Author Archive for Åsa Ljungkvist

Alternative Nizjnij

Så hittade vi Nizjnij Novgorods mest alternativa klubb. Som inte ens kallar sig klubb, utan icke-klubb. Sol” (Salt) heter stället, som är inte skyltat från gatan. Ingången är genom en dörr på en bakgård och sen upp för en graffittinerklottrad trappa. Inredningen består av diverse originella föremål och garderoben (på alla ställen med självaktning i Ryssland måste man lämna in sina ytterkläder i en garderob) är belägen på ett loft, så man får hissa upp sin jacka till den som står där uppe. Därutöver fanns två små rum till med loft, varav ett av loften används som scen.

Kvällen till ära var det konsert med den här killen (nedan), som jag tror kallar sig Ganza. Ingen aning om vem han är, men generellt ganska gungig och melodisk hiphop.



I väntan på våren

Våren är nästan en månad försenad i Nizjnij Novgorod. I trots mot snöslasket köpte jag och min roomie glass i alla fall och tog en promenad genom bostadsområdet och längs Volgas strand.

Den smältande snön bildar stora sjöar på vägarna, så man får se upp med var man går. Igår snöade det hela dagen och de hala vägarna gjorde trafikstockningarna värre än någonsin. Jag försökte ta mig till engelskalektionen vid sextiden, men fick ge upp halvvägs. Inte heller mina studenter kunde ta sig fram. En helt vanlig dag i Nizjnij Novgorod…

Men idag har det faktiskt varit sol och varmt hela dagen, och de närmsta veckorna spås temperaturen ligga upp mot +10 grader c. Så i slutet av april kanske vi äntligen slipper snön?

Så här ser det förresten ut där jag bor. Huset allra närmast snabbköpet är mitt.

Flickor gillar rosa rosor, pojkar ljusblå

Jag tänkte fortsätta lite på temat blommor. Det verkar nämligen vara en outtömlig källa till material för ryska läromedelsförfattare. Likaså skillnader i manlig och kvinnlig psykologi och beteende. Man skulle kunna tycka att vi växt ifrån dessa simpla teman efter nästan ett års studier i ryska, men de dyker upp med jämna mellanrum i alla fall. I vilka sammanhang får man ge blommor, går det bra med vilka blommor som helst, hur många blommor ska det vara, vad betyder färger på blommor, vilka kulturella skillnader finns det i blomköpande- och fående, får kvinnor köpa blommor till män? Snark.

Någon gång alldeles i början av kursen fick jag frågan om jag föredrog rosa eller ljusblå rosor. ”Jag visste inte att det fanns ljusblå rosor…?” försökte jag förvånat få fram. Min lärare, som de två första månaderna trodde att jag var 20 och behandlade mig därefter, avbröt mig innan jag formulerat färdigt frågan och talade om för mig att ”du gillar väl rosa rosor, det gör alla flickor”. Ryska könsroller är under förändring, märker man om man tillbringar lite tid med yngre ryssar, men de är fortfarande så snäva att jag inte förstår hur någon kan andas i dem. Sedan barnsben får man lära sig att män måste kunna försvara kvinnor, annars är de inte riktiga män. Kommer man från ett land utan minnen av krig, och där förövrigt kvinnor även får göra värnplikt, framstår det som helt absurt. Försvara mot vadå?

För ett par dagar sedan hade vi en diskussionsövning där vi skulle ta ställning till ett antal påståenden om beteenden, och avgöra vilket av beteendena som var kvinnligt och manligt. Det ena påståendet var underligare än det andra, till exempel: ”Man och fru äter middag på restaurang. Vem av dem beställer något exotiskt och ovanligt och vem tar sin vanliga favoriträtt?” Jag har verkligen ingen aning om vilket svar som är rätt på en sådan fråga. Om våra könsroller någon gång i tiden har definierat vad vi tycker om för mat, måste de sedan länge vara upphävda, inte minst i Stockholms innerstad?

Otippat nog är det alltid de 20-åriga turkiska pojkarna i klassen som, under dylika diskussioner, brukar komma med invändningen att allt beror på personlighet och inte på kön. Så det kanske finns hopp om världen.

