Archive for maj, 2024

Den ryska teddybjörnen

F d ministern, ambassadören och landshövdingen i Stockholm, Mats Hellström skriver på DN debatt om att är läge att frosta av förbindelserna med Ryssland. På Expressens ledarsida skriver Anna Dahlberg om i stort sett samma ämne, men fokuserar mer än Hellström på den ryska björnen numera är en snäll björn och att fp-ledaren Björklunds försvarslinje är sällsynt dåligt tajmad i en värld där Ryssland och USA åter närmas. Den ryska björnen framställs mer som en teddybjörn av Hellström, medan Dahlberg varnar för att det inte är det militära hotet från Kreml som är det troligaste.

Det är även min stora förhoppning att Ryssland får en positiv utveckling och närmar sig Europa än mer. Medvedev har i sin roll som president betytt mycket för att få in Ryssland på ett bättre spår än landet hade när Putin var president. Dock ska man inte ta ut segern i förskott. Det finns en rad positiva tecken, men också en hel rad med mindre positiva tecken. Ryssland är inte den starka demokrati vi önskar att landet skulle vara och det har en lång väg dit. Kursen kan snabbt svänga beroende på vem som sitter vid makten. Samma gamla metoder att styra informationsflödet som användes på Sovjettiden, används ofta än idag. Frispråkiga journalister har en tendens att försvinna och regimkritiker (inte endast de som är kritiska mot Moskva, utan även de som är kritiska mot det lokala styret) åtalas på märkliga grunder.

Sverige måste ta höjd för och utforma sin säkerhetspolitik och försvarsplanering utifrån ett Ryssland där pendeln åter svängt tillbaka till aggression mot väst. Gud förbjude att något sådant skulle hända, men sådant är tyvärr Sveriges geografiska läge. I dagsläget existerar just ingen försvarsplanering alls för att försvara Sverige. Det har under 00-talet inte funnit något politiskt intresse för en sådan. Man kan tycka att det borde finnas planering för situationer där Ryssland kommit på kant med balstaterna, ett Ryssland som aktivt vill skydda den nya gasledningen i Östersjön o s v, men icke. Liksom Dahlberg, anser jag att det krävs betydligt mer än bara militärt försvar för att Kremls agenda för sina grannstater. Stark och aktiv utrikespolitik och ett ordentligt IT-försvar, är bara några av redskapen.

Ryssland är till stor del beroende av handeln med Europa på samma sätt som stora delar av Europa är beroende av rysk gas. Tyvärr tenderar inte alla människor att agera utifrån samma logik, vilket gör att utvecklingen är långtifrån helt förutsägbar. Försvarsplanering handlar om att vara förberedd för det värsta och sedan hoppas att det aldrig inträffar. Ju mer förberedd man är, desto otroligare är att det inträffar. Målet med ett försvar är att aldrig behöva använda det, men behöver man göra det duger inga halvmesyrer och rockärmslösningar.

Kuskovo

Godset Kuskovo tilldelades fältmarsalk Sheremetjevo som slogd mot svenskarna vid Poltava (han har också gett namn åt en av Moskvas flygplatser) av Peter den Store. Sommarresidenset ligger idag i anslutning till tunnelbanan nästan längs ut i sydöstlig riktning vid metron Rjazanskij Prospekt. Men i slutet av 1700-talet var det ett sommarresidens långt ifrån staden.
Runt om godset ligger Kuskovo skogen som är en stor park med upptrampade leriga stigar med söndagslediga människor som passar på att grilla ute i naturen.

Godset är dock förvånandsvärt dåligt underhållet. I Ryssland brukar man annars prioritera bort genuinitet till förmån för en skinande fasad. Ryssarna fortsätter med sina Potjomkinkulisser. Man målar hellre staketen varje år istället för att välja en mer hållbar lösning. För omväxlingens skull är det skönt att se Kuskovo med sin flagnande färg och rostiga gångjärn.

