Jag gjorde en snabböversättning av en mäkta intressant artikel i årets första nummer av ”Russkij Reporter”. En tidning som för ovanlighetens skull satsar på djuplodande reportage och seriös fotojournalistik. Ett format som det borde finnas mer av, även i Norden.
Artikeln handlar om nationalisternas demonstrationer i december i Moskva. Det här är bara inledningen på reportaget:
”- Nå, extremister, fascister och därtill hörande idioter, då åker vi till fängelset.
Kravallpolisens dödströtta busschaufför spottar mot fönstret: den yngsta av de anhållna är 14, den äldsta 43. Åldern och den nationella identiteten hos dessa ”ryska nationalister” klarnar senare när uppgifterna skrivs upp på polisstationen. Av 39 xenofober har bara 26 personer ett ryskt eller ukrainskt efternamn. Övriga är tatarer, koreaner, ett par tjuvasjer, judar och en mulatt med rastahår. Även han dök upp för att slåss mot kaukasier.
De unga längst bak blir nervösa när de hörde ordet fängelse.
- Men jag ska till skolan imorgon!
- Du far till skolan om fem år. Men bara om du råkar ut för en snäll domare, ler en av kravallpoliserna. De har nyss tagit av sig hjälmen och det visar sig att bakom den skrämmande ytan finns ett mänskligt ansikte.
- Ta det lugnt. De släpper ut er på stationen, de skriver bara upp era uppgifter. Det finns inte tillräckligt med domare för att döma er alla.
Sju kravallpoliser har till uppgift att föra den här lasten till närmaste polisstation efter slagsmålet utanför köpcentret Europejskij i Moskva. Om det som hände på torgen i Moskva, Petersburg och Rostov-na-don visade och berättade alla tidningar. Men det mest intressanta och mest skrämmande såg vår journalist som råkade bli anhållen.
Direkt när bussdörren stängs blir det klart att det inte existerar någon frontlinje mellan nationalisterna och försvararna av statsskicket. På de olika sidorna av barrikaderna existerar samma ideologi. Och vid nästa uppror är det fullt möjligt att gränsen mellan de här båda krafterna försvinner. Och det här är troligtvis den allvarligaste tankeställaren efter händelserna i december.
- Varför bråkar ni med oss? Är ni inte själva trötta på kaukasiernas laglöshet? säger en skäggprydd 30-åring till närmaste polis.
- Du är visst jude, svarar polisen.
- Det stämmer.
- Alltså, ni judar och alla andra här i bussen, lyssna här. Hur är det möjligt att ni muckade gräl med de här odjuren med bara knytnävar? Med vem hade ni tänkt att slåss med rena metoder? Du till exempel, och polisen pekar på en tonåring, vad hade du tänkt göra mot en gummikula? Ta fast kulan med tänderna? Ni skulle bara veta hur många vapen som vi tog av dem idag. Knivar, rör och knogjärn. Ni borde alla tacka oss för att ni fortfarande är vid liv.
- Tack, kommer det från de bakre leden.
- Varsågod. Tror ni vi tycker om det som pågår? Nej. Du jagar dem i Kaukasien, sen kommer du hit till Moskva, och de är redan här. Men ni har fel metoder. Det gäller att komma överens gemensamt i det tysta, ni kommer ut på gatan och plockar ihop dem i små grupper. Sen snabbt hem för att sova. Det gäller att ha koll på fiendens taktik. Okej, nu är vi framme.
Bussen stannar utanför en polisstation. Efter fem minuter kommer en av poliserna tillbaka.
- Vi fortsätter. Här finns inte rum. Fullt med odjur.
Alla de närmaste stationerna är fulla med anhållna kaukasier. Vi hittar en ledig station först tre timmar senare. Hela personalen har redan varit på jobb i ett dygn. Vi förhörs om uppgifter som förs in till mappen om extremister.
- Efternamn?
- N
Stationens chef lyfter blicken.
- Vad har du för relation till överste N på avdelningen för personlig säkerhet?
- Han är min far.
Majoren river sakta sönder protokollet, tittar ut över salen och säger med en lugn röst:
- Hur många av ni anhållna har en förälder som är polis?
Sju personer lyfter upp handen.
- Faan också, suckar majoren. Vi tar dem i en skild kö. Utan protokoll. Och vad glömde du utanför köpcentret? Vad har du att klaga på här i livet?
Sonen till översten tittar majoren i ögonen och svarar:
- Därför att vi har fått nog av er! Ni lever på svarta pengar. För pengar låter ni dem göra vad som helst. Ni personligen, och min far.
Majoren får ett raseriutbrott.
- Skulle jag ha släppt hit dem!? Om jag skulle få bestämma skulle jag förpassa dem alla tillbaka till bergen inom 24 timmar. Men direkt du tar fast dem skriver de klagomål till åklagaren och till din pappa. Du kan lika gärna fråga honom.
- Det ska jag göra. Försvinn härifrån! Sergeant, följ med honom. Se till att han kommer sig ut härifrån.
- Sonen är beredd att kriga med sin far. Alla tecken på ett inbördeskrig rakt framför en, viskar min granne. Den äldre mannen är den enda i sällskapet som anhölls av en slump. Nu förstår du kanske varför ingen gav en order till kravallpolisen att brutalt upplösa den där samlingen, trots presidentens alla ord. Ingen tjänsteman ger den ordern när han vet att hans son kan finnas med.
- Kamrat major, på vilken gata befinner vi oss? frågar en av de anhållna som vill skicka ett sms så att nån kan komma och hämta hem honom.
- Majakovskogo
- Majakovskaja?
- Majakovskogo. Det fanns en poet med det namnet. Vladimir Majakovskij.
- Skrivs det med o eller a?
- Med Y!! och igen får majoren ett raseriutbrott. Ni borde efter skolan, som under revolutionen, leda en kurs i analfabetism.
- Vilken revolution?
Majoren bara viftar med handen och går ut ur salen. Han ropar i högtalarsystemet att undersökningsgruppen ska göra sig klar för utryckning. Ett stort slagsmål pågår ett par kvarter bort. På väggen står en affisch där man söker Moskvapoliser som vill tjänstgöra i Ingusjien och Tjetjenien. Det erbjuds lägenhet och hög lön.
- Åker nån iväg? frågar jag av en sergeant.
- Tycker du vi liknar idioter? Låt dem själva tjänstgöra där hemma, annars vill de alla komma hit till Moskva. Men vad jag har förstått har man lyckats stänga den butiken.
- Hur menar du?
- Redan för en månad sen existerar ett internt förbud om att anställa folk från Kaukasien här på polisen.
Efter två timmar blir vi alla frisläppta. Straffet blev 50 rubel. Boten kom för ”att ha gått över gatan på fel ställe”.”