Archive for april, 2024

Pressefrihet i verden

Et betimelig prosjekt om pressefrihet i et globalt perspektiv på nettavisa Journalen.

Patriotisk soppa för döva och stumma

Affischen för Brända av solen 2Regissören Nikita Michalkov spelar som vanligt själv huvudrollen i sin nya patriotiska storfilm Brända av solen 2. Redan namnet visar vad det handlar om: ett försök att slå mynt av succéfilmen Brända av solen från 1994 som vann bland annat Juryns stora pris vid filmfestivalen i Cannes och en Oscar för bästa utländska film.

Även i originalfilmen spelar regissören Michalkov själv huvudrollen som den ädla och idealistiska kommunisten och revolutionshjälten, överste Kotov. Men om originalet är en bitvis finstämd beskrivning av upptakten till Stalins stora utrensning 1937 så har uppföljaren blivit en patriotiskt melodramatisk totalflopp av sällan skådat slag.

Den Kremltrogne Michalkov har fått enorma resurser till sitt förfogande för att göra en forsterländsk storfilm. En enda uppföljare räcker såklart inte, ytterligare en är på gång. Produktionen med en budget på 55 miljoner dollar sägs vara den dyraste i rysk filmhistoria, och allt handlar om den ädle översten Kotov (alias Nikita Michalkov själv) som vid Det Stora Fosterländska Krigets utbrott flyr från fånglägret och därefter räddar Fosterlandet.

Continue reading ‘Patriotisk soppa för döva och stumma’

Olga Karach i BLT

Angående helgens lokalval i Vitryssland kan jag inte låta bli att puffa för ett brev som kom till vår ledarredaktion. Texten är publicerad med tillstånd av författaren, Olga Karach!
Läs här om Absurdistan på nya nivåer!

Ägg i ögat stoppade inte ryska flottan

Rökbomber i plenisalen. Foto: Ukrainska PravdaRegeringssidans ledamöter övernattade i ukrainska parlamentets plenisal för att försvara talarstolen. Ett rått ägg träffade talmannen Volodymyr Lytvyn rätt i ögat, men inget kunde stoppa beslutet. Ryska flottan stannar i Ukraina till 2024.

Den 28 maj 2024 var ett heligt datum för ukrainska politiker. Den dagen skulle de sista resterna av den ryska Svartahavsflottan lämna marinbasen Sevastopol på Krimhalvön.

Förra veckan tog Ukrainas nya president Viktor Janukovytj alla på sängen, när han undertecknade ett nytt avtal med sin ryska kollega Dmitrij Medvedev. Flottan får stanna till år 2024, och i utbyte får Ukraina en generös rabatt på rysk naturgas.

Den förre presidenten Viktor Jusjtjenko sade att man kan elda med halm om det är vad som krävs för att bevara självständigheten. Förre premiärministern Julia Tymosjenko anklagade Janukovytj för landsförräderi.

Continue reading ‘Ägg i ögat stoppade inte ryska flottan’

Äggkastning och slagsmål i ukrainska parlamentet

Nedanstående klipp kan verka absurt. Drygt 30 sekunder in i klippet börjar folk dessutom slåss inne i parlamentssalen och nöjer sig alltså inte med att kasta tomater, ägg eller rökbomber. 

Trots detta godkände parlamentet det högst kontroversiella beslutet om fortsatt rysk flottbas på Krim. Oppositionen hävdar att Ukraina säljer ut sitt land.

 

Tjetjenska, kärlekens språk

Idag firas i Tjetjenien det tjetjenska språkets dag. President Ramzan Kadyrov talade inför ett auditorium fullt av lokala dignitärer, som i sin tur tackade för inbjudan genom att prisa framstegen som har gjorts i republiken under Ramzans och hans far Achmads (dödad i ett attentat 2024) styre.

