Alla anställda ska genomgå en kurs i ortodox kristendom. Kvinnor som gjort abort får sparken. Det är storföretagaren Vasilij Bojko-Velikijs svar på förra sommarens skogsbränder i Ryssland.
Den ryska polisens specialtrupper grep den stormrika företagaren Vasilij Bojko på en restaurang. I över ett och ett halvt år satt han i rannsakningshäkte, misstänkt för ekonomisk brottslighet. Brottsmisstankarna kvarstår, men sedan oktober 2024 han på fri fot mot borgen.
Under tiden i häktet anlade han skägg, genomgick en religiös omvändelse, och lade till ordet Velikij till sitt efternamn. Många tror att namnet anspelar på hans skyddshelgon Vasilij Velikij, Vasilij den Store. Själv säger han att han tog namnet efter sin morfar.
Att svära i kyrkan går alldeles utmärkt. I alla fall i Sverige. Det värsta som kan hända är väl att någon stirrar på en. Fortsätter man svära så kan det kanske hända att man får gå ut från kyrkan.
Annat är det i Ryssland. Där är svordomar det värsta som finns. Att svära på allmän plats är en förseelse som straffas med böter eller administrativ arrest i upp till femton dagar. Men det räcker inte.
Nu tycker det fria ordets försvarare på den liberala radiostationen Echo Moskvy att radio- och tv-stationer som låter svordomar slinka in i sändningarna borde få sina sändningstillstånd indragna. Snacka om självmål – det här är guldläge för censurivrarna.
Israpil Sjovchalov torkar sina tårar och tittar på bilden igen.
– Ibland står jag inte ut, det blir bara för mycket. Har du själv barn?
Bilden han håller i visar en välkammad, mörkhårig man som tittar in i kameran med allvarlig blick. Sonen, som kanske har fyllt tre år, sitter i hans famn och leker med pappans stora, fyrkantiga solglasögon.
Bilden är tagen i en annan tidsålder, i en annan värld. En fotoateljé i sovjetiska Tjetjenien år 1983. Kortet är enda minnet den nu snart 30-åriga sonen har av sin pappa.
I ett litet rum på andra våningen i det kommunistiska ungdomsförbundets gamla byggnad i centrala Moskva sitter de tjetjenska journalisterna Israpil Sjovchalov och Abdulla Dudujev vid var sin datorskärm och samlar berättelser om de försvunna. Tidskriften som de ger ut heter Dosj. Ordet, på tjetjenska. I varje nummer publicerar de två artiklar om försvunna. Detta är en av dem.
Smörgåsbord kallas i Ryssland ”Svenskt bord” och är något hotellen skryter med. Kvalitén är dock varierande. Vi är rädda att samma choklad har snurrat runt i choklad-fonduen på hotell Alfa i Moskva sedan hotellet byggdes 1979… Det något bleka kaffet uppvägdes av live-piano.
Den ryska filmfestivalen Kinorurik har dragit igång och i går var jag och såg filmen Брестская крепость (Brest Fortress). Efter filmen följde ett samtal med en av skådespelarna Andrej Merzlikin och manusförfattaren Igor Ugolnikov. Ugolnikov är tidigare känd för att ha skrivit en hel del komedier, men den här filmen är något helt annat.
Igor Ugolnikov (Foto: Erik Norberg).
Andrej Merzlikin (Foto: Erik Norberg).
Filmen handlar om försvaret av fästning i Brest, Vitryssland, som invaderas av nazistiska trupper i juni 1941. Det är en brutal krigsfilm och väldigt verklighetstrogen med delvis autentiskt filmmaterial. Som alltid när krig skildras på film är det en historia om ond bråd död men det är också ett gripande relationsdrama. Filmen har vunnit flera priser, bland annat det ryska filmpriset Gyllene örnen. Här kan den som vill se den officiella trailern:
Bank Information Center (BIC) har nyligen publicerat en rapport om den krångliga dispyten om vattenfrågor i samband med bygget av vad som ska bli världens största kraftverksdamm i Roghun i Tadzjikistan.
Vattenproblem i regionen är alltså inte en svårighet som enbart märktes under sovjettiden. Hoten mot miljön (främst i Uzbekistan) i samband med det pågående bygget är inte alls försumbara. Rapporten belyser även de snart akuta energiförsörjningsproblemen i området, samt en fråga som inte diskuterats nämnvärt i media: de ofrivilliga folkförflyttningarna som med största sannolikhet kommer att bli nödvändiga.
Tadzjikistans regering meddelade 2024 att man hade stort hopp om att detta – ”decenniets projekt” – skulle leda till ett slut på den konstanta elbristen.
