiella samtalet som en reell möjlighet. Möjligen skulle det nya avtalet kunna innebära en tillfälligt stabiliserande faktor för att få parterna att (via ryskledd medling?) sätta sig ner för seriösa samtal och för första gången medge verkliga eftergifter. Möjligen betyder det i dagens fastlåsta läge just ingenting.
Medvedev stannade kvar i Jerevan under gårdagkvällen för ett informellt möte med de övriga statscheferna i Kollektiva Säkerhetsorganisationen CSTO.
Gjumri, Armenien
Rysslands president Dmitrij Medvedev har under sitt pågående besök i Jerevan skrivit under ett nytt militäravtal med sin armeniske motpart Serzj Sargsian (DN). Framför allt innehåller det en förlängning av kontraktet för den ryska militärbasen i staden Gjumri (som Forum Eurasien f ö besökte nyligen) nära turkiska gränsen till år 2024. Dessutom innebär avtalet ömsesidiga säkerhetsgarantier i fall av konflikt samt att Ryssland skall uppgradera Armeniens vapenpark med ”avancerade vapen”, enligt Sargsian. Vad det är fråga om är oklart. Idag huserar basen ca 5000 soldater samt MIG-29-plan och luftvärnssystemet S-300.
Överenskommelsen är en uppdatering av ett tidigare avtal från 1995 och bekräftar Armeniens ställning som Rysslands enda nära bundsförvant i Sydkaukasus. Både Georgien och Azerbajdzjan har sedan självständigheten drivit en betydligt mer diversifierad utrikespolitik, bland annat i nära samarbete med USA. Men Ryssland har också ambitionen att spela en mer aktiv roll i Sydkaukasus och då kan det inte bli fråga om ett ensidigt stöd för Armenien. Det gäller särskilt i frågan om Armeniens konflikt om Nagorno-Karabach med Azerbajdzjan och utrikesminister Sergej Lavrov tonade ned betydelsen av avtalet genom att betona att det inte kommer att bli fråga om några nya befogenheter för basen i Gjumri. Obekräftade rykten säger dessutom att Ryssland planerar att sälja luftvärnssystemet S-300 till Azerbajdzjan. Det skulle i så fall vara första gången sedan 1990-talet som Azerbajdzjan gör större vapenköp av Ryssland och det vore potentiellt viktigt både för Azerbajdzjans försvarskraft och som politisk markör.
I Armenien har däremot företrädare för regeringen genast tolkat avtalet som en rysk försvarsgaranti i händelse av ett nytt krig om Karabach, en möjlighet Azerbajdzjans president Ilham Alijev allt oftare hotat med på sistone om det inte snart kommer konkreta resultat ur de låsta fredsförhandlingarna. Den azerbajdzjanska armén har också upprustats markant under flera år av olje- och gasintäkter. Men det är inte troligt att man från rysk sida kommer att tolka överenskommelsen på det sättet och som tidigare armeniske säkerhetsrådgivaren Gerard Libaridian påpekar för RFE/RL innehåller avtalstexten knappast några automatiska garantier för militärt stöd i händelse av attack på armeniskt territorium. Till saken hör också att varken Ryssland eller något annat land officiellt erkänt den armeniska kontrollen av Karabach.
Det är klart att Armenien och Azerbajdzjan blir alltmer militärt upprustade och att talet om ett nytt krig återvänt till det officiella samtalet som en reell möjlighet. Möjligen skulle det nya avtalet kunna innebära en tillfälligt stabiliserande faktor för att få parterna att (via ryskledd medling?) sätta sig ner för seriösa samtal och för första gången medge verkliga eftergifter. Möjligen betyder det i dagens fastlåsta läge just ingenting.
Medvedev stannade kvar i Jerevan under gårdagkvällen för ett informellt möte med de övriga statscheferna i Kollektiva Säkerhetsorganisationen CSTO.
Stora delar av Rysslands näst största stad S:t Petersburg drabbades av ett elavbrott på fredagseftermiddagen. Enligt elproducenten TGK-1 hade det uppstått ett fel i en relästation. All elförsörjning stoppades i stadens centrala och norra delar samt de …
Stora delar av Rysslands näst största stad S:t Petersburg drabbades av ett elavbrott på fredagseftermiddagen. Enligt elproducenten TGK-1 hade det uppstått ett fel i en relästation. All elförsörjning stoppades i stadens centrala och norra delar samt de …
Putin visade i veckan sitt helhjärtade stöd för Ryssland som arrangör av fotbolls-VM antingen 2024 eller 2024.