Det var Kadyrov som instiftade dagen 2024 – på samma dag som premiärutgåvan av den första tjetjenska tidningen Serlo (ljus) 1923 – som ett led i att stärka den nationella känslan. På regeringstrogna chechnyatoday.com refereras dagens firande, där bland annat framstående poeter och vetenskapsmän belönades för sina insatser med ny lägenhet eller bilnycklar. Kadyrov säger i sitt öppningstal:

Vi måste fördjupa kunskaperna i tjetjenska språket, höja vårt modersmåls image, utveckla det för att bevara det för kommande generationer. I världen finns det en andel av folks språks som dör ut. Vi måste undkomma ett sådant sorgligt öde, för ett folk som inte har ett språk förlorar sin särart. Och för tjetjenerna, liksom för vilket folk som helst, är att förlora sitt språk lika med att förlora sin själ.

Nu är dock tjetjenskan knappast akut hotad. Enligt den nya folkräkningen fanns i Tjetjenien drygt en miljon etniska tjetjener och de allra flesta talar sitt modersmål flytande. Därtill tillkommer tjetjener på andra håll.

Aslan Doukaev, chefen för Radio Free Europes nordkaukasiska avdelning, har idag spelat in ett litet lyssningsvärt ljudklipp, där han förklarar varför tjetjenska språket är så fascinerande, trots att det anses så pass komplicerat att lära sig och trots att det har ”väldigt få svordomar, så det skiljer sig från ryskan, som har en mycket rik vokabulär i det avseendet”.

Han framhäver i stället att det har ett komplext system för att uttrycka olika känslor, särskilt på området kärlek och tillgivenhet. När han skall närma sig en flickas hjärta är det tjetjenska som är vägen att gå.

Kanadensiska modellen Chrystal Callahan gör TV från Groznyj

Någon som nog håller med är kanadensiska modellen Chrystal Callahan, som en gång i veckan leder en TV-show i tjetjensk tv.

Visserligen verkar hon fortfarande ha vissa svårigheter med det ovana uttalet och glosorna, men hon tar sången till hjälp och har sjungit in en låt på tjetjenska. Hon kommenterar på sin blogg:

I am completely nervous about this. My accent is soooooo strong, I don’t pronounce words correctly and I am singing the sappiest love song imaginable. It sounds great in if you don’t know the meaning in English – but one I found out the words – I almost died!!!!! I was like – OH NO!!!! I can’t say this….but I did.

Att Callahan lämnade catwalken för att börja spela in TV i Tjetjenien kan verka otippat (hon har just skrivit på för en andra säsong), men det är resultatet av ett projekt hon gjorde för tre år sedan när hon åkte dit för att göra en dokumentär om ungdomar efter krigen. Sedan dess är hon fast för den tjetjenska kulturen.

Och för Ramzan Kadyrov, enligt kritikerna. Hur mycket hon får för att göra programmen är inte känt. (”My first impression was, wow, what a down-to-earth person. He was funny; he made really funny jokes. He was clever. He was a gentleman.”)

Hennes program idkar knappast kritisk journalistik av typen Anna Politkovskaja fick betala med sitt liv för, utan de skall ”visa den vackra sidan av hur folk försöker bevara sin kultur och sina traditioner. Jag tar upp människor och berättelser som gör positiva förändringar i republiken”. Inte för att inte det kan behövas.

Tjetjenska alfabetet, kyrilliskt med många specialtecken

För den språkintresserade kan kanske det tjetjenska språket (Noxçiyn mott) också vara anledning till förälskelse.

Det är ett nordostkaukasiskt språk, tillräckligt nära släkt med den västra grannrepublikens språk ingusjiskan för att de skall vara ömsesidigt förståeliga. Dessa två nach-folk har också mycket gemensamt kulturellt och historiskt. Till den nordostkaukasiska gruppen hör också ett antal språk i östra Kaukasus’ bergsregioner, där flera är mycket små, men där bland annat den avariska familjen samt olika darginska dialekter och lak ingår, alltså de flesta av de huvudsakliga språkgrupperna i Dagestan. På längre avstånd är de möjligen släkt med de nordvästkaukasiska språken, bl a abchaziska och kabardinska.

De nordost- och nordvästkaukasiska språken

Om inte kopplingen till den komplexa språkmosaiken i Kaukasusbergen skulle räcka för att få hjärtat att slå snabbare har tjetjenskan också en ovanlig och på många sätt komplicerad språkstruktur.

