Archive for maj, 2024

När hörde du senast på kazakisk hiphop?

Nej, jag ska inte göra anspråk på att vara någon kännare av denna genre. Men här kommer lite reblogging av Russian History Blog (fortsätter på temat amerikansk Rysslandsforskning.) Steve Barnes delar där med sig av några klipp som han använder när han undervisar i modern rysk historia, och diskuterar hur och varför han använder dem.

Så, ta en titt på den här kazakiska rappen om minnet av andra världskriget. Den är inspelad till 60-årsjubileet 2024 så det är väl inte den färskaste inblicken i centralasiatisk hiphop, men ändå rätt intressant.

Sedan minns kanske de som såg melodifestivalen härom veckan  "sanddamen" som uppträdde tillsammans med Ukrainas Mika? Hon slog igenom för två år sedan i "Ukraine got talent" med en sandberättelse om andra världskriget. Den är väl värd att se:

Ja, det är kitschigt, men damen har odiskutabelt talang. "Du kanske ska göra ett post-doc projekt om rysk krigsminneskitsch?" föreslog min handledare. Kanske det, det är utan tvekan en rik genre… Men det som gör att det är svårt att se det som bara kitsch är att det berör människor på riktigt. Kolla in publikens reaktioner!

Ja, och så kan ni ju kolla in orginalinläggen av Steve Barnes:

YouTube of the Week – Sand Animation of WWII

Rapping about the Divided Memory of Victory

Gayaktivister attackerade i Moskva

En grupp gayaktivister som ville genomföra en demonstration i centrala Moskva greps idag lördag av polis. SVT:s korrespondent fanns på plats och kunde rapportera om hur medlemmar ur en ultraortodox grupp fanns på plats och utsatte gayaktivisterna för misshandel utan att poliserna ingrep. I inslaget på svt.se intervjuas en av motdemonstranterna som kallar homosexuella för ”genetisk smuts”. De verkade dessutom enligt inslaget ha en ”god relation till polisen”.

Se inslaget: http://svt.se/2.22584/1.2439609/gayaktivister_attackerades_i_moskva

Inget stopp i Sosnovyj bor

Ryssland kommer inte att börja avveckla kärnkraftverket i Sosnovyj Bor tidigare än planerat. Istället fortsätter man att modernisera den gamla anläggningen.


Kärnkraftverket Sosnovyj Bor utanför S:t Petersburg utgör en av de största strålningsriskerna för Finland. Anläggningen är utrustad med fyra reaktorer av samma typ som i det olycksdrabbade Tjernobyl.
Ryssland har satsat enorma summor på att modernisera den här gamla anläggningen. Tack vare den nya tekniken har alla reaktorer fått en tilläggstid på minst 15 år. Men problemet är att kärnkraftverket saknar en reaktorinneslutning som förhindrar radioaktivt utsläpp vid en olycka.
Trots säkerhetsriskerna anser inte ledningen att det finns orsaker att inleda avvecklingen tidigare än planerat.
- Enligt vår licens fick hela anläggningen en tilläggstid på 23 år, förklarar direktören Vladimir Pereguda. Den första reaktorn börjar köras ned år 2024, den fjärde 2024.
Det gamla kärnkraftverket i Sosnovyj bor ska ersättas med en ny anläggning som redan byggs. Den första reaktorn kommer igång år 2024. Kärnkraften spelar en avgörande roll på energimarknaden i nordvästra Ryssland. I dagens läge står kärnkraften för nästan 40 procent av energiutbudet i regionen.
Efter katastrofen i japanska Fukushima kontrollerades säkerheten i alla ryska kärnkraftverk. I teorin utgick man från bl.a. en 14 meter hög tsunami och en jordbävning som når till nio på richterskalan. Alla anläggningar fick godkänt, även Sosnovyj Bor.
- Nu när säkerhet prioriteras framom ekonomi är det möjligt att satsa pengar på program som tidigare inte var aktuella, säger Pereguda. Moderniseringen utvecklas därför snabbare, och vi kommer inte att självbelåtet stampa på stället.
Sosnovyj bor ska fortsätta modernisera sina tekniska system även de närmaste åren. Det gäller särskilt strömtillförseln och nedkylningen. Ledningen för kärnkraftverket hoppas även att samarbetet med Finland fortsätter. Hittills har man haft gemensamma projekt kring säkerhetskultur, personalutbildning och brandsäkerhet.

