Gick till en utgrävning i Gamla stan. Eller Stadsholmen som det heter på historiskt fackspråk. Mitt jobb har nada med Ryssland att göra, men det är faktiskt himla kul ändå 
Ibland får jag leka trivselnyhetskorrespondent på chefens blogg till exempel. Idag kunde jag rapportera om märkliga gravfynd och så fick jag se en tandrad från en häst eller en ko som levde för mycket länge sedan.
Kalle Kniivilä säger farväl till kungen i keps, och ser tillbaka på de arton åren av styre. En regentperiod som överträffar mången rysk tsars. Han reflekterar även lite över hur Medvedev visa presidentkvaliteter.
En rysk artonårig bloggare som jag följer konstaterade: ”Putin har styrt så långt tillbaka i tiden jag kan minnas – Luzjkov har styrt styrt så länge jag ens funnits.” Kanske ändrades båda de förhållandena i förrgår? Omvälvande i en artonårings liv, kan jag tänka mig
Ryssland har en president, och han heter Dmitrij Medvedev. Det är veckans stora nyheter från Moskva. Visserligen valdes Dmitrij Medvedev till president redan för över två år sedan, men sedan dess har inte många lagt märke till den unge, diskrete mannen i premiärminister Vladimir Putins skugga.
Nu, ett par veckor efter sin 45-årsdag, har Medvedev fattat sitt första riktigt tunga politiska beslut: han har gett Moskvas enväldige kung sparken, den 74-årige, kepsprydde borgmästaren Jurij Luzjkov. Det är ingen liten bedrift.
Nästan 25 år efter Tjernobyl-katastrofen håller den kraschade kärnkraftsreaktorn i Ukraina på att bli ett allt mer populärt turistmål, skriver TT idag. Nyhetsbyrån citerar tidskriften Forbes som har listat olycksplatsen som en av ”världens mest unika …
Nästan 25 år efter Tjernobyl-katastrofen håller den kraschade kärnkraftsreaktorn i Ukraina på att bli ett allt mer populärt turistmål, skriver TT idag. Nyhetsbyrån citerar tidskriften Forbes som har listat olycksplatsen som en av ”världens mest unika …
Förr fanns det något man kallade kremlologer. De tolkade politiken i Moskva genom att se vilken ordning ledarna stod i vid parader, vem som fick tala när (snarare än talens innehåll) mm. Jag vet i sanningens namn nästan ingenting om Kremlologi, för jag bestämde mig tidigt för att inte bli en klurig konspiratorisk uttolkare av rysk politik. Jag ville veta vad folk i allmänhet tyckte, hur politiskt aktiva i olika läger tolkade den politiska situationen. Den källan finns ju nu att ösa fritt ur, till skillnad från på Sovjettiden. Och jag har struttat runt bland partihögkvarter och föreningslokaler, snackat med kompisar och deras föräldrar och följt ryska motsvarigheten till knuff.
Men då och då, när jag hör om ministeromplaceringar, Petersburgsgänget, silovikerna och utspel mot korruption så önskar jag att jag hade de där tolkningsredskapen ändå. Fast vad komplicerat det blir i vår tid! Förr hölls en parad och så kunde det analyseras i månader. Men nu hinner saker knappt hända innan man fått en ohanterlig mängd kommentarer som är lika öppna för tolkningar som själva händelsen. Till exempel; nu twittrar Dmitrij Rogozin om Luzjkov och gamla politiska oförätter – på engelska! Varför det, vem är hans målgrupp?
Rogozin är lite som Zjirinovski, han hade ett brunt nationalistiskt parti för några år sedan och han argumenterade för Stalins kandidatur i tävlingen ”Rysslands namn”. Han borde gjort sig omöjlig för länge sedan, men han är belevad och smidig och nu är han Rysslands sändebud till NATO. Men är det verkligen han som twittrar som @rogozin? Det kanske är fejk?
