Ramazan Djalaldinov

För en månad sedan lade den tjetjenska invånaren Ramazan Dzjalaldinov upp ett videoklipp på Youtube där han vädjade till president Vladimir Putin att åtgärda korruptionen i hans by Kenchi i Tjetjenien.

I videon som han publicerade den 14 april uppmanar han Putin att rycka in till försvar av byns invånare och stoppa de lokala myndigheterna från att ta mutor av byns invånare. Han berättade också att pengar från den ryska statskassan som skulle ha gått till att bygga upp krigsskadade hus i byn aldrig nått byns invånare och att folk fortfarande bor i förstörda hus och själva försöker återuppbygga dem.

När Ramazan Dzjalaldinovs video fick spridning på nätet fruktade många människorättsaktivister att hans agerande inte skulle gå ostraffat, vilket nu har visat sig stämma.

I förra veckan larmade Ramazan Dzjalaldinov att Kenchi inringats av lokala säkerhetsstyrkor och invånarna pressats att avslöja var han befinner sig. Efter det har ett byaråd i Kenchi gått ut och fördömt Ramazan Dzjalaldinov i vad som förefaller vara en påtvingad åtgärd i likhet med tidigare  fall där personer som kritiserat Kadyrov tvingats stå till svars för sina handlingar inför byaråd som fördömer och förbannar dem. Ramazan Dzjalaldinov berättade också att maskerade män i militärkläder eldat upp hans hus. Ramazan Dzjalaldinov hade dock redan flytt till hemlig plats i Dagestan, men efter att hans hus eldats upp har även hans fru och barn flytt Tjetjenien. Vittnen har även rapporterat om ett misstänkt kidnappningsförsök mot Dzjalaldinov när han lämnade en moské i Dagestan i förra veckan.

Enligt Ramazan har han erbjudits att återvända till Tjetjenien och att hans hus skulle bli återuppbyggt om han bara gick med på att sluta prata med medier och sluta fred med Kadyrov.

Just strategin att bränna upp hus som tillhör både obekväma personer och deras familjer har blivit en vanligt förekommande bestraffningsmetod i Tjetjenien. Genom att bestraffa även de anhöriga når man effektivt en tystnadskultur där folk inte vågar avslöja ens för människorättsaktivister vad deras släktingar har utsatts för. President Putin har sedan tidigare förbjudit förekomsten av metoden att bränna upp folks hus. Att det fortfarande förekommer blir således ett i raden av oroande bevis på att den ryska centralmakten inte längre har någon makt i Kadyrovs Tjetjenien.

Den nattliga aktionen för två år sedan pågick inte i mer än tjugo minuter, innan brandkår och polis dök upp.

I dag torsdag föll domen i ett av målen mot konstnären Pjotr Pavlenskij. Han dömdes till husarrest i ett år och fyra månader men i samma ögonblick annullerades domen eftersom brottet hunnit preskriberas.

Målet gällde den aktion Pavlenskij och några andra genomförde för drygt två år sedan, 23 februari, på den kulturhistoriskt bemärkta Lilla stallbron över Sankt Petersburgs Mojkakanal. Aktionens deltagare brände bildäck och slog med käppar mot metallplåtar samtidigt som de skanderade ”Broarna brinner – det finns ingen återvändo”. Detta i solidaritet med den nyss timade Majdanrevolutionen. Med sig på bron hade de också en ukrainsk och en svart flagga.

Rättegången inleddes förra sommaren men fördröjdes av Pavlenskijs häktning i Moskva i november, då han i en annan aktion hade tänt eld på porten till Lubjanka – symbolladdat högkvarter för den ryska säkerhetstjänsten FSB och dess föregångare KGB. Senare har domstolsförhandlingarna fått slutföras på plats i Moskva. I sin dom finner rätten nu att Pavlenskij gjort sig skyldig till vandalism och dömer honom till ett år och fyra månaders frihetsbegränsning, i praktiken detsamma som husarrest. Domen kommer dock inte att avtjänas då brottet hunnit preskriberas.

Pavlenskij riskerar alltjämt en fängelsedom för aktionen vid Lubjanka. Även där anklagades han först för vandalism, men senare kom en annan brottsrubricering att tillämpas – om förstörande av kulturarvet. Häromdagen rapporterades också att han misshandlats av personal vid domstolens transporttjänst.