Blommor dygnet runt

Runt det centrala torget Plosjtjad Gorkova i Nizjnij Novgorod finns inte mindre än tre dygnet runt-öppna blomsterbutiker. Jag tror att det är fler än antalet dygnet runt-öppna apotek. På ulitsa Belinskovo finns en blomstermarknad som också sägs vara igång dygnet runt. Och i området där jag bor finns också blommor till försäljning 24 timmar om dygnet. Att ryssar (framförallt ryska kvinnor) gillar blommor har jag fått höra mer än en gång. Men dygnet runt, verkligen? Varför är blomsteraffärerna öppna, när kollektivtrafiken mer eller mindre slutar gå vid halv elva-tiden? Är det någon som kan förklara för mig varför man skulle vilja köpa eller få blommor klockan fyra på natten?

Jag har försökt få svar på frågan hos vänner och bekanta. Det vanligaste svaret är att män köper blommor för att be om ursäkt. Kanske har de varit otrogna och köper blommor på vägen hem för att stilla sitt dåliga samvete… Vilket förstås verkar otroligt genomskinligt. Och finns det verkligen så många otrogna ryska män att man kan bygga en hel affärsverksamhet på bara dem som kunder?

Vegetarian i Ryssland

Jag är vegetarian sedan tio år tillbaka, vilket ibland gör livet lite krångligare när jag är utomlands. Inte för att det inte går att hitta mat, men utbudet blir ofta rätt enformigt. På ryska kaféer finns allt som oftast vegetariska alternativ, som jag har ätit till leda. Det är Salat Vinegret (sallad på rödbetor, morötter, potatis, örter… och lite till), pannkakor eller piroger med svamp-, potatis- , eller grönlök-, eller kålfyllning. Svamp- eller ostsoppa står också ganska ofta på menyn.

Nu har jag förstås möjligheten att laga mat hemma. Och bönor och linser och grönsaker är absolut inte svårt att få tag på i Ryssland. Lite värre är det med sojaprodukter - det har jag inte hittat någonstans i Nizjnij Novgorod. Nu har jag tack och lov köpt med mig två påsar torkade sojabitar hem från St Petersburg så nu ska jag laga grytor! Några tips till andra vegetarianer som råkar hamna i Ryssland är annars att kika efter vita bönor i tomatsås på glasburk. Ryska märken, inte Heinz eller sådant skräp! Gott som tillbehör till mycket. En annan favorit är vareniki, den ukrainska varianten av pelmeni (små piroger som man kokar). Leta i frysdisken i vilken livsmedelsbutik som helst. Servera med smetana och gärna någon färsk sallad ( i bra livsmedelsbutiker finns också färdiggjorda färska sallader som man kan köpa i lösvikt).

I St Petersburg och Moskva finns förstås helt andra möjligheter. Förra helgen i St Petersburg fick jag möjlighet att återbesöka mitt gamla vegetariska favoritfik Trojtskij Most. Det är en billig, lätt indieninspirerad vegetarisk kafékedja som fanns redan när jag senast var i St Petersburg 2024. Finns på fem ställen i stan, kolla här: www.t-most.ru. En nyare bekanstap var Botanika, en dyrare variant, med mer påtagligt indieninspirerad meny. Kolla här: http://www.cafebotanika.ru.

Men även de vanliga ryska kafé- och restaurangkedjorna har oftast några vegetariska alternativ på menyn - standardgrejer som grekisk sallad eller mozzarellasmörgås. Inget man dör av upphetsning för, men åtminstone lite variation till det ryska standardutbudet. Av de stora ryska kedjorna är det dock bara Shokoladnitza som finns representerat i Nizjnij Novgorod.

Storstadsluft

Ursäkta den långa bloggpausen. Jag tog nattåget till St Petersburg ett par dagar för att ladda själen med lite äkta storstadsluft inför min återstående tid i Nizjnij Novgorod. Jag tror inte St Petersburg behöver någon närmare presentation. För den som vill se något av det moderna kulturutbudet, och inte bara Hermitaget, Ryska museet och så vidare kan jag i alla fall rekommendera konstcentret Loft Project Etagi. Bra fotoutställningar, och bra fik. Med vegetarisk meny!