Utan paraply i Moskva

HM och utrikesministerietDet regnar i Moskva och jag har inget paraply. Groparna i den ojämna trottoaren blir snabbt stora vattenpölar. Den strida strömmen Moskvabor på väg till tunnelbanan delar sig när var och en försöker hitta en smal strimma asfalt där man kan gå utan att bli blöt om fötterna.

Försäljarna vid bok- och klädstånden intill tunnelbanestationen täcker över sina varor med genomskinlig plast. Ingen säljer paraplyer.

Jag tittar in i en skoaffär runt hörnet.

Continue reading ‘Utan paraply i Moskva’

Bloggare får skulden efter gruvolycka

Leila Andrianovas profil i vKontakte.ruLeila Andrianova har gjort sitt konto på den ryska motsvarigheten till Facebook privat och försvunnit från nätet. Hon hade kallats till polisförhör och fått veta att hon kunde misstänkas för anstiftan till olagliga demonstrationer, skrev hon, innan hon stängde ner sig.

I början av maj dog ett nittiotal gruvarbetare i två metanexplosioner i Rysslands största underjordiska kolgruva utanför Mezjduretjensk i västra Sibirien. Efteråt protesterade deras kolleger mot dålig säkerhet i gruvorna och mot ledningen som tvingar dem att fuska med gasdetektorerna för att nå planmålen och slippa löneavdrag.

Leila Andrianovas webbgrupp var tillägnad de avlidna gruvarbetarnas minne. Den hade över sex tusen medlemmar och var ett diskussionsforum för missnöjda gruvarbetare.

Continue reading ‘Bloggare får skulden efter gruvolycka’

Mycket korruption i nyhetsrapporteringen

Det har varit mycket nyhetsrapportering om korruption i media senaste månaden. Nedan några exempel på hur mycket man kunnat läsa, även i Sverige, om korruption senaste tiden.

(Jag har tidigare skrivit här om BBC:s videoklipp om korruption.) I Senaste korruptionsklippet på BBC – ”Russian MPs caught in voting scandal” – kan man se hur det går till i verkligheten inne i parlamentsbyggnaden när syftet är att ”förbättra” röstsiffrorna. ”We can no longer imitate democratic procedures”, menar en politisk analytiker i Moskva som intervjuas i videoinslaget.

I DN Ekonomi den 24:e maj kunde man läsa om hur korruption och företagsbedrägerier ökar vid lågkonjunkturer. Svenska företag ansågs vara hårt drabbade jämfört med världen i övrigt. Bakom undersökningen står Ernst & Young.

Två dagar tidigare kunde man på DN debatt läsa inlägget ”Risken för korruption ökar vid statliga upphandlingar”, skrivet av experter på offentlighet. Hemlighetsmakeriet kring regeringens så kallade E-delegation öppnar för korruption, menar skribenterna.

Uppdrag gransknings avslöjande reportage (28/4) om en misstänkt muthärva inom Göteborgs stadsförvaltning har skapat många rubriker. På SVT:s webbsida kan man om reportaget läsa att det ”radar upp bevis för hur kommunala tjänstemän fått förmåner, och också avslöja hur kommunens egen förvaltning försökt mörklägga det hela”.

Detta avslöjande ledde till ett formellt besked om avsked (26/5, t.ex. SVT)

I februari skrev Hanne Kjöller i DN (”Korruption: Finlands sak är vår”) om de finska mutskandalerna. Fastighetsbolaget Nova Group försökt köpa sig politiskt inflytande i Finland.

Ett par månader före allt detta annonserade  riksåklagaren att fler krafttag mot korruption är önskvärt. I tidningen Omvärlden och artikeln Sverige klarar inte att utreda korruption yttrade riksåklagaren att ”Det är angeläget att få till stånd en långsiktig och hållbar lösning för att uppfylla alla de krav som kan ställas på bekämpningen av korruptionsbrott”.