Om nya Rysslandsböcker

Ett litet tips för den som vill följa med i vad som ges ut av (amerikanska) böcker om rysk historia, är att följa podcast-serien New Books in Russia and Eurasia. Formatet är i mitt tycke enkelt och genialt: programvärden ringer upp och pratar med författarna till nya böcker. Intervjuerna är jämfört med standardmedier evighetslång – runt en timme. Det krävs naturligtvis att man redan har ett intresse för ämnet, men för den som har det (som undertecknad) är det härligt att få höra så pass uttömmande samtal. Det gör att man faktiskt kan tillgodogöra sig en del av resonemangen även om man inte hinner läsa boken. Och det gör man ju allt som oftast inte. Värd för serien är Sean Guillory som också har den alltid läsvärda Sean’s Russia Blog. (Det finns förresten massor med ”New Books”-serier om man har andra intressen…)

Podcast har ju även den fördelen att man kan lyssna långt efter publiceringsdatum, så i går hörde jag en ett och ett halvt år gammal sändning där Marshall Poe intervjuar Rebecca Manley om hennes bok To the Tashkent Station. (Som jag absolut vill läsa!) Intervjun är väl värd att höra, inte bara för en fascinerande diskussion om evakueringen av stora befolkningsgrupper österut under andra världskriget, men det var också intressant att höra henne berätta om den krokiga vägen till ett forskningsämne. Dessutom hade jag stort nöje av den fantastiska sovjetbyråkratiska termen ”spontan självevakuering”. I resten av världen kallas det ”fly”.

Tårgas mot protesterande i Tbilisi

Protester i Tbilisi mot den sittande presidenten Micheil Saakasjvili  har slagits ner av av regimen med tårgas och kravallutrustad polis. En polisman uppges ha blivit överkörd.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/targas-mot-demonstranter-i-tbilisi_6196341.svd

Iosif Brodskij stödjer Putins parti

Nu ger Iosif Brodskij, Anna Achmatova, Aleksandr Pusjkin, Fjodor Dostojevskij och ytterligare ett antal kända men avlidna S:t Petersborgsbor draghjälp till maktpartiet Enade Rysslands valkampanj.

Maktpartiets popularitet i Rysslands andra stad har sjunkit, och partiaktivisterna verkar tycka att något måste göras. Exakt vad spelar uppenbarligen mindre roll. Förra veckan såg man till att återkalla Federationsrådets ordförande Sergej Mironov, formellt eftersom denne hade kallat S:t Petersburg för den mest korrupta staden i Ryssland. Nu kommer nästa snilleblixt: för att fira “stadens dag” har partiets propagandaavdelning låtit trycka och hänga upp massvis med bilder på stadens stora söner och döttrar, texten “Min stad – mitt öde”, och längst ner maktpartiets logotyp, en björn med Rysslands trikolor samt partiets namn.

Continue reading ‘Iosif Brodskij stödjer Putins parti’

En ring att härska över dem alla

Partiväsendet i Ryssland är i omvälvning. Detta kan verka egendomligt, eftersom det egentligen bara finns ett riktigt parti i det ryska parlamentet, alla andra är nickedockor som styrs av de verkliga makthavarna. Men lite dockteater kan väl vara roligt som omväxling.

Det har gått tjugotvå år sedan de första delvis fria valen i Sovjetunionen, men jag kan inte glömma den äldre ryska kvinnan som intervjuades i finsk tv i mars 1989: “Det ska bara finnas ett parti!” – “Партия должа быть одна!”, sade hon. Att det skulle kunna finnas mer än ett parti tyckte hon var en konstig idé.