Och nu på kvällen läser hela ru.net det brev som Luzjkov sägs ha lämnat till Dmitrij Medvedev för några dagar sedan. Detta tack vare nättidningen New Times och bloggare som repostar hela det inskannade brevet, det sprider sig som en löpeld. Det verkar vara äkta. Det är i alla fall just det som Rogozin twittrar om. New Times sägs ha fått det från en tjänsteman på presidentens kontor. Det finns ju inget meddelarskydd i Ryssland, så det här kan bli hur snurrigt som helst. Eller så rinner det ut i sanden. Och då kommer man undra varför…
Ja, ni hör ju själva – kremlologi i de sociala mediernas tidevarv är minst sagt en mardröm.
Lindrig huliganism: Stort på ryska twitter och i bloggosfären
Lindrig huliganism: Twitter och det lagom sociala
Lindrig huliganism: Jag förlåter aldrig Rogozin för vattenmelonerna
Lindrig huliganism: Att förstå är att förlåta, skriver ryska bloggaren Ostatki
Upptäckte precis Peter Englunds blogg ”Att vara ständig”. Ett riktigt fynd, den lägger jag i min Reader. I förra veckan skrev han några ord om Solzjenitsyn och nobelpriset.
Det jag tycker är intressant kommer alldeles på slutet. Nämligen tidsaspekten på desinformation och lögner. En lögn, som alla förstod var en lögn, för 30 år sedan, poppar hux flux upp igen. Och i vårt nya sammanhang, har vi redan glömt bort vem som ljög om vad på den tiden. Våra granskningsglasögon är av en senare modell, och vi släpper oreflekterat igenom uppgifter.
Och det behöver ju inte gå så lång tid som 30 år. Men det är ändå intressant med tidsaspekten, i en tid när minnet blir kortare och kortare, känns det som.
Jag skulle vilja vara med i ett lajv som återskapar 1990. Det skulle man kunna göra till exempel på ett bibliotek och man kan förbereda sig mentalt genom att titta på filmen ”Tillbaka till framtiden”
Nej, jag blir bara sämre och sämre på att vara med i radio… men det är alltid trevligt att tala med Henrik Torehammar. Vad kan jag säga, en intellektuellt sund person, lite russofobisk, men han har självinsikt om det och håller det tillbaka. I dag till exempel, inte ett spår av russofobi! Idag var det snarare jag som lät lite som en sån där kolonial engelsman som jag brukar kritisera … svårt det där.
Men vad var det jag glömde säga? Jag hade till och med skrivit upp det på en lapp, och ändå så glömde jag det. Jo - det är ju nu det blir spännande!
1. Kommer det bli någon rättegång mot Jurij Luzjkov? Vad händer då med hans fru Jelena Baturina, genom vilken han har privatiserat halva Moskva? Kommer de skilja sig? Hur påverkar det barnen 
? Nej, men allvarligt, det kan bli huggsexa i Moskva nu, när Luzjkov och Baturina sitter löst.
2. Kommer demonstrationer för att återinföra fria val att bli fler och större?
3. Vad händer med lokalteve? Det finns så mycket bra journalister i Moskva, tänk vad medielandskapet kan förändras i ett hujj om kontrollen lättas vid en instabil situation.
4. Vad händer vid valet till Moskvas stadsfullmäktige nästa år?
Moskva är liksom inte Skövde, det är 10 miljoner invånare och Rysslands hjärta. Nu kan det hända grejer, jag lovar! Den som kan ryska kan läsa hur Boris Nemtsov resonerar kring avsättningen här i hans blogg. Han sätter rubriken ”Medvedev har fått en chans” och anser att Medvedev för första gången visat sig självständig från Putin och att han kanske visar att han har siktet inställt på att inte lämna i från sig presidentposten 2024. Men han säger också att man inte kan räkna ut Luzjkov ännu.
DN: Luzhkov sparkad
DN: Tre frågor till Ingmar Neveus om Luzjkovs avgång
SvD: Han sparkades av Medvedev
PS: Och jag väntar med spänning på vad en sådan som Igor Rasterjajev kan dikta om intrigerna i Moskva.