Även Kalle Kniivilä (Sydsvenskan) har skrivit om korruption (22/5): ”Lackmustestet för rysk korruptionsbekämpning”.

Ryska bloggare om eurovision: Vi tar dem med storm!

Nej, jag bara skojar, jag bara ljuger. Få tror att Pjotr Nalitj kommer ta sig längre än till semifinal, men jag vill ändå ännu en gång bara säga att hela bidraget är på skoj!

Han är medveten om att han sjunger på taskig engelska, det är liksom poängen med hela hans musikaliska gärning, jag lovar.

Här kan ni se andra klipp från hans galna youtubekarriär.

Lindrig huliganism: Eurovisions pinsamma programledare 2024

Lindrig huliganism: Rysslands bidrag 2024

Lindrig huliganism: Rysslands bidrag 2024 (som faktiskt vann)

Lindrig huliganism: God kväll, kamrater!

Lackmustest för rysk korruptionsbekämpning

"Frestelsens teknologi" är slagordet på Mercedes Benzs ryska hemsida.Så tydliga siffror finns det sällan när det handlar om korruption i Ryssland. Nu har Dmitrij Medvedev chansen att visa om han menar allvar med sina ord om kamp mot korruptionen.

Jämfört med de summor som ofta nämns i sammanhaget handlar det inte om mycket pengar, bara 5,02 miljoner euro och 80 000 D-mark. Så mycket har Daimler-Chrysler under åren 2024-2005 betalat i mutor till ryska tjänstemän för att säkra kontakt. De största summorna har betalats ut till polisofficerare som hade ansvar för inköp av personbilar, men mutor har betalats också till presidentens säkerhetstjänst, försvaret samt stadsförvaltningen i Moskva, Ufa och Novyj Urengoj.

Continue reading ‘Lackmustest för rysk korruptionsbekämpning’

Då får vi veta vem Victoria har legat med

Brudöverlämning är en katolsk tradition, där man bara får gifta sig en gång i kyrkan (förutom om man är änkeman eller änka, antar jag). Om vi inför traditionen i Sverige borde man vid omgifte bli överlämnad av sin före detta man! Om man varit gift flera gånger, kan männen vara uppställda med lämpligt mellanrum längs med altargången och föra fram bruden som en stafettpinne! Det vore väl fint?

Eller så kan man helt enkelt ta alla som bruden har legat med, och om altargången inte räcker till får bruden ta ett ärevarv runt bänkarna och gå upp för gången en gång till!

Snälla Victoria, det vill vi se, det vore intressant och frimodigt! Du vill ju vara en modern förebild!

Hanna Lager: Sveriges statschef planerar att bryta mot svenska kyrkans vigselordning

DN: Victoria måste tänka om när det gäller bröllopet

En liten skivaffär på hörnet

Alldeles vid Metron Trubnaja och innan Petrovskij Boulevarden ligger denna lilla trevliga film/bok/skivaffär ”Den nya konsten”. Trevlig, hjälpsam personal, välorganiserat med ett alternativt utbud av musik och film. Påminner om gamla goda Dolores i Göteborg.


Jag har gått förbi affären ett par gånger men aldrig gått in. Men så slog det mig att jag verkligen borde passa på att köpa rysk musik nu när jag är här – det är ju omöjligt att få tag på det på Spotify och mina dagar av nedladdad musik är sedan länge över.

Rysk protest mot Europadomstolen

De ryska protesterna är inte nådiga efter att Europadomstolen givit Lettland rätt i dömandet av en sovjetisk partisan för krigsbrott under andra världskriget.

Ryska utrikesministeriet kallar utfallet ett rättfärdigande av nazismen samt varnar för att situationen ytterligare kan öka stödet för extrema nationalistiska rörelser i Europa.