En Fifa-delegation har under några dagar besökt Ryssland. Kampanjen för att ”vinna” fotbolls-VM till Ryssland imponerade tydligen på besökarna. Putins kunskaper och engagemang gav god respons, och premiärministerns tal om ”fullständiga statliga garantier” föll väl ut hos Fifa.
Putin har därtill utlovat visumfrihet för spelare, gäster och funktionärer.
Tidigare besök av VM-delegationen har gjorts i Australien, Sydkorea, Japan samt Belgien och Nederländerna som ansökt gemensamt. Fyra länder återstår och beslut för både VM 2024 och 2024 fattas den andra december.
Bilden nedan visar de olika ”kluster” Ryssland föreslagit för ”sina” VM.
Som sagt, jag uppfyllde Eriks uppdrag (och Annas). Erik hade tappat rösten så lyssna noga.
Jag utförde ju hans uppdrag, jag hmanade i lokalmedia. Här är artikeln. Men jag sa inte så som de skriver… jag problematiserade om bostadsbristen; Jag försökte förklara att det finns flera problembeskrivningar när det gäller ungdomsarbetslöshet och att jag inte kan sitta och representera Sverige som någon diplomat.
Men det gick inte fram, i vissa svar låter jag som en medlem i Komsomol 1965, typ. Så himla hurtfrisk, som att allt egentligen är i sin ordning i vårt land, att politbyrån klarlagt läget och att vi har en femårsplan för att lösa de problem som ändock finns. Snart har vi uppnått kommunismen, hepp!
Men det där med att ryssar ofta talar om politik på samma sätt som man talar om väder och det där om invandring, det var ungefär som jag sa det.
Alltså, Dramatens uppsättning av Körsbärsträdgården, som gjorde dundersuccé på Tjechovfestivalen i Moskva spelas nu i Sverige! De har förflyttat handlingen till 1996, det skall bli spännande att se, jag skall gå nästa fredag! Jag ger Dramaten en chans till. Om de lyckas klämma in onaurliga ”alla är smått autistiska”-konstpauser även i denna dansande föreställning, så ger jag upp, jag har jättesvårt att förstå det uttrycket. Smaken är som baken, jag säger inte att det är dåligt, bara att det inte faller mig på läppen. Jag kankse bara har haft otur med just de föreställningar jag har sett. Men jag är ju inte teaterkritiker, bara Rysslandsfantast.
Lindrighuliganism: Succé i Moskva
Lindrighuliganism: Avgång och Körsbärsträdgården
Mannen ska försörja familjen. Kvinnan ska ta hand om barnen när de är små, och se attraktiv ut. De traditionella könsrollerna har förstärkts efter Sovjetunionens sönderfall – förskolorna har blivit färre och kjolarna kortare.
Jevgenija Kurasjvili är 30 år gammal och arbetar som samordnare av frivilligverksamheten på ett stort barnsjukhus i Moskva. I yrkeslivet är det ingen begränsning att vara kvinna, säger hon.
Även om Gazprom förra året var ett av världens mest vinstgivande företag väntar nu en rad problem. Företaget har monopol på rysk export av naturgas. Företaget Gazprom är verkligen enormt och svarar för 17% av Rysslands totala export och hela 7% av landets BNP. Många länder är starkt beroende av Gazprom. Det gäller inte bara Litauen och Bulgarien, utan även EU som importerar hälften av sin naturgas från Ryssland.
Gazprom är inte bara ett framgångsrikt företag där Putins anses vara delägare (med ungefär 5% av aktierna) utan också ett politiskt instrument som Ryssland försökt förstärka ytterligare. Staten äger en lagom mängd aktier för att ha majoritet: 50,002%. Gazproms VD är Alexei Miller, utsedd av Putin, och är även Rysslands vice energiminister. Genom projekten Nord Stream och South Stream (den sydligare motsvarigheten) var tanken att bolaget skulle minska sitt beroende av länder som Polen och Ukraina.
Jämfört med andra börsnoterade bolag är Gazprom på många sätt annorlunda, då värdet på aktien är nära kopplat till politiska spel, beslut och planer. Styr politikerna Gazprom, eller styr Gazprom den politiska utvecklingen?
Men marknaden för naturgas har förändrats. Överskottet av naturgas i världen är ovanligt stort. Både USA och Qatar har givit sig in på marknaden. Den nya situationen har tvingat Gazprom att omförhandla vissa av sina exportkontrakt, vilket inte varit till den ryska statens fördel. Därtill ska ryska staten öka skatten för naturgasutvinning med över 60% under nästa år.