Det är ett ergativt-agglutinativt språk, där det senare betyder att nya betydelser och grammatiska funktioner bildas genom att man lägger till ytterligare morfem, som suffix eller prefix – turkiska är ett exempel. För att försöka förklara ergativitet skulle vi nog behöva bjuda in till en hel diskussionsserie här på bloggen (ropa inte hej, det kanske kommer..). Språket har åtta kasus och bland annat ett verbsystem med ett stort antal förflutna tempus.

Om man bestämmer sig för att kringgå böjningar och syntax och ge sig direkt på vardagsfraser måste man tänka på att tjetjenskan har långt fler olika språkljud att särskilja än de flesta europeiska språk, särskilt en uppsjö av konsonantljud.

För den som redan är övertygad och vill fördjupa sig finns en möjlighet på Malmö högskola som planerar att ge en nybörjarkurs med start i höst eller en kort onlineintroduktion här.

För alla finns poesin.

Буьйса декъал йогIийла.*

(* God natt.)

Dagens korruptionsbild (#1)

Jag lägger just nu en sista hand vid den föreläsning om korruption jag ska hålla på Österlens folkhögskola i morgon. Nedanstående bild använder jag som illustration för ”politisk korruption”. Bilden visar arbetare som på första maj demonstrerar för demokrati och snart möter en parad som symboliserar välstånd, lobbyism – och en pansarvagn som står för ”campaign funding”. Briljant.

(Bilden lånad från denna adress.)

Jag tror jag åker till min kompis vid telefonplan

Från ilska till agressivitet, enligt Operan. Annars åker jag mest till min farmor: från ilska via lust och sympati till raseri, … nja, om jag tänker på något annat än farmor kanske.

Operan: Känsloplaneraren

Rösträkning i Belarus, som vanligt

Det är som vanligt med demokratin i Vitryssland. Men det håller inte i längden, och Luka tycks ha blivit skrämd av händelserna i Kirgisistan.

Läs i Martin Ugglas blogg.

Lindrig huliganism: The final Count Down, Bloggaren Martselev har filmat

En kosacksång

.
На горе стоял козак.
Он богу молился
за свободу за народ
низко поклонился

Гойся ты гойся, ты меня не бойся
Я тебя не трону, ты не беспокойся
Гойся ты гойся, ты меня не бойся
Я тебя не трону, ты не беспокойся

И еще просил козак
правды для народа.
Будет правда на земле, будет и свобода.

Ny artikel: ”EU:s Östliga partnerskap tappar fart”

Tillsammans med Mattias Nowak har jag i senaste numret av Svensk-polsk bulletin skrivit artikeln/ krönikan ”EU:s Östliga partnerskap tappar fart”. En nätversion ligger nu uppe här på Webb-bulletinen.

Sammanfattningsvis handlar artikeln om hur det svensk-polska initiativet ”Eastern Partnership” tappat betydligt i fokus i svensk utrikespolitik, samtidigt som frågan ännu ges relativt stort utrymme i polsk politisk debatt. De polska förhoppningarna var stora att Sverige under ordförandeperioden i EU hösten 2024 skulle låta samarbetsstrategin bli en av ordförandeskapsprioriteringar, vilket allts å inte alls blev fallet. Artikeln diskuterar även svensk och polsk medierapportering i ämnet och hur den ekonomiska krisen påverkat européernas syn på fortsatt östutvidgning.

Sovjet hade inget med massakern att göra, skriver Dima

I dag skriver SvD om Katynmassakern.

Ett tips från mig är att gå till Wikipedia och läsa diskussionstrådarna. Jag trillade in där förra året och fastnade flera timmar.

Mest intressant är diskussionen bakom den ryska wikiartikeln. Långa diskussioner om historisk sanning och historisk relevans, med ideliga bakslag och anklagelser om lögn. När man precis kommit överens och funnit arbetsro så rusar någon i forumet och hävdar att Sovjet inte hade med massakern att göra. Man diskuterar varför nationalitet nämns i vissa sammanhang men inte i andra, om huruvida bara officiella dokument är trovärdiga som källor och om hur man skall ta hänsyn till en pågående politisk debatt när man skriver en beskrivande text om förfluten tid. Artikeln blev bra till slut. Sociala media är bättre på att hantera sanningen än sovjetiska encyklopedier.