Mer att läsa:

Ryssland har erkänt Katynmassakern

Centralkommitténs beslut om Katynmassakern. Dokumentet överlämnades till Polen 1993.Ja, Ryssland har erkänt sin skuld för Katynmassakern. Och nej, det är ingen nyhet, det hände redan på Sovjettiden, och en gång till på Jeltsins tid. Det känns konstigt att detta behöver påpekas, men så är det.

För ett par veckor sedan skrev exempelvis den svensk-polska webbplatsen webb-Bulletinen följande:

Rysslands president Medvedev har nu tagit bladet från munnen och erkänt att Sovjet och Ryssland i alla år försökt undertrycka sanningen om Katynmassakern 1940. Det skriver Polskie Radio, och hänvisar till den ryska tidningen Izvestia.

Referatet är fullständigt felaktigt, eftersom Medvedev i den stora intervjun inför segerdagen den 9 maj inte “erkänner” något, utan bara uttrycker förvåning över att det fortfarande i Ryssland finns personer som inte vet vem som stod bakom massakern. För att råda bot på detta har han beordrat att några centrala, sedan tidigare kända arkivdokument läggs ut på nätet, säger han.

Continue reading ‘Ryssland har erkänt Katynmassakern’

Medvedev lanserar stipendie till Gajdars minne

Rysk media rapporterar idag om att landets president, Dmitrij Medvedev, undertecknat ”lagen om förevigandet av E.T. Gajdars minne”. Från och med nästa år kommer 10 stipendier att delas ut till ekonomistudenter vid ryska universitet, och eventuellt kommer även en idag existerande institution att komma bära hans namn.

Etableringen av en sådan fond föreslogs redan tidigare av kända liberaler inom den ryska administrationen som German Gref (chef för Sberbank), Aleksej Kudrin (vice premiärminister) och Antatolij Tjubajs (chef för statliga ”Rusnano”).

Gajdar var i början av 1990-talet en centralt placerad reformpolitiker, och betydelsen av hans politiska arv är omstritt. Under Putins presidentskap lyftes många aspekter av reformåren fram som politikmisslyckanden. Det är därför intressant att se Medvedev nu ta initiativ till en, om än begränsad, symbolisk gest för att lyfta fram reformårens också positiva sidor. Det ligger också i linje med signaler som också kommit från Putin under veckan, om nödvändigheten av reformer av den statliga sektorn.

Återstår gör emellertid fortfarande konkreta resultat av den skiftade retoriken.

Rysk korruption omsätter mer pengar än rysk narkotikahandel

 Det skrivs allt mer om rysk korruption ur nationalekonomiska och handelsmässiga perspektiv. Detta beror delvis på ett antal korruptionsskandaler i Ryssland där utländska företag varit inblandade. I BBC:s videoinslag Russian bribes culture hits international business sägs att ”the biggest criminal industry in Russia isn’t drugs, it’s corruption”.

Den ryska korruptionen sägs vara en “300 billion dollar industry” (TI:s siffror) vilket är likvärdigt med Danmarks BNP.

I artikeln ”Foreign firms pledge not to give bribes in Russia” rapporterar BBC att flera internationella företag som gör affärer med Ryssland nu gått samman och bestämt att man inte längre ska erbjuda mutor. (Nja, lite låter det allt som att man därmed erkänner att man brukat ge mutor.)

 

Notera den engelska dubbnings-rösten (i videoklippet) och den underhållande ryska ”brytningen”!

(Thanks Richard in Cambridge for the link!)

Rysskräcken, finns den?

Två nya böcker om RysslandFör Ryssland är energi i första hand ett säkerhetspolitiskt instrument – inte en handelsvara. Det hävdar Robert L. Larsson i sin nya bok Rysk energimakt. Trams, säger Vladislav Savić. Ryssland är inget hot, det är svenskarna som lider av överdriven rysskräck, skriver han i sin lika färska bok Vladimir Putin och rysskräcken.