Källa: ixtc.org

Performancekonstnären Pjotr Pavlenskij – som sedan i höstas sitter häktad i Moskva – har misshandlats av domstolens transportjänst.

Pavlenskijs hustru skriver på Facebook att det var personal ur Moskas stadsdomstols transporttjänst som misshandlade honom. Hans advokat Dmitrij Dinze fick kännedom om händelsen i går tisdag. Konstnären uppger enligt Dinze att hans revben och ena knä är spräckta och att han fick inre blödningar av misshandeln. Liknande uppgifter finns i ett brev Pavlenskij skrivit till Pussy Riot-medlemmen Marija Aljochina.

”Varje andetag är förenat med smärta”, skriver han i brevet.

Pavlenskij säger enligt Dinze att misshandeln följde på en muntlig ordväxling mellan konstnären och fångtransportörerna. Dinze har skrivit till transportjänsten och inväntar deras svar innan han går vidare med fler åtgärder.

En presstalesperson vid stadsdomstolen uppger att allt som sker under transporten är transportjänstens ansvar och inte domstolens. Denna meddelar bara vem som ska inställas och när.

Pavlenskij har under de senaste åren gjort sig känd för spektakulära och kontroversiella performanceaktioner. Sedan han 9 november förra året tände eld på huvudporten till säkerhetstjänsten FSB:s symbolladdade högkvarter Lubjanka sitter han häktad i Moskva. I slutet av april förlängdes häktningen med ett halvår.

Källa: RBK

Den kända anti-korruptionsbloggaren Aleksej Navalnyj attackerades idag av kosacker i den sydryska staden Anapa.

Ett tio-tal kosacker väntade på Navalnyj och hans kollegor när de anlände till flygplatsen i Anapa och började kasta mjölk på dem och skrika ”Ut ur vårt land”. Efter att kosackerna försökt stoppa dem från att nå flygplatsen utbröt ett bråk som resulterade i att en av Navalnyjs kollegor, Artjem Torsjinskyj, fick föras till sjukhus efter att ha blivit knuffad till marken och sparkad på. Även Navalnyj själv blev omkullknuffad i tumultet.

Navalnyj menar att han och hans kollegor har varit bevakade ända sedan de anlände till regionen. När de besökte den näraliggande staden Krasnodar i förra veckan  stoppades de av polis som kollade upp dem för eventuellt samröre med IS.

Kosackerna, som har givits en slags halvofficiell status i Krasnodarområdet för att säkerställa lag och ordning, har även tidigare bemött oppositionella med våld. I samband med OS i Sotji 2024 piskade kosackerna Pussy Riot inför ett av deras uppträdanden.

Källa: RFE/RL

Det nyligen tvångsnedlagda advokatorganisationen Agora, specialiserad på fall som rör mänskliga rättigheter, har gjort en uppenbart intressant rapport om polisövervakning. Om denna skriver nyhetssajten Meduza. Rapportförfattarna har luskat reda på totalt 352 fall av övervakning från 2024 fram tills nu. Siffrorna är mycket ojämnt fördelade över tid. Hälften av dem härrör från 2014 och även under detta års första fem månader har man fått ihop hela 53 fall. Någon heltäckande statistik kan det ju av begripliga skäl knappast vara fråga om. Men åtminstone siffrorna från 2024 speglar enligt Agora förföljelsen av tatarerna på det då nyligen ockuperade Krim och speglar på så vis en tendens. Generellt kan man nog också utgå från att det blivit mer, eller snarare värre, över tid.

Övervakningsmetoderna sträcker sig från insamling av fingeravtryck och DNA-prov till telefonavlyssning, GPS-positionering, buggning och smygfilmning samt hackning av internetkonton. Det mesta, om än inte allt, är ju metoder som förekommer i polismyndigheters spanings- och utredningsarbete också i demokratiska länder. Men här har rapportförfattarna bara tagit upp fall som de menar inte har med utredande av verklig brottslighet att göra, fall som är politiskt motiverade.

Av särskilt intresse är kanske polisens sätt att följa resor och en särskild databas som används i det syftet. Databasens existens har förnekats av myndigheterna men slogs 2024 fast i en dom från Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Den sägs innehålla uppgifter om sex och ett halvt tusen personer, många är högerextremister men andra är bara regimkritiska aktivister. Genom databasen och reseövervakningen har man kunnat hindra dessa från att ta sig till platsen för viktiga politiska händelser, såsom toppmöten, där de hade kunnat göra ett alltför märkbart intryck. En som råkade ut för detta var Sergej Sjimovolos som i databasen sorterar under kategorin ”människorättsförsvarare” (!) och vars fall alltså var det som uppmärksammades av Europadomstolen.