Continue reading ‘En ring att härska över dem alla’

Mera opium för folket

Det kom som en överraskning. Men det verkar som om den politiska permafrosten i Ryssland håller på att tina upp inför valet till parlamentet i december. Dessutom skickade premiärminister Vladimir Putin nyligen ut starka signaler om att han kommer att kandidera i nästa års presidentval. Är det vår i luften?
Den 6 maj höll det så kallade maktpartiet Enighet en konferens i staden Volgograd (gamla Stalingrad). Putin höll ett tal där han plötsligt efterlyste inget mindre än en ”folkfront”. En sammanslutning som skulle bestå av ”människor som är förenade av en gemensam vilja att stärka landet”.
Det var många som togs på sängen av Putins initiativ. Partiet Enighet dominerar landets politiska liv det senaste decenniet. Varför skulle det behövas en folkfront?
- Partiet behöver nya idéer, nya initativ och nya ansikten inför vinterns val, förklarade Putin.
Tanken vore att obundna kandidater från folkfronten ställer upp på maktpartiets listor. Tidigare i år arrangerades det flera lokalval ute i de ryska regionerna. Och trots att Putins parti vann en majoritet nästan överallt var valen en besvikelse för partiets ledning. Röstprocenten sjönk till en kritisk nivå med tanke på en dominerande majoritetsställning. Och Putin gick in för att snabbt bredda partiets kandidatbas för att få fler röster. Svaret blev en folkfront.
Redan följande dag samlade Putin villiga kandidater till ett möte i Moskva. Men mötet blev en besvikelse för många. Runt bordet satt bara Putins gamla lojala partners som t.ex. officiella fackföreningar, företagarnas och industrins organisationer, pensionärsförbundet, organisationen för krigsveteraner.
Landets politologer rev sig i håret och försökte frenetiskt komma underfund med vad Putin egentligen är ute efter. En föreslog att det handlar om att fuska inför valet. En ny folkfront i samarbete med maktpartiet gör det lättare att acceptera en förkrossande valseger. En annan menade att folkfrontens uppgift blir att nominera Putin inför presidentvalet i mars nästa år. Det är betydligt bättre att bli nominerad av en folkfront än av ett parti som har skakats av korruption och skandaler det senaste året.
Frågar man ryssarna vad de anser om det politiska schackspelet svar många att ”vem bryr sig”. Enligt sociologerna på Levada-institutet blir det allt svårare för folket att få en realistisk uppfattning om vad som pågår i landet och vart det är på väg. Det existerar ingen alternativ information för de breda massorna, vare sig i politiken eller i media. Det existerar bara två kraftfält i landet: Putin och Medvedev. Den som tittar på teve får uppfattningen att ”ingenting händer” eller att ”det pratas mycket, görs lite”.
Kremls politik det senaste decenniet har gått ut på att strypa alla andra åsikter och initiativ. Särskilt kollektiva och gemensamma aktiviteter. Och folket har förstått vinken. Resultatet är att de flesta ryssar inte vill göra något utöver det som krävs för att försörja den egna familjen. Därför pågår även en osynlig kris i Ryssland: medborgarnas handlingsförlamning.

Viborg – staden som blev Выборг

Den var svensk i över 400 år, staden Viborg. Grundades av Torgils Knutsson så tidigt som 1293 när bråken med de ryska furstarna i främst Novgorod tog fart. Konflikterna handlade om dominans över finska områden och om handeln ut mot Östersjön. Fästningen som man byggde här var genom många århundraden Sveriges bålverk mot ryssen. Under […]

Vitrysk presidentkandidat dömd till fem års fängelse

Vitryske presidentkandidaten Andrej Sannikov har dömts till fem års fängelse.

http://lenta.ru/news/2011/05/14/sannikov/

Se gärna också följande länk där Sannikovs mor talar ut inför journalisterna efter rättegången. Hon säger bland annat ”Vi har inga domstolar, vi har ingen rättvisa”.

http://www.rferl.org/content/belarus_court_sentence_opposition_leader/24108439.html

En konspiration av de inkompetenta

Usama bin Ladin är inte alls död. Eller så har han varit död och nedfrusen länge, för att tas fram när USA:s muslimske president Hussein Obama behöver få upp sina opinionssiffor. Nej, förresten, det har aldrig funnits någon Usama bin Ladin.