Jag var ungefär lika skeptiskt inställd till båda påståendena när jag började läsa. Nu har jag läst ut böckerna, och kan konstatera att Robert L. Larsson argumenterar betydligt mer övertygande, mindre tvärsäkert, och med tydligare källor för de flesta av sina sakuppgifter.

Continue reading ‘Rysskräcken, finns den?’

Fångad i flykten

Utställningen med Alexander Dejneka på Nya Tretjakovgalleriet lider mot sitt slut. Dejneka var en mycket uppskattad och betydande figur i rysk modernism. Han föddes i den ryska staden Kursk 1899 och dog i Moskva 1969. Utställningen på Nya Tretjakov visar ett brett spektrum av hans bilder och skulpturer.
Dejneka känns ärketypisk för hans målningar och skulpturer föreställande vältränade, atletiska idrottsmän. Den Sovjetiska drömmen. Sovjet satsade enormt på sina idrottare – och än idag är ryssarna kända för att träna hårt och har många framstående idrottare inom flera sporter (säkert var det just därför det blev ett sånt ramaskri i Ryssland när ryssarna floppade i vinterOS nu senast.)


Förutom skulptur och måleri har Dejneka smyckat Majakovskijtunnelbanestationen i Moskva med sina mosaiker. Även dessa med sportmotiv och lyckliga människor.

Bredden i Tretjakovsutställningen visar också, överraskande nog, krigsmålningar. Blodiga slag, förhörsruma och den enskilda människans tragiska öde i kriget.
En del visade också hans mer klassiska motiv, självporträtt och porträtt. En intressant kontrast uppenbarade sig mellan hans porträttering av kvinnorna i Paris och de hemmavid. En parisiansk kvinna sitter välklädd och avslappnad i en kaféstol. I tavlan bredvid arbetar de sovjetiska kvinnorna på ett bygge iklädda säckvävsfärgade oformliga klänningar med skärp i i midjan
Dejneka t.o.m. 23 maj
Nya Tretjakovsgalleriet
Krymskyj Val
M. Park Kultury, Oktjaberskaja

Sjöstedt vs Myrdal, lukta på den och blekna

Tänk vilken debatt ett ordföljdsfel kan leda till.
Min chef, Madeleine Sjöstedt, sa alltså att hon naturligtvis av politiska skäl är upprörd när en sådan som Myrdal får konstnärslön, det var en del i ett långt resonomang i en lång intervju. Hon menade inte att han skulle tas ifrån konstnärslönen och hon menade inte att han fått den av politiska skäl, men eftersom ”av politiska skäl”  hamnade mitt i, utan kommatecken dessutom, så uppfattades det så. Kalas för de grälsjuka! Vips hade vi en Myrdalaffär på halsen. Göran Sommardal i kulturnytt ifågasatte Madeleine intelligensnivå; hennes ”Intellektuella kvalitet” (hög nivå i debatten eller hur?), och Myrdal öser invektiv.
Men det gör inte så mycket. Vi tycker ju faktiskt inte att han är något vidare.
Jag har, till skillnad från Myrdal, själv sett tortyrkamrarna i Phnom Pehn. Jag har sett kvarlevorna och tortyrredskapen. Det ger outplånliga inryck ­ helt i klass med besök i nazismens koncentrationsläger. Ovan ser ni privata bilder från Toul Slengmuseet eller S-21. Ungefär 17.000 personer dog här, några av barnen som torterades till döds syns på bilden. Endast 10 överlevde.
 
Om varje svensk hade gjort samma studiebesök skulle Jan Myrdal inte längre vara ett respekterat namn hos vissa vänsterkretsar i Sverige.
Madeleiene

http://madeleinesjostedt.wordpress.com/2010/05/14/sluta-gulla-med-myrdal/

”Lukta på den och blekna” som min morbror brukade säga, och hålla upp knytnäven, när jag var liten.