En sådan händelse var också den i september 2024 då delegater från olika ursprungsbefolkningar hindrades att lämna Ryssland och delta i en FN-konferens. En delegat fick sitt pass sönderrivet av gränskontrollen, en annan stoppades tre gånger av trafikpolisen och överfölls vid ett av tillfällena av någon som försökte ta väskan med passet – utan att poliserna ingrep – medan en tredje fick sitt pass beslagtaget av män i rånarluvor. En fjärde missade planet eftersom man hällt klister över hennes ytterdörr.

En del av detta har förstås inslag som närmar sig det komiska, och jämfört med fleråriga fängelsestraff för bloggande eller för demonstrerande – eller för all del politiska mord – är den här sortens integritetsintrång kanske inte det värsta man kan råka ut för i Ryssland i dag. Men bilden som tonar fram är ändå av en statsapparat som inte följer några regler, varken andras eller sina egna. Det är nog så allvarligt.

Vid Chovanskoe. Foto från Google Streetview.

Några timmar före lördagskvällens Eurovisionsfinal kablade TT ut en nyhet om ett ”massbråk” på en begravningsplats i Moskva, med tre dödsoffer. ”Massbråket” uppgavs ha orsakats av ”en tvist om vem som hade rätt att jobba på kyrkogården”. Den ganska obegripliga notisen publicerades i flera tidningar. Många ryska nyhetssajter berättade att det handlade om en konflikt mellan migranter från Centalasien och kaukasier. Men inte heller det är mer än halva sanningen, om ens det.

Inget är äldre än gårdagens nyheter, och nu har den lilla notisen om den våldsamma och obegripliga konflikten på en begravningsplats redan förpassats till arkivet. Men vad var det egentligen som hände, och vad berättar händelsen om livet i dagens Ryssland?

Begravningsplatsen Chovanskoje i den sydvästra utkanten av Moskva, en bit utanför den stora ringvägen MKAD, har en yta på två kvadratkilometer och är den största i Moskva. I omgivningarna finns marknader där många arbetskraftsinvandrare från de forna sovjetrepublikerna i Centralasien försöker hitta arbete. Många av invandrarna från Centralasien bor i olagliga skjul i området.

Under många år har invandrare från Centralasien – framför allt från Tadzjikistan, Uzbekistan och Kirgizistan – tagit hand om tunga och dåligt betalda arbetsuppgifter som infödda Moskvabor inte har varit intresserade av. Gårdskarlar, okvalificerade byggarbetare och gatusopare i Moskva har sällan varit ryssar. Även dåliga ryska löner är bättre än ingen lön alls hemma i Centralasien, och många familjer i Centralasien är helt beroende av pengarna som gästarbetarna skickar hem från Ryssland.

Eftersom gästarbetarna saknar kontakter i Moskva, talar dålig ryska och ofta befinner sig i landet illegalt är de ett lätt byte för korrupta ryska myndighetspersoner och företagare som vill sko sig på deras bekostnad. När tiderna var goda räckte pengarna i det rika Moskva åt alla – feta mutor till tjänstemän, en bra förtjänst för företagaren som låtsas anställa en rysk medborgare till skälig lön, och en liten slant till gästarbetaren som gör jobbet. Men nu krymper ekonomin, marginalerna blir mindre, och de gästarbetare som inte har kastats ut ur landet har allt svårare att klara sig. Som vanligt drabbas de längst ner i hackordningen hårdast av den ekonomiska krisen.

Begravningsplatsen drivs av det statliga företaget GBU Ritual som är ungefär lika välskött och okorrumperat som ryska statliga företag brukar vara. Alltså inte särskilt. En stor del av arbetet vid begravningsplatsen Chovanskoje har följaktligen i många år skötts av arbetskraftsinvandrare från Centralasien som anställts av mer eller mindre seriösa företag som GBU Ritual i sin tur anlitar. Här har det funnits många fiffiga sätt att tjäna pengar på för alla inblandade, och en liten slant även till gästarbetarna.