Bank Information Center (BIC) jobbar för att medborgare och civilsamhället ska få mer insyn och inflytande i processer som den här. Rapporten finns här.
Författaren Vladimir Sorokin besökte i fredags litteraturfestivalen littfest i Umeå. Jag beklagar mycket att jag inte kunde närvara, det hade varit intressant att träffa den man som rör upp så mycket starka känslor bland kremltrogna i dagens Ryssland. Några av Sorokins böcker, som Blått fett och I det heliga Rysslands tjänst, finns utgivna på svenska. Jag har läst den sistnämnda, en dystopi om ett framtida Ryssland som avskärmat sig från västvärlden med en väldig mur och där tsar Ivan den förskräckliges skyddstrupper – opritjnikerna – återuppstått och mördar oliktänkande.
Ett måste första gången du är i St Petersburg är att gå de ca 300 trappstegen upp till kolonnaden på St Isaac´s Cathedral. Väl uppe, med tillhörande kramp i låren, ser du hela staden. Att bestiga ”the colonnade” kostar 100 RUB och det är väldigt mycket värt ett besök.
I St Petersburg finns mat från världens alla hörn och igår testade vi det kubanska köket på populära O!Cuba. Vi blev visade till ett bord gjort av bambu av en kurvig kubanska som log så att tandköttet glänste. Drinkarna, pelarna, baren, taket i glattiga pastellfärger och väggarna pryddes av färgglada fotografier, målningar och citat av Fidel Castro. En trio spelade något svängigt och avslappnande i rummet intill där också ett par, som måste bokat långt i förväg, åt sin mat sittandes i en gigantisk nedcabbad amerikanare.
Restaurangen har verkligen lyckats skapat den avslappnade känsla som jag inbillar mig finns på en strandrestaurang i Havanna. Servitriserna tvingas bära blommor i håret, t-shirt och tajta, korta jeansshorts för att förstärka illusionen. På menyn finns allt ifrån latinamerikanska klassiker som majssoppa, tortillas och burritos till vällagade grillspett som serverades med lime och krispig sallad. Fräsch och gott.
Om man sitter på en kubansk restaurang i Ryssland kan man inte undå att diskutera relationen mellan dåvarande Sovjetunionen och Kuba. 1962, under det som Kuba kallar Oktoberkrisen och resten av världen Kubakrisen, så var världen kanske sekunder från ett kärnvapenkrig. Turerna innan är för många och invecklade för att återge här, men kortfattat handlade det om att Kuba blev allt mer USA-fientligt och för att bibehålla maktbalansen valde de att stärka sina relationer med Sovjetunionen.
Den dåvarande sovjetiska ledaren Nikita Chrusjtjov började transportera kärnvapen till Kuba över Atlanten. När amerikanska spaningsflygplan flög över Kuba upptäcktes de baser och ramper som höll på att byggas (vilka möjliggjorde att Sovjet kunde bomba stora delar av Nordamerika) och man slog larm. USA:s president John F. Kennedy valde att, istället för att anfalla Kuba, utföra en blockad (som dock av stragiska skäl kallades karantän) utanför kusten. Läget var extremt spänt när de sovjetiska fartygen nådde karantänsgränsen och hela världen höll andan. Fartygen valde att vända och den akuta krisen var över. Men spänningarna mellan Kuba och USA finns som bekant fortfarande kvar.
Ring och boka på: +7 8 312 88 92 O!CUBA ligger på Rubinshteyna 36 Mer info om restaurangen hittar du på vKontakte
Den patriotiska ryska filmregissören Nikita Michalkov har utropat sig till Guds profet. Det borde inte förvåna – anspråkslöshet är inte hans starkaste sida.
Michalkov – som gärna och ofta talar om den djupa andlighet som utmärker det ryska folket i allmänhet, och honom personligen i synnerhet – har slagit fast att jordbävningen, tsunamin och kärnkraftsolyckan i Japan är Guds straff för japaneras egoistiska och materialistiska livshållning. Här är ett kort citat ur vad han sade när han talade inför en filmintresserad publik i Moskva i veckan:
Nyligen kunde USA i en av ryska media välbevakad ceremoni i Moskva överlämna 21 dokument, påbud och ukaser från ryska tsarer och tsarinnor genom seklerna. Det äldsta dekretet är från 1733 och utgavs av kejsarinnan Anna, Peter den stores brorsdotter. Dokumenten stals från ryska arkiv i början på 1990-talet, då det som varit Sovjetunionen gradvis [...]