Segerdagen

I söndags 9 maj var det 65 år sedan Det stora fosterländska kriget tog slut för ryssarna. I år var det största pådraget någonsin för att fira jubiléet. Snart finns det inga veteraner vid liv längre som kan stoltsera på Röda Torget.

Själv såg jag paraden från bron bakom Vasilijkatedralen på Röda Torget. Veckan innan såg jag pansarvagnarna som var med i paraden vid en övning. På Segerdagen var dock första gången jag såg militärplanen flyga över torget.
Dagarna innan, eller till och med flera veckan innan delades det ut segerdagsband. De är orangea- och svartrandiga – Helgonet Georgs färger. Varje bil, minibuss, handväska och håruppsättning tycks prydas av detta band. För fem år sedan presenterades bandet av den ryska nyhetsbyrån RIA Novosti och har nu blivit en tradition.
Här kommer ett par bilder från firandet:
En mycket liten brandsläckare på en mycket stor lastbil med mycket stora missiler


Det började med att helikoptrarna kom

Par efter par med dessa formationer flög över oss

Final

Återupptagen utredning om Tymosjenkos påstådda mutaffärer

När jag förra våren befann mig i Ukraina på fältarbete fick jag berättat för mig många historier om hur Tymosjenkos förmögenhet skulle vara bedräglig (och baserad på mutor, orena oljepengar, skumraskaffärer) samt att hennes make mystiskt försvunnit (mördats av henne själv, enligt många). Jag förundrades så över hur folk beskrev henne som ”lyckad” i det nya Ukraina. Visst fanns kritik mot henne, men samtidigt hade folk en viss respekt för att hon blivit förmögen enligt de nya spelregler som ju alla andra också ville lära sig.

Idag rapporterade NRCU (The National Radio Company of Ukraine) att ukrainska riksåklagaren (PGU, Prosecutor General’s Office) återupptagit utredningen mot Tymosjenko för misstänkt försök att muta domare i högsta domstolen.

Riksåklagarens uttalar sig såhär om den tidigare nedlagda utredningen:

”This criminal action was brought in May 2024 and was closed early in January 2024 without complete fulfillment of all necessary investigations, as it is provided by Article 22 of the Criminal Procedural Code of Ukraine”

Utöver denna anklagelse meddelade den ukrainske vice premiärministern Volodymyr Sivkovych igår att Tymosjenkos regering förskingrat över 100 miljarder grivna under sin tid vid makten. En utredning ska enligt Sivkovych vara klar till hösten.

De felsta har åsikter om Julia. En person jag intervjuade i Kiev 2024, berättade för mig:

Jag talade med min kollega på arbetet om politik. På TV handlar mycket om politik. Idag säger barn som är sex år att de vill bli politiker. När jag var sex år kände jag bara mor, far, faster och min lärarinna i skolan. Nu vet barnen vem Tymosjenko är.

 



Min soldat heter Ljosja

På eftermiddagen den 2 maj 2024 står jag i en grop på ett fält inte så långt från vägen mellan Kirovsk och Mga ungefär 5 mil öster om S:t Petersburg. Jag har tillbringat större delen av dagen i gropen. Jag har grävt den själv, och ur den har jag, under stränga förhållningsorder om att vara försiktig, plockat fram den ena granaten efter den andra. De må ha närmre 70 år på nacken, men det kan fortfarande vara farligt. Utspridda på fältet står stora delar av sökförbandet Ingrija, de flesta av dem i sina egna gropar men en del går runt med ett sjtjup – värjliknande spett – och känner på marken. Med spettet kan man känna om man stöter mot järn, men det gör man nog inte på fältet för resterna av kriget ligger ganska djupt. Istället är de ute efter att känna hur marken känns. Är den lös kan det löna sig att börja gräva. Så gjorde jag på förmiddagen, och jag tog också ledning av två gropar ur vilka det plockats fram en hel del och tänkte att det går nog en skyttegrav där emellan. Och mycket riktigt.