Men det finns också många andra sätt att tjäna svarta pengar på de döda. Det vanligaste kanske är mutor för att ordna en gravplats. Enligt den ryskortodoxa traditionen ska en avliden begravas på den tredje dagen efter att döden inträffat – och dödsdagen räknas som dag ett. Det är alltså ont om tid, och vad gör man om man inte har en färdigbokad gravplats? Man betalar.

Redan på Sovjettiden sågs dödgrävare och framför allt anställda inom administrationen av begravningsplatser som den värsta sortens mutkolvar, och deras rykte har inte förbättrats speciellt mycket under åren som gått. Gennadij Michajlov, som nyligen begravde en anhörig på Chovanskoje, berättar att han fick betala mutor redan på bårhuset: 1.000 rubel (125 kr) under bordet för att få intyget snabbare, 3.000 rubel (380 kr) för att få ut själva kistan med kroppen snabbare. Det kanske inte låter så mycket, men man ska komma i håg att den officiella medellönen i Moskva ligger kring 7.000 kronor i månaden.

En familjegrav fanns redan, annars hade det blivit dyrt. Det officiella priset för en gravplats på Chovanskoje är 28.000 rubel (3.500 kronor), och det var vad Gennadij Michajlov betalade i begravningsplatsens kassa. Hade inte familjegraven inte funnits hade det officiella beskedet varit att det inte finns plats för fler gravar på Chovanskoje. Inofficiellt hade en plats dock gått att ordna för 700.000 rubel (89.000 kronor), fick Michajlov veta.

I mitten av april dömdes en chef på Chovanskoje, Michail Tjivilev, till villkorligt straff och böter för att ha sålt en gravplats svart. Dessutom fick han sparken. Även en begravningsentreprenör dömdes för samma brott, och mutan på 475.000 rubel beslagtogs. Det fanns alltså lite prutmån i priset på 700.000 rubel som hade nämnts för Michajlov.

Lördagens slagsmål med tre dödsoffer inträffade på samma norra del av Chovanskoje där den avskedade Michail Tjivilev hade varit chef, och har med stor sannolikhet sin upprinnelse i en konflikt om vem som nu ska få sko sig på de centralasiatiska gästarbetarnas bekostnad och hur mycket de ska betala för rätten att bli exploaterade av korrupta underentreprenörer till statsföretaget GBU Ritual.

Enligt gästarbetare som Meduza och Life.ru talat med pressades de på ännu mer pengar för rätten att fortsätta arbeta på begravningsplatsen. Utpressarna var uppenbarligen kaukasiska yrkeskriminella, men sade att de hade skickats ut av en chef på begravningsplatsen. Enligt vad gästarbetarna uppger vägrade de betala mer, eftersom de då knappt hade fått något kvar av sina intjänade pengar.

Polisen hade fått information om att ”en konflikt mellan kaukasier och centralasiater” hotade, och en patrull hade funnits på plats under en tid. På lördagsmorgonen lämnade polisen begravningsplatsen, och snart därefter kom utpressarna återigen på besök. Gästarbetarna på begravningsplatsen fick dock hjälp av några hundra landsmän som de tydligen hade förvarnat om hotet, de beväpnade utpressarna hamnade i underläge och tvingades retirera. De sköt dock ihjäl en ung tadzjikisk man och körde över ytterligare två personer när de flydde från platsen.

Huvuddelen av de över hundra gripna är gästarbetare och många av dem hotas nu av utvisning, eftersom de saknar rätt stämplar och intyg. Som alltid är det de redan rättslösa som drabbas hårdast.

PS. Under måndagen blev det känt att en polis gripits misstänkt för inblandning i sammandrabbningen. Inga detaljer har släppts, men det skulle vara mycket förvånande om det skulle visa sig att han var på gästarbetarnas sida i konflikten.

PPS: Mycket riktigt, polisen uppges nu ha varit i maskopi med fotbollshuliganer som begravningsplatsens ledning anlitade för att pressa mer pengar ur gästarbetarna. Och chefen för begravningsplatsen misstänks för inblandning.