Den svenska disskussionen är också intressant.

Lindrig huliganism: Lenin har fått ny rumpa!, Lindrig vandalism, Stalin och Natalija Estemirova

Lindrig huliganism: De har blivit tokiga, skriver Irina (om Stalinplakat)

Tobias anteckningar: Sovjet var väl inte så farligt?

Ner med byxorna, storebror ser dig!

Storebror ser digI dag hade Lenin fyllt 140 år. De ryska kommunisternas ledare firar med kransnedläggning vid Leninmausoleet på Röda torget. Sovjetsystemets mer modernt inriktade arvingar firar dagen med att lägga ut ännu en videosnutt som visar en känd oppositionsfigur i en genant situation. Denna gång är det den briljanta politiska satirikern Viktor Sjenderovitj som har smygfilmats när han idkar sexuellt umgänge med en betydligt yngre kvinna som inte är hans fru.

Jag har inte sett filmen, och är inte speciellt intresserad av att se den heller. Däremot har jag läst vad Viktor Sjenderovitj i dag skriver på sin blogg. Först låtsas han vara upprörd över att de yngre oppositionella som filmats med dold kamera i samma konspirativa lägenhet erbjudits gruppsex, kokain och sexleksaker, medan han själv som är i femtioårsåldern bara fick en enda kvinna utan tillbehör: “Det här är ett klart fall av åldersdiskriminering… Har ni inget samvete?”

Continue reading ‘Ner med byxorna, storebror ser dig!’

Skrotpremien sätter fart på rysk bilindustri

AvtoVAZs hemsidaDen tillfälliga skrotpremie som ryska regeringen infört för att rädda den inhemska bilindustrin ser ut att ha fungerat över förväntan. I höstas stannade bilproduktionen av på många håll i Ryssland, eftersom få hade råd att köpa bilar, och de som hade råd föredrog att köpa utländska bilar, trots nya skyddstullar.

Under förra året minskade biltillverkningen i Ryssland med 59,4 procent. För att sätta fart på ekonomin införde ryska regeringen därför från den 8 mars en skrotpremie på 50.000 rubel (ungefär 12.500 kronor) på bilar som är tillverkade 1999 eller tidigare. Premien betalas inte ut i reda pengar, utan kan enbart användas vid inköp av en ny bil som är tillverkad i Ryssland.

Continue reading ‘Skrotpremien sätter fart på rysk bilindustri’

Avgång och körsbärsträdgården

En av fördelarna med mitt nya jobb är att jag får gå mycket på teater. Häromveckan såg jag ”Avgång” av Vaclav Havel  på Stockholms Stadsteater och jag upptäckte till min förtjusning att den bollar med min favoritpjäs Körsbärsträdgården av Tjechov!

Så nu måste jag läsa Körsbärsträdgården igen, och sedan måste jag se Avgång igen. Jag är nämligen lite missnöjd med att Lopachin ofta avbildas som en gniden och beräknande person. Han är ju den ende som inte är helt pucko, den ende som kan agera och söka kompromiss.

Jag gillar kapitalisten och uppkomlingen Lopachin, han är min hjälte.

Ljubov Alexejevna, som ger bort alla sina pengar – ja, det är ju inte för att hon är givmild, utan för att hon inte fattar att hon är en vanlig dödlig och faktiskt kan bli fattig, som alla andra. Hon är synnerligen osympatisk, tycker jag.

Så nu måste jag se Avgång igen och lista ut vem som är vem. Jag tror att Lopachin är den inställsamme politiske sekreteraren. Iså fall får Vaclav Havel ett minus i kanten från mig. Men det kan också vara så att Lopachin är utplottrad på lite olika folk, på dottern Vlasta och på konkurrenten Vlastik….  nej, jag måste se den igen för att lista ut var Havel stoppat in Lopachin.

Men Stadsteatern får inget minus i vilket fall som helst – föreställningen är verkligen värd att ses två gånger.