I St Petersburg flödar kulturen. Överallt finns små teaterkassor där du kan köpa biljetter till aktuella föreställningar (balett, konserter, pjäser, operor etc.) och i stort sätt varje kvarter har en teater. För den som är intresserad av konst finns mycket att se. Och för dig som liksom jag blir lite sömnig av oljemålningar föreställande kända slag, kungar som ser ut som de har en pinne i röven, pluffsiga drottningar och händelser i bibeln (dessa finns det gott om på Hermitaget och Ryska museets) så visar det privata museet Erarta, och en ansenlig mängd gallerier, mer samtida konst.
Igår var lördagen solig och frisk och vi tog en promenad längst med kanalen Moika. På Moika 93 hittade vi SPAS Gallery. Först besvikelse, då galleriet just igår visade riktigt trista landskaps- och stadsmålningar av en nyss avliden konstlärare. Men sedan blev vi insläppta i förrådet där hundratals oljemålningar stod staplade på rad. Kanske såg vi ut som rika konstsamlare (vilket förvånar mig då jag jämfört med de alltid överklädda och översminkade ryskorna mer liknar en sjavig trött fritidspedagog)?
Vi fick i alla fall galet mycket uppmärksamhet. Den charmiga kuratorn bjöd på kaffe och berättade initierat om varje målning och konstnär. Och vi ställde någorlunda intelligenta frågor och log. Tavlorna var färgglada, stora och uttrycksfulla, vilket räcker för mig. Nu börjar vi spara.
I ovan bild visas konst av (uppifrån medsols): Bakin Sergey, Sklyarevskaya Inna, Mikhaylov Vyacheslav, Medvedev Yuriy, Frontinsky Oleg, Malkov Vladimir.
SPAS Gallery. Gallerierna hjälper dig med äkthetsintyg och hemtransport.
Svaret är Indien ja men Tyskland nej. BBC World Service har gjort en undersökning i 27 länder om vad medborgarna tycker om andra länder. I fjolårets undersökning hamnade Ryssland på en mindre hedrande 29:e plats. I år var landet populärare och steg till 13:e plats. Ryska experter menar att den uppåtgående trenden har att göra [...]
Enligt DN är detta öknamnet i Polen på Nord Stream och anspelar naturligtvis på hur Hitler och Stalin delade Polen mellan sig genom Molotov-Ribbentroppakten (uppkallad efter utrikesministrarna). Att Hitler startade VK 2 genom att invadera Polen är väl känt, men att Stalin några veckor efteråt anföll Polen från öster i enlighet med överenskommelsen i MRP, är inte lika väl känt. Det talas heller inte värst mycket om det följande sovjetiska övertagandet i Baltikum, vilket gjorde att tyskarna sedan kom att hälsas som befriare. I den ryska historieskrivningen, som är en fortsättning på den sovjetiska, finns inte VK 2. Där finns istället Det stora fosterländska kriget och det startade då Hitler svekfullt anföll Sovjetunionen sommaren 1941.
Wikileaks släppte i början av veckan information om just Nord Stream, där det visade sig att Putins avsikt var att köra vidare oavsett vilken ståndpunkt Sverige, Polen, Finland och Baltikum intog. Det förvånar knappast någon. Mer intressant är däremot att avstängningen av gastillförseln till Ukraina i början av 2024 var en rysk maskirovka, i syfte att skapa europeisk opinion för just Nord Stream. Ukraina protesterade högljutt mot avstängningen eftersom man betalat gasräkningarna, men utan resultat av förklarlig anledning. För rysk del blev agerandet en win-win situation. Samtidigt som man fick européerna att inse att det säkraste alternativet för gastillförsel skulle vara en ny direkt ledning, kunde man också så slå in en kil mellan Ukraina och Väst där Ukraina nu kunde uppfattas som opålitligt och orsak till uteblivna energileveranser. ”Vi vill gärna sälja till er, men ukrainarna stjäl gas och betalar inte för sig så vi är tyvärr tvungna att stoppa leveranserna tills vidare. Vi beklagar det obehag som drabbat er och hoppas snart kunna vrida på kranen igen”.
Bloggrannen Cornucopia tar i sin bloggpost från härom dagen upp en annan intressant aspekt, nämligen den stora ryska maktdemonstrationen i form av övningarna Ladoga och Zapad i Sveriges närområde EU stöd till Sverige kontra gas. Övningarna genomfördes under början på hösten 2024 och var de mest omfattande ryska övningarna sedan muren föll. Det uttalade syftet med övningarna, omfattningen och vad som senare övades skiljde sig många gånger enligt FOI:s rapport om övningarna. Terrorister och banditgrupper, den ryske huvudfienden, opererar sällan med teknologiskt överlägsna luftstridskrafter och för svensk del var det intressant att se de mycket omfattande luftlandsättningar som genomfördes i närområdet, liksom de landstigningar som genomfördes med fartyg flyttade från Svarta Havet. Förr i tiden hade sammandragningar av sovjetiska luftlandsättningsförband och landstigningskrafter av det här slaget föranlett en ordentlig svensk beredskapshöjning med bl a förstärkt incidentberedskap och krigsbasövningar för stridsflygdivisioner. ”Av en ren händelse” genomfördes beredskapsövningen Dagny II i området på och kring Gotland just under det mest intressanta skedet av de ryska övningarna.
