Archive for april, 2024

Ja, det kom från rätt käft

Med tanke på Vladimir Putins hastiga besök i Sverige och träff med Reinfeldt, kommenterar vi det på ledarplats i BLT, både i onsdags 27/4, och idag, torsdag 28/4.
Rysslands premiärminister kritiserar bombningarna i Libyen på grund av att civilbefolkningen drabbas. En grotesk infallsvinkel från en man som är ansvarig för kriget i Tjetjenien.

Här kan man läsa fler ledare om CIS.

Igår, kan jag för övrigt berätta om, var vi ett antal föreläsare som inbjudits till af Chapmangymnasiet i Karlskrona, för att berätta om våra erfarenheteter av Kalla kriget och det gamla Östeuropa. Där var både underrättelsefolk och akademiker. Stefan Hedlund var där, bland andra.

Själv pratade jag om hur vi som ungdomar upplevde det delade Europa, och hur vi reste till Rostock med klassen 1991 i ett ungdomsutbyte. En resa som jag tror format mig som person, vad jag valde att studera efter gymnasiet, min ideologiska utblick och min syn på historien.

I arbetet med föredraget har jag kollat igenom massor av klipp på YouTube. Några visade jag för ungdomarna.
Kön till första McDonalds i Moskva 1990. (Notera Cola-skylten, precis i början)
ABC rapporterar om murens fall – en ”prata” mellan studion i USA och korrespondenten på plats. ”Nu kan alla resa precis som de vill.”
Denna tyska dokumentation av vad som hände vid Bornholmer Strasse när muren öppnades.

Det är så lätt att glömma.

Rysk örn med dubbel huvudvärk

Att hålla två tankar i huvudet samtidigt kanske inte är lätt, men ändå värt ett försök. Den ryske advokaten och bloggaren Aleksej Navalnyj är alltså en riktig folkhjälte i kampen mot korruption bland ryska makthavare. Han är också en radikal rysk nationalist som anser att invandrare från de södra delarna av före detta Sovjetunionen aldrig kan assimileras i Ryssland, inte heller deras barn eller barnbarn.

Kombinationen är inte helt vanlig ens i Ryssland, och den kan vara precis rätt recept för att kanalisera missnöjet mot de korrupta ryska makthavarna som öser folkets pengar i sina egna och sina nordkaukasiska kumpaners fickor. När Moskvas borgmästare Jurij Luzjkov sparkades i somras var det Navalnyj som fick mest röster i en webbomröstning om vem som skulle passa bäst som nästa borgmästare. Men vad är det för Ryssland den allt mer populäre Navalnyj vill ha?

Continue reading ‘Rysk örn med dubbel huvudvärk’

Khutor Vudograi – bättre än Disneyland

Khutor_vodograi

Jag älskar restauranger där man tar sig själv på stort allvar. På den Ukrainska restaurangen Khutor Vodograi möts du av folkdräktsklädda servitörer med blommor i håret, 1800-talskärror, ett snurrande vattenhjul, låtsasträd som är över en meter i diameter och så vitt jag kan bedöma autentisk ukrainsk matlagning (huvudrätterna grillas på kålgrill mitt i lokalen).

Att äta här ska kännas som att sitta på landsbygden hos en bondfamilj och med hjälp av fejkat trä, sten och uppstoppade hönor så lyckas de rätt bra. Är du här på helgen bjuds det dessutom ofta på traditionell sång och dans. Och i detta virrevarr kan barnen leka i lekhörnan där det visas tecknad film på platt-tv. Helt enkelt en upplevelse för alla sinnen!

Peppa inför ditt besök genom att kolla den vitruella turen på restaurangens hemsida.
Khutor Vodograi ligger här.

Permalink

| Leave a comment  »

Transportstrul

Klockan är 08.00 när taxin kör in framför flygplatsen. Det är måndag morgon och mitt plan till Moskva går om 2 h. Solen värmer genom bilrutan och jag har härligt gott om tid. Humöret störs lite av att taxichauffören inte har någon växel på min tusenlapp. Han rycker lätt på axlarna. Inget han kan göra något åt så klart.