Det tog inte många timmar efter operationen i Abbottabad innan gamla och nya konspirationsteorier började cirkulera världen över – inte minst i arabvärlden och i Ryssland, där tilltron till myndigheter i allmänhet och amerikanska myndigheter i synnerhet är extremt låg.

Continue reading ‘En konspiration av de inkompetenta’

Vaksberg är död…

En sorglig nyhet kommer för mig så här i sen timma, när jag egentligen borde ligga till kojs. Arkadij Vaksberg är död. Under mina studier i Lund 92-97 utgjorde hans texter i Svenskan ständiga godbitar och intressanta infallsvinklar på utvecklingen i Ryssland.

Hans, vad jag tänker på som ”röda serie” av böcker om Sovjet (bara baserad på färgen på skyddsomslagen) – Lubjanka, Herrar och Lakejer, Sovjetmaffian  – är verkliga uppgörelser med både dåtid och samtid. Och även en rejäl uppgörelse med vänsterrörelserna i Väst, vilka lät sig ledas av Sovjets och Kinas slagord som dumma kreatur.

Hans texter är inte lättflörtade, (Giftlaboratoriet var det verkligen inte) utan snarare med många vindlingar. De är alltid mycket väl underbyggda.

Under taggen Waxberg finns allt jag skrivit om denne man. Ursäkta, förresten, att jag använder olika transkriberingar.

RIP!

Jag är inte jag, och hästen är inte heller min

Det rimmar på ryska: “Ja – ne ja, i losjad ne moja.” Ordspråket brukar användas om människor som förnekar allt ansvar trots att deras inblandning är uppenbar för alla andra. Ungefär som en hästtjuv som släpper repet när han grips.

Ordspråket passar ovanligt bra på den Kremlfinansierade ryska ungdomsorganisationen Nasji, som precis fastnat med skägget i brevlådan i ett försök att terrorisera Aleksej Navalnyjs framgångsrika antikorruptionssajt RosPil. Det märkliga är att nasjisterna har lyckats sätta även säkerhetstjänsten FSB på pottkanten med sina klanterier. Nasjisternas konstiga försök att rentvå sig genom att smutskasta andra gör det bara ännu mer uppenbart att de själva inte har rent mjöl i påsen.

Continue reading ‘Jag är inte jag, och hästen är inte heller min’

Vackraste tunnelbanan i världen – del 3

Några sköna bilder från Moskvas tunnelbana.

Permalink

| Leave a comment  »

Ren luft och vida vidder i Pavlovsk

Vidderna i skogsparken som omger Pavlovsk är verkligen vida. Vidare än vida. Och det känns alldeles underbart efter att ha tillbringat fyra månader i avgasernas stad. Efter att ha snutit svart snor och alltid ha ett strävt lager smuts på tungan.

Pavlovsk är en stad och ett palats som ligger 30 km utanför St Petersburg. Palatset är med på UNESCOs världsarvslista och är nu ett statligt museum. Palatset byggdes av tsar Pavlov på 1700-talet och när han dog blev palatset änkan Maria Fjodorovnas residens. Palatset rustades upp efter andra världskriget vilket är en minst sagt häpnadsväckande bedrift. I utställningen visas också fotografier på hur de totalförstörda rummen såg ut efter kriget.

Ta ett pendeltåg från Vitebskiy vokzal (40 RUB) och du är där på 30 minuter. Pavlovsk museum ligger här och du läser mer på deras webb

Permalink

| Leave a comment  »