Mer på temat:

• TT/Expressen - Bråk på kyrkogård i Moskva – två döda
• Reuters - Three killed as ethnic rivalries fuel brawl at Moscow cemetery
• New York Post – Russian cemetery brawl leaves 3 dead, dozens injured
• Meduza - Массовая драка на Хованском кладбище
• Life.ru - Битва за Хованское
• Interfax - Сотрудника полиции заподозрили в участии в драке на Хованском кладбище
• Медиазона - РЕН ТВ: задержанный полицейский принадлежал к нанятым руководством Хованского кладбища футбольным фанатам
• Mediazona - Среди фигурантов дела о Хованском кладбище оказался член общественного совета при СК

Aktivisten Dmitrij Vorobjovskij i staden Voronezj spärrades i fredags in på mentalsjukhus. Hans meningsfränder befarar att händelsen är en återgång till det sovjetiska missbruket av psykiatrin mot dissidenter.

Det var vid femtiden på fredagskvällen som ambulanspersonal under förevändning att de kom från gasbolaget lurade sig in hos Dmitrij Vorobjovskij och sedan tvingade honom att följa med. Detta trots att hans syster var närvarande och protesterade. I helgen fick Vorobjovskijs advokat Olga Gnezdilova träffa honom på sjukhuset. För henne kunde han berätta att han under tre timmar varit fastbunden vid en säng och att han hade tvingats ta preparat vars innehåll man inte ville avslöja för honom.

52-årige Vorobjovskij har under flera år deltagit i oppositionella manifestationer i Voronezj, alltid medförande samma egentillverkade plakat där det står ”Bort med Putin och hans KGB-gäng”. Hans beteende uppfattas av meningsfränderna som helt adekvat.

Enligt Gnezdilova har Vorobjovskij en registrerad psykiatrisk diagnos sedan han på 1980-talet friskrevs från värnplikt – något som han dock själv drev igenom av samvetsskäl. Någon egentlig anledning att behandla Vorobjovskij för något finns inte. Gnezdilova spekulerade först i att man inte ville se honom och hans plakat störa det nationella firandet av Segerdagen i går, 9 maj, men när detta nu passerat och Vorobjovskij alltjämt hålls kvar befarar hon att man tänker hålla honom ända över parlamentsvalen i september.

Amnesty International utlyste i går en kampanj för Dmitrij Vorobjovskij. Domstolsförhandlingar om tvångsintagningen ska enligt en uppdatering på advokaten Gnezdilovas Facebooksida hållas i morgon torsdag.

Källor: Radio Svoboda, Amnesty International

Uppdatering 14 maj: Vorobjovskij släpptes av domstol på torsdagen.

Den femåriga fängelsedomen mot bloggaren Vadim Tiumentsev i sibiriska Tomsk – som vi i går rapporterade om på vår nyhetssida Fokus Ryssland – är det senaste uttrycket för en bekymmersam trend. De fällande domarna för ”extremism” blir allt fler. Om detta skriver Gazeta.ru med utgångspunkt i en expertrapport framtagen särskilt för tidningen.

Ett mått på detta är att antalet dömda enligt den ryska strafflagens paragraf 282 ökade från 137 personer år 2024 till 414 personer år 2024, alltså en tredubbling. Måttet är inte heltäckande, det finns även andra paragrafer i strafflagen och många – förmodligen betydligt fler – fälls i stället enligt paragrafer i den mildare administrativa lagen.

Inte heller hamnar alla som döms enligt strafflagen i fängelse, som bloggaren i Tomsk. Men tendensen är, som sagt, ändå tydlig och har helt säkert en avkylande effekt på den ryska samhällsdebatten – vilket sannolikt också är avsikten. Det ryska rättsväsendet är liksom många andra länders polis engagerad i så kallad pinnjakt, att lagföra så många brott som möjligt, och den politiska konjunkturen sedan Putins återkomst på presidentposten för fyra år sedan gör det tacksamt att rapportera just politiska brott.

Följden av denna nit är att litet vad som helst kan hamna i skottlinjen. I flera fall har ironiskt eller helt oavsiktligt spridande av naziliknande symboler fått konsekvenser för användare av sociala medier. Exempel på detta är användande av bilder från de självironiska ”Grammatik-nazisterna”, ett forum för pedantiska språkvårdare, eller när någon ville jämföra bilder av sitt bostadshus i nutid med hur det såg ut under nazistisk ockupation och den senare bilden råkade innehålla en svastika.