I entrén till flygplatsen har de infört en säkerhetskontroll. Av med skorna, ut med datorn, av med jackan, röntga väskan och passera pipapparaten. Tar stentrappan upp till andra våningen. Framme vid check in tar jag det lugnt för det är redan kö. Jag låter de andra köa och svarar på lite mejl istället. När kön börjar glesna efter 45 minuter går jag fram och får då beskedet att planet är fullt (!?). Vid disken står nu jag och 20 andra personer som skriker våldsamt på ryska. Personalen, som mer ser ut som förvirrade praktikanter, kommer med diverse konstiga förklaringar. Köper man biljett med ryska lågprisbolag får man visst räkna med att inte komma med ibland…

Jag går till den allmänna kassan som pryds med alla flygbolags logotyper för att köpa ny biljett. Är kissnödig. Köar ungefär 15 minuter. Kommer fram och får veta att jag ska gå till en annan kassa. Köar 15 minuter till. Kassörskan pratar ingen engelska men jag lyckas ändå köpa en ny biljett, självklart betydligt dyrare än den förra.

Tar trappan upp till tredje våningen för att kräva pengarna tillbaka från lågprisbolaget. Kontoret på 6 kvadratmeter är fullt med arga resenärer som fyller i blanketter. Jag sätter mig i en plastskinnsoffa och fyller i formuläret. Det tar minst 10 minuter. När jag är klar säger praktikanten att jag måste bifoga en utskriven kopia av mitt pass. Han talar dålig engelska och pekar istället ut mot korridoren. Jag går till ett annat kontor på 6 kvadratmeter där en översminkad kvinna gör en kopia av mitt pass. Går tillbaka och lämnar in min reklamation. Praktikanten signerar och stämplar två gånger och jag får ett kvitto. Alla pengar kommer att sättas in på mitt kontokort. Säger han.

Går till andra våningen för att checka in till nya flighten. Ekonomiklass-kön är väldigt lång. I business-klass-kön står ingen. Jag går dit och säger att jag har en väldigt dyr biljett så det måste vara businessklass. Kvinnan bakom disken tittar på mig och jag ser att hon ser att jag är väldigt trött. Hon förstår. Det går hem.

Passerar säkerhetskontrollen en andra gång. Av med skor, jacka, tröja. Ut med datorn, genom kontrollen. Sedan på med skor, tröja, jacka. Gaten ligger långt bort och man måste gå via en gång under jorden. Rullbandet som ska transportera folk genom den långa gången fungerar inte. Går, går och går. Kommer upp till gaten. Där finns ingen toalett.

Lärdom: Vid check in är det bättre att stå först i kön och få åka med planet än att nonchalant vänta till sist och inte få åka med planet.

Permalink

| Leave a comment  »

Rysslands gossen Ruda fyller 65

Han är inte riktigt den man tror, Zjirinovskij. Född i Alma-Ata, Kazakstan, den 25 april 1946 som Vladimir Volfovitj Eidelstein. Han fyller 65 idag. Hans farfar, Itsek Aisik Eidelstein, av judisk börd, var sågverksägare i nuvarande Ukraina. Sin far minns han inte, men det sägs att denne var jurist och utbildad vid franska Sorbonne. Redan […]

Kanalbåtarna – ett säkert vårtecken

Våren har anlänt, isen har smält och förenat sig med det svarta vattnet i kanalerna och båtarna har börjat med sina guidade turer. En tur med en kanalbåt (500 RUB) är ett perfekt sätt att uppleva St Petersburg. Vissa turer går in mot stan och andra ut på Neva, förbi både Peter-Paulfästningen och Eremitaget. Också du är en sevärdhet för de avslappnade St Petersburgsborna som tar en öl eller cigarett nonchalant lutandes mot ett av de många broräckerna.

Tips:

  • Ha guideboken till hands för att hålla koll på servärdheterna. Guidning sker ofta bara på ryska.
  • Var ute i god tid. Mitt på dagen är det långa köer.
  • Ta med en kopp kaffe. Kombon av surrande båtmotor och monoton rysk guidning är effektivare än sömnpiller. 