Samtidigt i Nizjnij Novgorod höll oppositionen demonstration mitt på huvudgatan Bolsjaja Pokrovskaja. Inte så lyckat den här gången, fler poliser än demonstranter. Aj aj. Här är en länk:

http://www.youtube.com/watch?v=gNByi8eTR4s&feature=share

Förutsägbart val, mindre förutsägbar framtid

Imorgon går alltså ryssarna till val igen och valresultatet kommer inte att förvåna någon. De jag känner tillhör knappast Vladimir Putins främsta supportrar (som är pensionärer, militärer, statligt anställda, bor i småstäder eller på landsbygd och så vidare), men vem man ska rösta på i stället är knappast ett lätt beslut. De jag har frågat har sagt att de inte bestämt sig ännu. Om man kollar in valaffischer på stan finns följande (brist på) politiska budskap att ta ställning till: Vladimir Putins egna affischer meddelar att ”Er röst behövs för seger!”. Den halvgalne nationalisten Vladimir Zjirinovskij (som jag inte förstår varför någon tar på allvar överhuvudtaget) kör på skrämselpropaganda: ”Zjirinovskij - annars blir det värre”. Kommunistledaren Gennadij Ziuganov är fantasilösast av alla och uppmanar bara att ”Rösta på Ziuganov den 4 mars”. Omtvistade oligarken Michail Prochorov har kanske trots allt de bästa valaffischerna, där han faktiskt talar om vad han vill, nämligen ”Styra, inte härska”. Några valaffischer från kandidaten Sergeij Mironov, från partiet Rättvisa Ryssland (som brukar kallas för låtsasoppositionellt), har jag inte sett överhuvudtaget. Den liberala kandidaten Grigorij Javlinskijs kanditatur blev stoppad.

Demokratirörelsen verkar hursomhelst fortsätta. Vår samhällskunskapslärare talade om Rysslands framtida utmaningar och nämnde övergången från en ekonomi baserad på råvaruutvinning till högteknologisk industri, samt att försvara och utveckla demokratin som de två viktigaste uppgifterna. Och här och här skriver DN om den nyvakna oppositionen och Moskvabor som köar för att få vara valobservatörer - Rysslands nya folkrörelse. Frivilliga valobservatörer är inte bara ett Moskvafenomen. Fast Alla (ja, Alla är ett ryskt kvinnonamn) och hennes kompis som ska valövervaka i Nizjnij Novgorod i organisationen Golos regi var besvikna över att ”bara” 80 personer hade anmält sig. ”Det är det enklaste man som enskild medborgare kan göra för att se till att vi får fria och rättvisa val”, tyckte Allas kompis. Jag har blivit lovad rapport av dem vid senare tillfälle.

Radio Liberty rapporterar också en massa intressant om Ryssland. Det här halvtimmeslånga radioinslaget handlar om de två olika Ryssland som existerar. I slutet nämner de faktiskt också att den internetuppkopplade, självsäkra och kreativa medelklassen inte bara är ett Moskvafenomen utan finns även i bland annat Nizjnij Novgorod, fast i mindre skala. För att förstå lite mer om vilka det är som åsyftas när man talar om det moderna Ryssland kan man även läsa här: Ksenia Sobchak Strikes Again. Ksenia Sobchak beskrevs i en annan artikel, som jag inte hittar, som Rysslands svar på Paris Hilton. Här skriver man att hon växt upp och blivit en seriös, politiskt medveten huvudaktör bland Rysslands medieelit och att hon är typisk för de som nu tar plats på Moskvas gator.

Pannkaksveckan

Idag avslutades Maslenitsa (smörveckan)- den ryska motsvarigheten till svenska Fettisdagen, franska Mardi Gras och så vidare. Till skillnad från Fettisdagen varar dock Maslenitsa i en hel vecka och till skillnad från semlor så är det pannkakor som gäller. Maslenitsa firas sista veckan före fastan och är både en kristen och hednisk högtid. Enligt gammal slavisk mytologi är Maslenitsa en solfestival som firar slutet på vintern. Pannkakor är en symbol för solen, samt består av produkter man får inte får äta under fastan. Det gäller alltså att passa på innan.