Drygt en månad efteråt godkände så den svenska regeringen gasledningen Nord Stream och det redan påbörjade bygget accelererade. I bl a Försvarsmaktens Budgetunderlag för 2024 står att läsa följande om Sveriges säkerhetspolitiska situation och situationen i omvärlden (s. 5): Det militära hotet mot Sverige bedöms fortsatt vara lågt. Sverige uppfattas i första hand kunna bli utsatt för politiska, diplomatiska och ekonomiska påtryckningar. Detta innebär dock inte att bruket av militära maktmedel kan uteslutas som del av dessa. Påtryckningarna är inte nödvändigtvis begränsade till konventionella medel och metoder.
Med erfarenheterna från de stoppade gasleveranserna till Ukraina och den opinion som skapades hos de stora gaskonsumenterna, bör såväl Sverige som andra länder, t ex i Baltikum, vara på sin vakt vad gäller hur gasvapnet kan nyttjas i syfte att splittra EU. För svensk del måste vi ställa frågan hur starkt vi kan påräkna stöd från andra EU-länder med stort gasberoende om påtryckningar skulle utövas mot svenska intressen och anpassa vårt agerande, vår säkerhetspolitik och försvarspolitik därefter. Det bästa är naturligtvis att Ryssland knyts starkt till Europa på ett sådant sätt dessa risker undanröjs, men till dess så skett måste man planera för mer obehagliga eventualiteter. Vad som nu bekymrar är den enorma ryska återupprustningen med färdigdatum 2024, samtidigt som Försvarsmakten i bästa fall 2024 har intagit den organisation som ska vara intagen 2024 och som är anpassad i första hand för internationella insatser i lågintensiva konflikter i andra världsdelar.
I Ryssland fortsätter reformerna att dugga tätt. Den här gången gäller det den sovjetiska milisen som från och med mars reformeras till att heta den ryska polisen.
Milisen är den samhälleliga enhet som de ryska medborgarna har det minsta förtroendet för. Många väljer att byta trottoar om en milisman kommer emot. Å andra sidan är risken minimal. För det mesta spanar de efter diverse offer i sina Ladabilar.
Folks krassa inställning till milisen är att den är korrupt och opålitlig. Istället för att skydda medborgarna har milisens svarta får för ovana att trakassera vanligt folk med diverse byråkratiska kontroller. Dessutom springer de andras ärenden. Det har inte varit ovanligt med återkommande skandaler där milisen skyddat den kriminella världen. Inte undra på att folk tycker att milisen är en ”firma” vars främsta uppgift är håva in pengar till sina chefer.
President Medvedev inledde reformarbetet inom polisen år 2024 efter en rad chockerande fall där milismän var inblandade. Ett av de värsta handlade om milismannen Denis Jevsjukov som löpte amok i en supermarket i Moskva. Han stegade in i butiken nattetid, med uniformen på sig, drog tjänstepistolen och sköt ihjäl tre och skadade sex personer. I rätten var hans förklaring att han hade grälat med hustrun.
Med all sannolikhet gick Jevsjukov in i butiken för att köpa mer sprit. En handling som numera har blivit svårare tack vare andra reformer. Eller närmare bestämt antialkohol-kampanjen. I dagens läge är det förbjudet att sälja vin och sprit nattetid. Och för några dagar sen kom turen till ölflaskan. Det ryska parlamentet är på god väg att förbjuda försäljningen av starköl nattetid. Det här är första gången som de ryska lagstiftarna definierar öl som en alkoholdryck. Tidigare har öl bara varit en – maltdryck. Men bryggeriernas lobbare lyckades övertyga parlamentet att enbart förbjuda starköl. De ölsorter som har maximalt fem procent alkohol i sig kan fortfarande säljas även nattetid. I Ryssland utgör öldrickandet en tredjedel av den totala alkoholkonsumtionen på 15,7 liter ren alkohol per invånare per år. (I Finlands är motsvarande siffra 12,5.)