Turerna startar på exempelvis Fontanka och Griboedova i anslutning till Nevskij Prospekt.

Permalink

| Leave a comment  »

Tjernobylkatastrofen 25 år

Året var 1986. Vi som är lite äldre minns det ännu väl. Rapporterna som kom på radion att en massiv härdsmälta hade inträffat två dagar innan, den 26 april, i ett kärnkraftverk i ukrainska Tjernobyl. Svenska experter meddelade att ett radioaktivt moln närmade sig Sverige och skulle sprida radioaktiv smitta över främst områden norr om […]

Religion i skolan?

När våra barn började i den ryska skolan var det en hel del som förvånade mig. Både positivt och negativt. En sak som förbryllade mig var att det saknades religionsundervisning, eller livsåskådning, eller etik. Jag tyckte det var en brist. Om inte annat så hör religionen till livets baskunskaper. Och ju tidigare människan vaknar upp till att brottas med de eviga frågorna desto bättre. Därför fann jag det helt naturligt att våra barn började gå i söndagsskolan i den närmaste ortodoxa kyrkan.
Under den ateistiska kommunistperioden var all religionsundervisning ett förbjudet tema i den sovjetiska skolan. Men trots att den regimen föll för exakt tjugo år sedan har det varit så gott som omöjligt att introducera en religionsundervisning i skolan. Då ska man komma ihåg att stat och kyrka är åtskilda i det här landet. De olika kyrkorna, med den rysk-ortodoxa i spetsen, har under de senaste åren försökt övertala Kreml att introducera religion. Men den ryska statsledningen har länge misstänkt att religion i skolan resulterar i att kyrkorna får ett för stort samhälleligt inflytande.
Men nu har pendeln vänt. President Medvedev skrev nyligen under en lag som gör det möjligt för skolorna att börja undervisa i religion från och med nästa skolår. Personligen tycker jag det är bättre sent än aldrig. Den sovjetiska ateismen skapade ett stort moraliskt tomrum som i det nya Ryssland allt för ofta fylldes med ”frihet utan ansvar”.
Det nya skolämnet har döpts till ”Grunderna i religiös kultur och etik” och finns med från och med femte klass. Eleverna erbjuds tre olika möjligheter. En är att läsa om någon av landets fyra största trosriktningar: den ortodoxa, islam, judendom eller buddhism. En annan är om världsreligionernas historia. Den tredje behandlar etik.
Myndigheterna har varit måna om att inte släppa in prästerskapet i klassrummen. Istället ska lärare och pedagoger vidareutbildas eller specialutbildas. Eftersom arbetet inleds nästa höst står det klart att antalet lärare inte räcker till och att nivån på undervisningen kommer att lida. Ett annat problem är att hinna producera ”objektiva” läroböcker i ämnet. Åtminstone den ortodoxa kyrkan har varit mån om att få ”rådgöra” med ministeriet när det gäller texterna.
För den ortodoxa kyrkan och dess nya patriark Kirill är Medvedevs beslut en stor seger. Den här konflikten har legat och pyrt de senaste tio åren.
Trots att åtta av tio ryssar säger sig vara ortodoxa finns det ingen orsak att överdriva kyrkans roll och inflytande. Bara cirka fem procent av befolkningen anses vara genuint religiös så att de låter sitt vardagsliv präglas av tron. Och liksom i många andra länder förknippas kyrkan med övergångsriter som dop, vigsel och begravning, samt med särskilda högtider och då i Ryssland framför allt påsken. På det stora hela är Ryssland ett sekulärt samhälle. Men ortodoxi har i högsta grad med identitet att göra i den vilsenhet som många ryssar fortfarande känner efter Sovjetunionens fall.