Söndagen är den viktigaste och sista dagen under Maslenitsa. Universitetet ordnade en utflykt till Sjtjelkovskij Chutor, friluftsmuseet där jag även firade Gamla nyåret för en dryg månad sedan. Massor med folk, gratis pannkakor, små hantverksbodar, folksång- och folkdansuppträdanden stod på programmet. Vi åkte därifrån ganska tidigt eftersom de flesta frös och missade det viktigaste momentet: elden, där man bränner upp symbolen för Maslenitsa, nämligen fru Maslenitsa själv i form av en stor halmdocka. Men vid det här laget, när jag sitter hemma och skriver, så har hon nog brunnit upp. Och nu när solfestivalen därmed är över, vore det verkligen på sin plats om våren kunde komma.

Motdemonstrationer stängde av halva centrum

På vägen hem från mitt nya extrajobb i lördags satt jag förstås i trafikstockningar i två timmar. Anledningen var att ett av de centrala torgen, plosjtjad Minina, var avstängt. Poliser i varenda korsning stod och dirigerade om trafiken. Jag och de övriga passagerarna på bussen suckade bara uppgivet.

Dagen efter fick jag förklaringen. Putin/Putins kompisar ordnade en motdemonstration mot oppositionen och till stöd för den nygamla presidenten. 5000 personer ska den ha samlat, de flesta sägs ha varit utkommenderade anställda från stadens fabriker. Man kan förstås undra hur populär man gör sig när man utan förvarning (demonstrationen ska ha blivit utanonnserad bara någon dag i förväg) stänger av de centrala delarna i en stad redan hårt plågad av ständiga köer och trafikstockningar… Så vitt jag kunnat märka har oppositionens demonstrationer inte orsakat några som helst trafikstörningar.

I den här texten serveras en förklaring till påhittet:

http://www.kniivila.net/2012/morkerman-bakom-putindemonstrationerna/

Nizjnij Novgorod visar upp sin bästa sida

Jag gillar när bra saker bara händer. Som hur jag hittade mitt boende här i Nizjnij Novgorod - genom att en tjej på studenthemmet, Jamina från Algeriet, gick runt och frågade alla andra tjejer om det var någon som ville bo tillsammans med hennes kompis. Jag var den enda som nappade. Det är jag väldigt glad för. Förutom att lägenheten inte har renoverats i något enda hörn sedan den byggdes, är det faktist ett helt okej boende. Området är trevligt med floden intill knuten, bra mataffär i grannhuset och gott om apotek, frisörer, skomakare och andra småaffärer längs gatan. Mina två grannar är också trevliga och lätta att komma överens med.

Genom Jamina, alltså samma tjej som satte mig i kontakt med min rumskompis Julia, har jag nu, hux flux, fått ett extrajobb. Två dagar i veckan ska jag lära ut engelska på en privat språkskola.  Jamina, som själv extrajobbar som lärare i franska och arabiska, frågade först min klasskompis från Venezuela om han ville jobba som engelsklärare. Han i sin tur frågade mig.

Jag började imorse och det var faktiskt riktigt roligt. Jag har bara två elever, båda vuxna och ivriga att lära sig. Jag får en dessutom en helt okej lön. Innan hade jag fasat för att gå upp tidigt på lördagmorgonen och åka ända ut till köpcentret Fantastika, där skolan ligger. Det är ändå rätt långt från där jag bor. Men lördag morgon visade sig vara tillfället att uppleva Nizjnij Novgorod från dess bästa sida. Inga trafikstockningar alls, sittplats på bussen, utsikt över bländvita floder i gryningen…

Språklärare på privatskolor verkar förövrigt vara det vanligaste yrket bland utlänningar i Ryssland. Träffade hur många som helst i Moskva. Språkskolorna där kräver oftast modersmålstalande lärare. Att locka oändliga mängder engelsmän och amerikaner till andra ryska städer är kanske inte realistiskt, så här duger det visst bra att även svenskar lär ut engelska. Språkskolor finns det i alla fall gott om även här, både lokala och filialer av mer rikstäckande. ”Min” skola finns bara i Nizjnij Novgorod än så länge och drivs av en kvinna som heter Alisa och hennes man.