Saras uppdrag

Här kommer Saras uppdrag till mig (för jag antog inte uppdraget att springa naken genom stan, trots att hon tjatade och bönade och bad och sa att hon kunde se det framför sig och att det skulle bli en hit på Youtube). Jag vill ju videoblogga intressant och informativt. Fast inte så informativt som Medvedev, vars senaste post fortfarande är den om medicinpriser. Jag hade tänkt finna något slags mellanläge…

Alltså, det här är bara som ett exempel, jag skall samla in många fler uppdrag och har redan ett par stycken. Men jag tänkte att de andra bloggar jag om från Perm, när jag faktiskt har genomfört dem också.

Samma krig

Jag är egentligen inte något stort fan av krigsfilmer, men det blir ändå att man ser en och annan. Inte minst eftersom det nästan alltid är krig i rysk film som Amanda skriver. Och när man skriver en avhandling om Ryssland och andra världskriget så känner man en viss press att se just ryska krigsfilmer… Så idag gick jag och såg Odna vojna, Ett krig eller kanske bör titeln snarare översättas Samma krig. För det är en ovanlig krigsfilm, fast den handlar om samma krig som de andra. (Ja, inte alla de andra förstås. Det finns ju dessvärre många andra krig att göra filmer om.)

Odna vojna utspelar sig på en liten nordlig ö 8–9 maj 1945. Filmen inleds med att en NKVD-officer kommer till ön på vilken det finns 5 förvisade kvinnor, deras barn och kaptenen som är deras fångvaktare. Deras brott: barnen har tyska fäder. Det är en ganska stillsam historia – inga häftiga explosioner, inte mycket blod, inte mycket action. Men det är ändå på många sätt en grym historia. Den utspelar sig under krigets sista dagar, men segern är inte dess triumfatoriska slutpunkt. Kvinnorna firar segern och drömmer om att få återvända hem, men samtidigt vet de att det som väntade den som klassats som förrädare med stor säkerhet var läger i Sibirien. För väldigt många tog eländet inte slut 9 maj 1945.

Filmen gick upp på biograferna i förra veckan och har knappast varit någon publikmagnet. Jag var alldeles alldeles ensam i biosalen. Synd, för det är en historia som sällan berättas och en film väl värd att se.

Russisk rasisme – igjen

Jeg hadde følgende leserinnlegg på trykk i gårdagens utgave av Dagsavisen: Russisk rasisme.

Moskvas hjärta slutar aldrig slå

Esperanto

Tunnelbanestationen LubjankaDen medelålders mannen med blå plastpåse böjer sig, lägger ner en ros, står stilla en stund och skyndar sedan vidare. En kvinna stannar till och gör ett ortodoxt korstecken med tre fingrar. Andra bara sneglar på blommorna som ligger på det rensopade stengolvet intill den vita marmorväggen på tunnelbanestationen Lubjanka. Det är mest röda nejlikor.

Det är tidig fredagskväll, det har gått elva dagar sedan bomberna exploderade, och det är få passagerare på tunnelbanetåget. Några tittar forskande på grannarna: ser du ut som en självmordsbombare? Eller du?

De flesta har redan återgått till vardagen, lyssnar på sina musikspelare, fingrar på mobilen eller läser.

Continue reading ‘Moskvas hjärta slutar aldrig slå’

Vilse i tidens snöstorm

Владимир Сорокин: МетельVladimir Sorokin är inte direkt min favoritförfattare, även om jag gillade han tidiga berättelse Otjered (Kö) som givetvis inte kunde tryckas i Sovetunionen, utan först kom ut i Paris 1985. Storsäljaren Den opritjnika (I det heliga Rysslands tjänst) från 2024 och den fristående fortsättningen Sacharnyj Kreml (Sockerkreml, ej på svenska) från 2024 tyckte jag kändes för karikatyraktiga, även om detta givetvis är ett medvetet drag av Sorokin.

När jag i helgen såg hans senaste bok Metel (Snöstormen) i en bokhandel vid Tverskajagatan i Moskva kunde jag ändå inte motstå frestelsen. Dels var den lilla boken mycket snygg, både vad gäller omslaget och typografin inuti, dels har den redan hunnit få ganska mycket uppmärksamhet i Ryssland. Och när jag väl öppnade boken var den nästan omöjlig att lägga ifrån sig.

Continue reading ‘Vilse i tidens snöstorm’