Det främsta målet med milisreformen är att korruptionen ska minska. Enligt gallupundersökningar anser allmänheten att reformen går mot rätt håll, men samtidigt är man skeptisk till att arbetsmoralen förbättras och att även polismän står lika inför lagen.
Reformen pågår hela det här året och ska minska antalet poliser med 20 procent. I samma veva höjs lönen för de som blir kvar.
Samtidigt utrustas polismännen med munkavle. Numera får de inte diskutera chefernas order eller ge uttryck för egna åsikter i den allmänna debatten. Tystnadsplikten hänger troligtvis samman med milismannen Alexej Dymovskij som ifjol pratade ut om korruptionen i en video som han la ut på internet.
Reformen leder åtminstone till en konkret sak. Alla polismän ska, precis som sina amerikanska kolleger, börja gå omkring med en namnbricka på uniformen. Den som vågar kan på nära håll ta reda på ifall brickan är stjärnformad.
I december månad hölls en välgörenhetsgala för svårt sjuka barn i St Petersburg. Galan gick under namnet ”Blagovest” (Klockringning). Kevin Costner var där, Monica Bellucci och Sharon Stone också. Och själve premiärministern Putin kom, sjöng ”Blueberrry Hill” och spelade piano. Vi rapporterade då om det hela på denna sajt. Några dagar in i mars i år [...]
Jakten på god mat fortsätter. På en tvärgata till Nevskij Prospekt ligger härliga café Ping Pong som serverar prisvärd asiatisk mat i stilren miljö. Här bjuds du exempelvis på nyångade dumplings, krispiga vårrullar, klassiker som Tom Kha Ghai och Tom Yom Goong och tempurafriterad banan med ingefäraglass. Bli inte avskräckt av benämningen café för i Ryssland innebär det inte latte och bullar utan snarare mat i avslappnad miljö. Det vill säga du slipper vita dukar och ingen tittar snett på dig fast du sörplar soppa och surfar laptop samtidigt.
Adress: Bolshaya Morskaya 16 Telefon: (+7) 812 315 82 56 (fast du behöver inte boka bord)
Med sina 350 rum och 3 miljoner objekt är Hermitaget ett av världens största museum. Innan det blev museum var det tsarens skrytpalats. Och det känns. Här får du nackont av att beundra de detaljerade målningarna i taken, ljuset flödar in genom de gigantiska fönstrena, bladguldet bländar, takkronorna är större än studentlägenheter och utsikten över floden Neva är magnifik.
Här finner du verk från alla världskända konstnärer, från 1600-talskonstnärer som Rembrandt till modernister som Matisse och Picasso. Och gillar du inte konst kan du vandra runt bland alla rum – här finns rättssal, kröningssal, teater, sängkammare, bibliotek – allt i originalinteriör.
Muséet är väldigt populärt både bland turister och ryssar vilket leder till galna köer på helger och under sommarmånaderna. Det fina i kråksången är att du kan boka inträdesbiljett online på museets sajt och på så vis smita före kön. Hermitaget ligger här.
Vårsolens första värmande strålar lyste över medborgarplatsen i Stockholm på lördagen när ett hundratal människor hade samlats för att fira ”maslenitsa”, eller smörveckan som firandet kallas på svenska. Det bjöds på uppträdanden av dans- och musikgrupper som bussats in från St Petersburg och besökarna drack te och åt blinier (ryska pannkakor). Lokala handlare passade dagen till ära på att visa upp sig och människor kunde köpa ryska livsmedel direkt på plats.
Maslenitsa är, som jag beskrev i ett tidigare blogginlägg, en religiös högtid (Källa: Wikipedia.) i den ortodoxa världen och firas den sista veckan innan den stora fastan. Under fastan är är det förbjudet att äta kött-, fisk-, mejeri- och äggprodukter så maslenitsa är sista chansen att göra detta innan fastan drar igång.
Man skulle kunna jämförsa maslenitsa med vår svenska valborgsmässoafton eftersom man också firar att vintern är slut och våren är kommen.
Alla anställda ska genomgå en kurs i ortodox kristendom. Kvinnor som gjort abort får sparken. Det är storföretagaren Vasilij Bojko-Velikijs svar på förra sommarens skogsbränder i Ryssland.
Vårsolens första värmande strålar lyste över medborgarplatsen i Stockholm på lördagen när ett hundratal människor hade samlats för att fira ”maslenitsa”, eller smörveckan som firandet kallas på svenska. Det bjöds på uppträdanden av dans- och musikgrupper som bussats in från St Petersburg och besökarna drack te och åt blinier (ryska pannkakor). Lokala handlare passade dagen till ära på att visa upp sig och människor kunde köpa ryska livsmedel direkt på plats.