Två relationskomedier

På grund av kylan, samt en envist ihållande knäinflammation som jag först nu i veckan tagit mig till doktor och fått medicin för, har jag mest hållit mig i stillasittande läge senaste tiden. Inget allt för ont med det - har åtminstone kunnat ta igen lite bokläsande och filmtittande.

I helgen har det bland annat blivit två ryska relationskomedier. En gammal klassiker från 1970-talet, Slyzjebnij roman (ung Kärlek på kontoret) och en film från 2024, O chem govorjat muzjchini (Vad män talar om), vars uppföljare, Vad män fortfarande talar om, under vintern visats på ryska biografer.

Första filmen är en relationskomedi av klassiskt kärlek börjar med bråk-slag. Ensamstående pappa har en hjärtlös kvinnlig chef. Han vill göra karriär, hon vill inte ge honom någon högre position, han får rådet att flirta med henne för att hon ska ge med sig. I början går det förstås åt skogen, därefter blir de kära i varandra och kvinnliga chefens hjärtlösa yta visar sig givetvis bara vara ett sätt att dölja ett bräckligt självförtroende. Det är en pratig film och att se den på ryska utan undertexter var ganska svårt och koncentrationskrävande. Men när jag hängde med var det ofta underhållande och framförallt var det fantastiska Moskvavyer och ögonblicksglimtar från Sovjetvardag, som när alla trängs på gatan framför ett stånd fyllt med vattenmeloner. Filmen borde finnas att se med engelska undertexter.

Vad män talar om var lättare att hänga med i trots att den också var pratig. Fyra framgångsrika men fyrtioårskrisande män roadtrippar från Moskva till Odessa för att gå på rockkonsert. Under resans gång pratar de om sina drömmar, sin barndom och om kvinnor, om att skiljas eller inte. Skulle kunnat bli hur bra som helst, men jag tyckte det var ganska platt. Huvudpersonerna har inga direkta egenskaper förutom att de livskrisar, kvinnorna i deras liv har inte heller direkt några egenskaper förutom att de är kravställande gnällspikar. Behållningen även här är ögonblicksbilderna ur den ryska samtida vardagen, vackra stads- och landskapsbilder och trots allt en del småroliga dialoger, bland annat när de inbillar sig att de kan prata ukrainska. Tror att den är svårare att få tag på med undertexter, men kan man ryska kan den ändå vara värd att se. Går säkert att hitta via yandex.ru.

Tid är pengar

Dags för lite reklam: ett välkommet tillskott till Nizjnij Novgorods kaféscen och dessutom ett koncept jag aldrig hört talas om tidigare är avslappnade Tsiferblat. Här betalar man inte för fikat - utan för tiden man tillbringar där. Det kostar 2 rubel per minut första halvtimman, därefter 1 rubel per minut. Fikat som bjuds är te, kaffe, småkakor och rostat bröd med marmelad eller sylt. Vill man ha något annat är man välkommen att ta med det själv. Det går till och med att be personalen värma mat i personalrummets mikro. Röka och dricka alkohol får man däremot göra någon annanstans. Övrigt utbud är sällskapsspel, wifi, olika aktiviteter som språk- och filmkvällar, föreläsningar med mera. En fritidsgård för vuxna med andra ord. Och om man tycker att kaféerna här ibland kan vara lite stela, så är åtminstone Tsiferblat raka motsatsen.

Det första Tsiferblat öppnades i Moskva och nu verkar ägarna försöka föra konceptet vidare till andra ryska städer. Hemsida finns här: http://www.clockfacer.ru/

Och här är vkontakte-sidan för Nizjnij Novogords variant: http://vk.com/clockface_nn

Protesterna fortsätter

Åter protester ryssarna för fria och rättvisa val, och mot Putins återkomst som president. I Moskva sägs det ha varit över 100 000 (plus även en demonstration för Putin). På plosjtjad Minina i Nizjnij Novgorod samlades cirka 1000 enligt arrangörerna. Jag tyckte att det var färre, men vi kom dit ganska sent så folk kan ha gått därifrån. Det var trots allt minst 10 grader kallare än i december. Även om jag var ordentligt klädd med ylleunderställ och grejer började åtminstone fötterna frysa redan efter en halvtimme.