Moskvas omstridde borgmästare Lujvkov har fått sparken av Rysslands president Medvedev, rapporterar TV4Nyheterna. Det var ju väntat. Lusjkov har suttit vid makten i 18 år och väckt ett allt större folkligt missnöje. I lördags kulminerade missnöjet genom …
Moskvas omstridde borgmästare Lujvkov har fått sparken av Rysslands president Medvedev, rapporterar TV4Nyheterna. Det var ju väntat. Lusjkov har suttit vid makten i 18 år och väckt ett allt större folkligt missnöje. I lördags kulminerade missnöjet genom …
Uppemot 3000 personer demonstrerade på lördagen i Rysslands huvudstad Moskva. Demonstranterna krävde att myndigheterna återinför de fria valen av borgmästare. Stora demonstrationer brukar inte tillåtas i Ryssland, men den här gången fick man tillstånd. …
Uppemot 3000 personer demonstrerade på lördagen i Rysslands huvudstad Moskva. Demonstranterna krävde att myndigheterna återinför de fria valen av borgmästare. Stora demonstrationer brukar inte tillåtas i Ryssland, men den här gången fick man tillstånd. …
I den underhållande artikeln ”Vitrysk president har blivit yngre” skriver Kjell Albin Abrahamson (utrikeskorrespondent och författare) om politiska ledare som ”ändrar” sina födelsedagar.
Aljaksandr Lukasjenka (som Abrahamsson korrekt, men osvenskt, väljer att stava namnet) har nu bytt födelsedatum. I en mängd uppslagsverk och på officiella webbsidor har tidigare gått att läsa att presidenten föddes den 30 augusti 1954. Nu däremot anges den 31 augusti. Anledningen uppges vara att Lukasjenko därmed kan fira gemensam födelsedag med den utomäktenskapliga sonen Kola. Sonen, som är sex år och officiellt heter Mikalaj, har blivit en ”maskot” för presidenten.
I Abrahamssons (kanske något för raljerande) text går också att läsa att substantivet president numera, enligt en ny vitrysk lag, ska skrivas med stor bokstav.
Idag höll Silc och Reportrar utan gränser ett seminarium på bokmässan om situationen för journalister i Eritrea. Jesper Bengtsson, ordförande för RUG och Meron Estefanos, journalist och medlem i Eritrean Movement for Democracy and Human Rights, berättade om vad det egentligen var som hände där på sommaren och hösten 2024 när journalister och politiker fängslades och om hur situationen för journalister ser ut idag.
Vi hann också göra lite reklam för den nya boken som kommit nu, med några av Dawit Isaaks texter. Den är efterlängtad. Redan 2024, när vi på Silc gav ut vår bok om Dawit, så är det klart att man var nyfiken på vad han själv skrev. Men det fanns bara på tigrinja.
Boken innehåller flera texter, bland annat en kärlekshistoria och två artiklar. Meron läste kärlekshistorian när hon var tonåring, berättade hon för mig före seminariet. ”Jag har inte träffat Dawit, men jag tyckte mycket om berättelsen som han skrivit och jag är också journalist nu, så därför känns det lite som jag känner honom ändå.”
Artiklarna skrevs bara någon månad innan han blev gripen, den ena handlar om en markkonflikt som regeringen hanterade dåligt, och den andra om HIV/Aids- frågan, som Dawit ansåg att man måste tala om.
Pengarna från boken går oavkortat till Dawit själv, till hans personkonto. Köp den. Det är en bra bok och ett sätt att visa att vi tror på att han kommer bli fri en dag.
Dawit Isaaks första bok på svenska. Läs mer om initiativet:
http://www.bokforlagetatlas.se/blogg/atlasbloggen/2010/09/dawit-isaaks-forsta-bok-pa-svenska
Imorgon, den 25 september, kommer det vara demonstrationer i Moskva för att återinföra direktvalen av borgästare. De har fått mötestillstånd, faktiskt, men så är det ju så att Kreml efter 18 år har tröttnat på Jurij Luzjkov, så oppositionens och Kremls intressen sammanfaller delvis.