På min ena sida har Vovka gjort samma slutledning, men med större tur än mig. Han hittar nämligen inte granater, utan det vi är här för: ben. Han är på gott humör och pratar konstant i sin grop, då och då lämnar jag över något märkligt föremål jag hittar för att han ska berätta vad det är. Störst förtjusning möter en rund dosa, han rengör den och ser påskriften ”Gel” vilket han glatt springer i väg för att visa kommendören. Han har varit med i Ingrija i fem år och har stor vana av sökarbete, det var nog länge sedan åsynen av mänskliga kvarlevor slutade oroa honom. Jag är inte riktigt där än.

Några meter längre bort på fältet var jag dagen innan med och grävde fram en soldat som var ovanligt hel. Vi försökte ta bort all jord så man kunde se hur han låg raklång i gropen. Han blev en av höjdpunkterna i den årliga exkursionen på slagfälten som Ingrija ordnar varje första maj. ”Det kan vara någon av er farfar eller farfarsfar” säger kommendören till studenterna på exkursionen när de tittar ner i gropen. Det är inte ofta man hittar en så fin soldat, kommendören är nöjd och Aleksej, upphittaren, stolt. Ändå finns det viss besvikelse: soldaten är alldeles ”naken”, han hade bälte och stövlar och ingenting mer. Inget gevär, ingen medaljong som kan användas för att identifiera honom. Det förvånar dem förvisso inte, tydligen brukar det vara så på fältet. I skogen och mossarna är det dock större chans att soldaterna har något som kan användas för att identifiera dem.

Så hör jag plötsligt Vovka från gropen bredvid: ”Min soldat heter Ljosja, bekanta er!” Poznakomites! ropar han till sina kamrater i förbandet, och så visar han mig och Asia som står närmast sitt fynd. Ett skedskaft på vilket någon ristat in Леша Ljosja. Asia gnuggar på skeden och ser att det är inristat Ljosja på båda sidorna. Det är Ljosja i kvadrat konstaterar de, kanske hette de båda Ljosja föreslår Vovka, det är nämligen ben från minst två soldater i gropen. Kunde han inte skrivit efternamnet på andra sidan mumlar Asia, då hade det kanske kunnat gå att hitta honom. För hur många Ljosjor fanns det inte på slagfälten? (bara i Ingrija finns det för övrigt minst fem). Ett smeknamn räcker inte långt. Så börjar solen sjunka, kommendören samlar i hop granaterna i en gömma, polisen ska ringas dit för att ta hand om dem. Vovka lägger de upphittade benen i påsar, de ska tvättas och gås igenom för att se hur många soldater det egentligen är, och så beger vi oss tillbaka mot lägret.

Bokutgivningar 2024: på svenska om Östeuropa

Den senaste tiden har en rad (ovanligt många, tycker jag) skönlitterära och populärvetenskapliga böcker om Östeuropa kommit ut på svenska förlag. Här nedan listas de jag själv ser som de mer intressanta.

Vladimir Putin och rysskräcken” av Sveriges Radios utrikeskorrespondent Vladislav Savic. Boken diskuterar hur nidbilderna av Ryssland i Sverige ökat de senaste åren, hur Sverige är en av de mest Rysslandskritiska staterna i EU, och hur ryssarna som människor allt oftare i svensk media och i underhållningsbranschen pekas ut som fuskare. ”Tingeling” är ett bland många exempel. Vidare är boken även ett försök till porträtt av Putin, med ambitionen att nyansera både den ryska och den västerländska historiesynen och rapporteringen om Ryssland.

Mer om boken finns att läsa här på Norstedts hemsida.

Berättelser från ett land som inte finns – Människor, möten och miljöer i det forna Sovjetunionen” av journalisten och tidigare UD-analytikern Torgny Hinnemo. Under 40 år har Hinnemo rest i och arbetat med Östeuropa. Han är en av de mest kunniga på OSS-området som jag har mött. Under upprinnelsen till Georgienkriget befann vi oss båda två på UD:s Östeuropa- och Centralasienenhet.