Demonstrationen började som en (ickesanktionerad) marsch längs med gågatan Bolsjaja Pokrovskaja, för att sedan avslutas med en sanktionerad manifestation på Minina, med podium och talare och allt. En himla massa kommunistflaggor syntes i vimlet, men även en och annan från oppositionspartiet Jabloko och rörelsen Strategia-31, samt en hel del vita ballonger. En av Nizjnij Novgorods före detta borgmästare från Enade Ryssland höll också tal, och möttes av burop. Min bekant Andrej förklarade för mig att den före detta borgmästaren faktiskt stödjer rörelsen för fria val, men att demonstranterna inte tror på honom.

Den här gången följde jag och mina volontärkompisar med Alla, som är deras mentor. Alla försvann dock snabbt i vimlet till sina ryska kompisar och jag fick agera hjälpare åt slovakiska Marci och Kristina. I Slovakien är det nämligen också stora protester just nu efter att en stor korruptionsskandal avslöjats. Marci och Kristina var besvikna över att inte få vara med när alla deras kompisar var ute på gatorna och gjorde sin egen jättebanderoll och tog med sig till Minina. “Vi har fått nog av gorillor” stod det på den. Gorilla - öknamnet på de inblandade i skandalen. Banderollen väckte en hel del fniss och frågor hos de som såg den. En kille som kom fram och frågade mig vad det stod. När jag förklarat sa han “så de kallar makten för apor i Slovakien? Vet du om att här är det makten som kallar oss för apor - banderlog. Fast jag bryr mig inte.”

Här är en artikel och en liten film från demonstrationen från tidningen Pro-goroda:

http://www.pro-goroda.ru/nn/term-286/miting-za-chestnyie-vyiboryi-chto-na-akcii-delalo-edro.html

Sirniki med morötter

Saker som man kan ägna sig åt när man tycker att det är lite för kallt för att vistas utomhus längre stunder är till exempel matlagning. Jag tycker om ganska många rätter ur det ryska köket och vill lära mig laga dem själv, så jag inte behöver åka ända till Ryssland varje gång jag blir sugen på till exempel sirniki. Sirniki är typ som små plättar gjorda av tvorog. Tvorog i sin tur är en slags grynig färskost och översätts med kvarg på svenska. Men tvorog är betydligt mindre vattnigt än keso och grynigare än kesella. Förmodligen får man leta i ryska delikatessbutiker för att hitta rätt sort. Sirniki serveras med smetana, också det en rysk specialprodukt. Om man blandar gräddfil och crème fraiche kommer man nog rätt nära.

Jag testade att göra mina sirniki med morötter, för att få en matigare variant. Jag tror man kan blanda i lite vad man känner för, även om de vanligtvis är helt naturella.

Här är receptet:
400 g tvorog
4-6 morötter
1 msk smör eller margarin
1 msk mannagryn
2 msk vetemjöl
2 msk socker
1 ägg
salt efter smak

Gör så här:
Skala och riv morötterna och stek långsamt i smöret, tills de är mjuka. Tillsätt mannagrynen och låt stå på plattan på svag värme ca 5 minuter till. Blanda tvorog, mjöl, socker, ägg och salt i en bunke. Tillsätt morotsmassan. Eventuellt kan man köra allt i en matberedare, för att få en slätare smet. Det gjorde dock inte jag eftersom jag inte har någon matberedare att tillgå och det gick bra ändå. Smeten räcker till cirka 10 sirniki. Gör dem till små plättar (tänk potatisbullar), panera i vetemjöl och stek på låg värme tills de är genomvarma och har fin yta. Klart! Servera som sagt med smetana.

Äntligen vinter…!