Det jag funderar på är de ryska oppositionellas vana att göra fysiskt motstånd när de blir arresterade vid manifestationer, att vråla och spjärna emot, så det går minst 5 poliser på varje demonstrant. När jag såg det första gången tänkte jag ”Vad håller ni på med, är ni inte kloka, vill ni bli dömda för våld mot tjänsteman också?!” Sen insåg jag att de alltid gör så. Ibland lyckas de till och med bryta sig loss och springa iväg. Och de blir typ aldrig dömda för våld mot tjänsteman (det känns ju som ett liberalt inslag i den ryska rättstillämpningen).
Vad kommer sig det här beteendet av? Ingen av mina ryska kompisar förstår min fråga, de tycker det är självklart att man gör fysiskt motstånd. Är det rationellt? Är det i hopp om att komma loss? Är det för att det ser tufft ut på youtube? Eller skulle man helt enkelt framstå som lam om man inte gjorde det? Kunde man brottas med polisen utan vidare konsekvenser även på Sovjettiden?
Den som skall till bokmässan i Göteborg får inte missa Internationella torget, och den som kommer till Internationella torget får inte missa Silcs monter och seminarier.
För det första så har vi två nya böcker, en om Zimbabwe och en om Syrien och för det andra så har vi fyra spännande seminarier. Jag tänkte göra reklam för de två som jag har fömånen att få moderera:
Lördag 14.00–14.30, lilla scenen
Arabvärldens mest spännande land
I Syrien har ett halvsekel av krig och intriger format en hård diktatur men också en allt djärvare dissidentrörelse. Jag samtalar med Aron Lund, författare till den nya boken ”Drömmen om Damaskus”.
Medvedev kanske ändå är Rysslands president. I alla fall verkar det som om han kan komma att lyckas med bedriften att sparka Moskvas borgmästare Jurij Luzjkov, den berömda mannen med kepsen.
Formellt kommer Luzjkov i så fall att avgå frivilligt, och den nya borgmästaren kommer då troligen att väljas bland Luzjkovs egna närmaste män, inte handplockas bland presidentens män. Luzjkov har fått en vecka på sig att fundera på vilket jobb han vill ha i stället. Så hävdar i alla fall den anonyma källor i Luzjkovs och Medvedevs administration som kvalitetstidningen Vedomosti talat med.
Det är fullkomligt oförklarligt, (det kan ha något att göra med en tidigare inkarnation), men jag känner någon slags själslig släktskap med dem som Igor Rasterjajev sjunger om. (Fast inte när jag träffar dem i verkliga livet, då trippar jag åt sidan.)
Jag ger er här en sång om grabbarna som inte simulerar hemorojder för att slippa armén, som inte hänger på sushibarer, inte vet något om emo-kultur eller om bögar. De som dricker sin С2H5OH och arbetar långa dagar på fälten i Volgograds län, långt från de stora städerna. De reko killarna med motorolja under naglarna, som de glammiga brudarna i Moskva inte ens skulle se åt.
Om känslan av släktskap inte beror på avtryck i min själ från ett tidigare liv, så kan det bero på att jag har blivit uppfostrad att inte vara någon fjolla. Man ska inte springa efter killar och inte vara rädd för att bli skitig under naglarna, det lärde min mamma mig. Och kanske känner jag innerst inne en gnagande oro för att jag egentligen, trots allt, är mer lik de glammiga, bortskämda brudarna i Moskva.
Eller så är det helt enkelt allmänmänskligt att identifiera sig med en bra text – men det är inte första gången landsbygdstrash träffar mig rakt i hjärtat. Ja, jag vet inte, men här får ni i alla fall lite skön dragspelsmusik. Om någon kollega händelsevis undrar varför jag stampade och vevade vid tvåtiden idag, så har ni förklaringen här (jag såg att någon hukande sprang förbi min halvöppna dörr). Jag och Igor, vi förstår varandra. Han sjunger egentligen om mig. Jag känner det.
Lite pressklipp från mina insatser:
Nyheter om Ryssland Russia news Новости России