I någon utsträckning drabbar förstås den extremismrelaterade lagstiftningen sådant som även i vårt land skulle vara åtminstone besläktat med förbjudna yttranden, så som hets mot folkgrupp eller uppmaning till terrorbrott. Expertrapporten talar om ett par stora grupper bakom siffrorna ovan. Dit hör organiserade och icke-organiserade högerextremister samt islamister, de senare oftast medlemmar i Hizb-ut-Tahrir som är förbjudet i Ryssland men inte i Väst.

Men där finns också en fjärde grupp – Ukrainasympatisörerna. Dit torde man till exempel kunna räkna aktivisten Dmitrij Semjonov från det liberala oppositionspartiet PARNAS. Han fälldes absurt nog för att ha lagt upp en bild på den proryske tidigare rebellguvernören i Donetsk där denne var iklädd en förbjuden rysk nationalistorganisations uniform. Hit kan man möjligen också räkna Natalja Sjarina, föreståndare för ett ukrainskt bibliotek i Moskva, som sedan i höstas sitter i husarrest på grund av bibliotekets bokbestånd, och som nu dessutom anklagas för att ha betalat för sitt rättsliga försvar med bibliotekets pengar.

Symptomatiskt är också att den ökade tendensen nästan helt tycks handla om internet och sociala media, som ju inte i sig är en extremistisk miljö – utan snarare ett virtuellt vardagsrum för helt vanliga människor. Rättsväsendets ofta blinda godtycke i kombination med drakoniska domar som den mot Vadim Tiumentsev bidrar förstås inte heller till att Ryssland blir säkrare eller att samhällsdebatten blir mer hyfsad, utan snarare till att den senare kvävs. Tiumentsev betraktas, för övrigt, av ryska Memorial som politisk fånge.

Domen mot en bloggare som inför nyår dömdes till fem års fängelse står kvar efter överklagan. Det beslutade den regionala domstolen i Tomsk i förra veckan.

Vadim Tiumentsev i sibiriska Tomsk anklagades i februari förra året för extremism. Detta efter att han på sin blogg och på forumet Vkontakte hade lagt upp dels en video där han utlyste en folklig vredesdag mot situationen inom kollektivtrafiken, dels en video där han protesterade mot mottagandet av flyktingar från konflikten i ukrainska Donbass. Han menade att flyktingarna hade förrått sitt land och medverkat till Rysslands aggression.

I april häktades han och 30 december dömdes han till fem års fängelse och förbjöds att efter straffet använda internet under tre års tid. Åklagaren hade yrkat på fyra års fängelse men domaren gick alltså längre. Den nya domen i andra instans vidhöll det femåriga fängelsestraffet och mildrade bara domen på så vis att Tiumentsev sedan ska få använda internet så länge han inte publicerar något där. Detta enligt förslag från åklagaren.

Tiumentsev och hans advokat hade yrkat på en friande dom. Det tycks dock ha legat Tiumentsev i fatet att han i början av utredningen hade erkänt sig skyldig, något han själv förklarar med press från säkerhetstjänsten FSB och en önskan att slippa häktning.

Källa: Grani.ru

Michail Konev, ledare för oppositionspartiet PARNAS ungdomsavdelning, har tvångsrekryterats till den ryska armén. Det meddelade partiledaren Michail Kasianov i förra veckan.

Michail Konev ansåg att han hade skäl att slippa göra värnplikt, och när han i förra veckan var kallad till ett lokalt värnpliktskontor i Moskva hade han sin advokat med sig. På kontoret meddelade man dock att beslut fattats om att Konev skulle rycka in. Därefter tvingades han med våld in i en bil och fördes till en uppsamlingspunkt söder om staden.

Det liberala partiet PARNAS har på senare tid stått under hårt tryck. Partiledaren Michail Kasianov har hotats av den tjetjenske ledaren Ramzan Kadyrov och en smygfilmad sexvideo på honom har spritts via internet. En annan partiledare, Boris Nemtsov, sköts i februari förra året ihjäl av ett tjetjenskt mordkommando.

Michail Konev är inte heller den ende som av tillsynes politiska skäl drabbas av det ryska värnpliktsmaskineriet. För tre veckor sedan inledde den federala utredningskommittén en förundersökning mot Ivan Zjdanov - chefsjurist på Aleksej Navalnyjs antikorruptionsfond - om misstänkt värnpliktssmitning. Zjdanov uppger själv att han som tidigare student och doktorand haft fullt legitima skäl till befrielse från värnplikten.

Källa: Grani.ru