Yes, ta en titt på den här väderleksrapporten! Efter tre månader med snö, men där temperaturen ändå väldigt sällan understigit -5 grader, så är det visst dags för vinter på riktigt. Allra mest ser jag fram emot en HÖGSTA temperatur på -24 grader. Jag tror allt att Nizjnij Novgorod vinner över Stockholm när det gäller vilken stad som är kallast. Luften är dessutom obehagligt rå och fuktig här, på ett sätt jag inte kan minnas att den är hemma. Hu.

Tack och lov är det nära till både busshållplats och mataffär. Och i lägenheten är det varmare nu än det var i november-december. Så jag stannar inomhus och dricker te och längtar till våren. Bara en månad eller två kvar nu…

 

 

Rysslands konsthantverkscentrum

Vår lärare är tillbaka sedan en vecka och har dränkt oss i läxor och lektioner. Hon är visst av det tävlingsinriktade slaget och verkar tycka att det är väldigt viktigt att vår grupp är den som ligger längst fram av alla. Själv skulle jag hellre, typ, äta ordentlig lunch och vara ledig på kvällarna…

Hursomhelst. Ett av de mer trevliga inslagen under veckans föreläsningsskörd, åtminstone enligt mig, var en extralektion om rysk konst (utan krav på hemarbete från vår sida). Temat var folkkonst, vilket Nizjnij Novgorods oblast (län) är extra rikt på. Jag har tidigare skrivit om den gamla hantverksstaden Gorodetz. Fick veta att dekorationerna runt fönster och dörrar på de vackra små trähusen kom till för att skydda mot onda krafter. Även i Nizjnij Novgorod finns många liknande hus, även om de inte är lika väl bevarade.

Även den mest berömda stilen av konsthantverk i Ryssland, chochloma, kommer från Nizjnij Novgorods län. Chochloma är träporslin oftast målat i svart, rött och guld och en väldigt vanlig souvenir. Fabriken där det tillverkas ligger norrut i länet och även den ett populärt turistmål. Vår föreläsare uppmanade oss dock att inte köpa med oss just chochloma hem som presenter, när det finns så mycket mer originellt hantverk. Enligt henne finns också en av få museibutiker över ryskt konsthantverk just i Nizjnij Novgorod. Det är en butik jag har varit i massor med gånger. Den ligger mitt på gågatan och jag brukar ofta ta en vända där inne om jag väntar på någon. Jag visste dock inte att den var näst intill unik, även om jag funderat på om det verkligen kommer så mycket turister till Nizjnij Novgorod att det är lönt att ha en så stor souvenirbutik. Efter dagens föreläsning fick jag alltså svaret. Nizjnij Novgorods län är helt enkelt ett hantverkscentrum - således en stor hantverksbutik. Här är en länk till butiken och lite mer infomation om hantverk från mina nuvarande trakter: http://en.promisly.ru/store

Varför fira nyår bara en gång…

… om man kan göra det två? I helgen som gick firade ryssarna även det gamla nyåret, “starij novij god”. Enligt den julianska kalendern, som gällde här fram till 1917, infaller jul och nyår 14 dagar senare än enligt den nuvarande, gregorianska. Ryska ortodoxa kyrkan följer fortfarande den gamla kalendern, vilket gör att den ryska julen här infaller 7 januari. Och även om vinterlovet tar slut i och med julen, så sägs det att det inte tar slut mentalt förrän även det gamla nyåret har firats. Många behåller till exempel sin nyårsgran (istället för julgran) fram tills dess.

Det finns inga direkta gemensamma traditioner för att fira det gamla nyåret, utan man får göra lite som man vill. Jag och min slovakiska kompis Marci hamnade på fest med några folkloreföreningar och har dansat folkdans så svetten runnit. Vi bjöds dessutom på traditionella sånger, ritualer, uppträdanden - de flesta av dem hämtade från Nizjnij Novgorods län. Firandet hölls två dagar i rad - på lördagen på Lingvistiska universitetet och på söndagen på ett friluftsmuseum i utkanten av Nizjnij Novgorod. Flickorna i mitten på bilden ovan sjunger sånger för att hedra olika helgon. Åskådarna lämnar godsaker i korgarna.