Bokens baksidestext börjar med: ”Landet Sovjetunionen finns inte längre. Det gör däremot människorna som föddes där”. Jag har beställt mitt exemplar på Bokus.

En intervju med Hinnemo i SVT:s programserie ”En bok, en författare” sändes 10 maj. Intervjuare var journalisten Johanne Hildebrandt (som skrivit den läsvärda, självbiografiska boken ”Blackout” från tiden som reporter på Balkan.). Läs mer om Hinnemos bok på Norstedts sida eller i SvD:s recension.

Daterat Moskva” av SVT:s och Aktuellts utrikespolitiske kommentator Stig Fredrikson. Boken sägs vara en personlig betraktelse över dagens Ryssland, vilket inbegriper både oppositionspolitik och vardagsliv. Stig Fredrikson var för övrigt under 1970-talet Nobelpristagaren Alexander Solsjenitzyns kurir som smugglade ut dokument och brev ur Sovjetunionen.

Kunskapskanalen har sänt en intervju med Fredriksson om boken som finns här. I SvD:s recension kan man läsa att ”Fredrikson skrivit en utmärkt bok om dagens Ryssland”.

Om hur – jag växte upp under diktaturen”, som är Maria Nikolajevas självbiografi. Nikolajeva flyttade från Sovjetunionen till Sverige 1981, men boken beskriver hennes tid i Moskva där hon som tolk för svenska besökare tvingades försvara det sovetiska systemet som hon själv avskydde. På Norstedts sida går att läsa att Nikolajeva i boken berättar vad hon då, som tolk för svenskarna, inte kunde berätta om sitt och andra sovjetmedborgares vardagsliv. Hon beskriver ”livet i Moskva, uppväxten i en privilegierad konstnärsfamilj och tiden som gift i förortsslummen, i en enrummare som hon delade med svärmor, make och nyfödd son”.

Läs mer på Norstedts sida eller Per Landins recension i DN.

”Rysk energimakt : korruption och säkerhetsfixering i nationens namn” av Robert Larsson, statsvetare med Kaukasus som specialitet.

Boken utforskar, enligt Ersatz förlag, ” skuggsidorna av den ryska energipolitiken och avslöjar dess dolda agenda. Bilden som framträder är skrämmande: bakom en fasad av affärsmässighet styrs energihandeln av korrupta egenintressen och en säkerhetsfixering som gagnar vare sig Ryssland eller- de energiberoende konsumenterna i väst. När klimatet på den internationella energimarknaden hårdnar kan den framtida handeln vara i farozonen och Europas säkerhetsintressen äventyras.”

Mer på Ersatz förlags hemsida

Den röda grevinnan: en europeisk historia” av Yvonne Hirdman, blant annat professor i samtidshistoria vid Södertörns högskola.

På Ordfront förlags webbsida kan man om boken läsa att: ”Min mor föddes i efterskalvet av den första ryska revolutionen i Estland, då Tsarryssland. Familjen flyttade till Österrike-Ungerns allra östligaste gränstrakter, där hon levde sin barndom under det första världskriget, med östfronten hotande nära. Hon gifte sig med en urfattig baltisk greve, Alexander Stenbock-Fermor och levde det vilda livet i Berlin under de sista åren av Weimar-republiken, innan Hitler kom till makten. Hon förälskade sig i en kommunist och flydde med honom till Moskva via Zürich. Och hon var en av de få som lyckades komma ut ur Sovjetunionen innan den stora terrorn slog till på allvar, i början av 1937. Min mammas liv utgör en liten del av den europeiska mellankrigstidens historia. Alltid där ljuskäglan svepte fram. Ofta i mitten. Därför vill jag berätta den här historien för er.

Mer finns att läsa t.ex. i SvD:s söndagsintervju från januari 2024.