På måndag är det förresten kinesiskt nyår och i helgen är jag bjuden till studenthemmet av min före detta granne på ytterligare en nyårsfest. Den ska jag absolut gå på. Varför fira nyår bara två gånger, om man kan göra det tre?

Shoppingrunda på centrala marknaden

Första veckan tillbaka på universitetet har minst sagt varit en mjukstart. Vår lärare i rysk grammatik, litteraturhistoria och vetenskaplig ryska har varit sjuk hela veckan, vilket inneburit att vi varit lediga nästan varje dag. Istället för att ägna tiden åt något vettigt har jag tyvärr mest varit hemma och grubblat över vad i hela fridens namn jag valt att plugga just här (istället för, till exempel, i Moskva…). Efter fyra månader har Nizjnij Novgorod helt enkelt slutat att vara exotiskt.

För att ändå försöka erövra lite nya marker har jag åtminstone tagit ett par turer till centrala marknaden. Jag har varit där en gång tidigare, i september, men då tyckte jag mest att försäljarna var jobbiga som inte lät en vara i fred. Nu tyckte jag precis tvärt om! Alla var jättetrevliga, frågade var jag kom ifrån (jo, jag antar att det hörs direkt på min accent att jag inte är ryss precis…), log och fyllde på mina påsar med några extragram nötter, torkad frukt eller sallad. Jag kom därifrån med ett halvt kilo valnötter, nästan lika mycket torkade aprikoser, färska sallader, lavash, och två georgiska chatjapuris. Chatjapuri är en sorts ostbröd, som jag trodde jag förätit mig på för en livstid under de sex veckor jag var i Georgien 2024, men som jag verkligen letat efter sedan jag kom hit. De jag hittat här är inte alls lika goda som den äkta varan, men får duga så länge.

I anslutning till matmarknaden finns även en utomhusmarknad. Där kan man köpa pälsmössor, strumpor, kastruller, tekannor, vattenkranar, begagnade reservdelar till allt möjligt, kattungar, hundvalpar med mera med mera. Kattungarna låter jag bli att titta på, för att inte få för mig att köpa allihop… Centrala marknaden ligger fem minuters promenad från järnvägsstationen och den toppmoderna shoppinggallerian Respublika. Området är ett av mina favoritställen i Nizjnij. Det är ruffigt, men livligt. Och här finns massor med små söta gamla trähus, som jag hoppas i framtiden kommer restaureras och inte rivas. Och så finns ju järnvägsstationen. Utropen om avgående och inkommande tåg, som ljuder över hela området, påminner om att det när som helst går att ta sig härifrån…

Från Moskva – tillbaka till verkligheten

Ryssland håller på att återanpassa sig till vardagen efter tio dagars nyårslov. Men det var fortfarande ovanligt ödsligt på bussen i morse och vår geografilärare verkade helt deprimerad över att börja jobba. “Det kommer nya lov framåt våren”, tröstade hon oss (eller sig själv) med.

Själv har jag tillbringat större delen av lovet i Moskva, som inte riktigt levde upp till sitt rykte som stressigt, hektiskt och med ständiga trafikstockningar såhär mellan helgerna (den ryska julen infaller 7 januari). Bra för mig. De enda riktigt hektiska ställena var stadens museum, som hade gratis inträde under lovet. Så jag har roat mig med att besöka Gulagmuseet, Bulgakovs museum, en filial av museet för modern konst, Majakovskijmuseet och några till. Bäst var Fotomuseet, som jag dock besökte sist av alla, och där jag hade alldeles för lite tid på mig innan jag var tvungen att börja förbereda mig för resan tillbaka hit. Annars hade jag gärna dröjt kvar på Stanley Kubrick-utställningen (han var även fotograf) eller utställningen Rysslands historia i fotografier.

Jag har också kunnat notera att Moskvas hipsters inte på något sätt går att skilja från svenska sådana. Till och med det lilla skägget är på plats. Går man ut och tar en öl vet man plötsligt inte riktigt om man verkligen är på Gogol i Moskva eller på valfritt ställe på Hornstull i Stockholm.

God jul och gott nytt år!

Ikväll åker jag till Göteborg och firar jul. Återkommer i början av 2024. Nizjnij Novgorod hälsar gott nytt år!