Rysslands växande narkotikaproblem

Det har funnits där länge, knarket i Ryssland. Men det har inte pratats så mycket om det. Än mindre har problemen minskat. Det fanns redan under kommunisttiden, inte minst bland de soldater som tjänstgjorde i Afghanistan. När de återvände hem 1989 var förbindelsevägarna till narkotikan upparbetade. Idag går enligt en FN-rapport 21 % av all [...]

Lukasjenko: Fallet löst

Vitryssland måste ha världens effektivaste polisutredare och säkerhetstjänst. Det tog bara en dag för myndigheterna att gripa två personer misstänkta för bombdådet i Minsks tunnelbana och dessutom få dem att erkänna. Klockan fem i morse kom erkännandet, förkunnade diktatorn i dag. Och inte bara det – de ska dessutom ha erkänt två tidigare bombdåd som inträffade 2024 och 2024! Det låter för bra för att vara sant, och när något låter för bra för att vara sant brukar det vara just så.Vem som helst skulle troligen erkänna vad som helst efter ett nattligt förhör hos den vitryska säkerhetstjänsten KGB.

Lukasjenko är i alla fall belåten. Han har förklarat fallet löst och tackat sina undersåtar för hjälpen. Men han är inte helt nöjd. Nu ska oppositionspolitikerna förhöras, de så kallade femtekolonnarna, för att Lukasjenko tror att de vet vem som beställt terrordådet. Det här är som en bisarr mardröm. Vitryssland ligger geografiskt väldigt nära Sverige, men ändå så oerhört långt borta.

Hur dog Jurij Gagarin?

Idag, den 12 april, är det exakt 50 år sedan Jurij Alexejevitj Gagarin blev den första människan att färdas ut i rymden. Uppståndelsen runtom i världen blev enorm då det hände och han sändes ut på turnéer över hela jorden. Finland besökte han två gånger, 1961 och 1962. Sverige fick också den äran 1964. I [...]

Varför smällde det i Minsk?

En trolig förklaring till explosionen i Minsks tunnelbana i går är att den orsakades av en hemmagjord bomb. Någon bar in bomben i en väska och placerade den under en bänk på perrongen, avlägsnade sig och aktiverade fjärrutlösaren. Frågan är vem eller vilka som tjänar på att spränga en bomb i mitt i Minsk? Regimen var tidigt ute och klassade händelsen som ett terrordåd och flera personer hae gripits. En 27-årig man misstänks för terrorism.

Lukasjenko själv har offentligt riktat misstankarna mot utlandet. Men som statsvetaren Mi Lennhag kommenterar händelsen i Helsingsborgs Dagblad förefaller Vitryssland vara den mest osannolika platsen för ett terrordåd i det forna Sovjetunionen. Vitryssland som land är inte inblandat i några väpnade konflikter utomlands och den inhemska oppositionen ägnar sig inte åt våldshandlingar. När något liknande händer Ryssland kan alltid misstankarna riktas mot terrorgrupper i Kaukasien, men det går inte i det här fallet. Var det alltså en ensam galning? Kanske. Någon som vill visa att Lukasjenko-regimen inte kan garantera befolkningen den ”stabilitet” som den så desperat vill visa upp. Sedan händelserna efter presidentvalet den 19 december, då flera presidentkandidater ur oppositionen fängslades, har läget varit spänt i Vitryssland. Men, som Kalle Kniivilä skriver på sin blogg kan orsaken till bomben också komma inifrån den vitryska säkerhetsapparaten. En bekant till mig från Minsk, som lyckligtvis befinner sig utomlands och mår bra, är inne på samma spår.

- I 17 år har Lukasjenko gått till synes hur långt som helst för att behålla makten. Han har ändrat lagarna, upplöst parlamentet, sparkat domare, stängt medier och isolerat landet från Europa. Till slut, i en tid då landets ekonomi rasar och befolkningen sakta börjar vakna upp, bestämde han sig för att inte ens tveka inför att spilla människoliv för att behålla makten. Jag hoppas att jag har fel men det värsta har ännu inte hänt. Vitryssland kunde inte ha slagit in på en sämre kurs än det gjorde i går.

Mer om bomben i Minsk:

http://www.rian.ru/inquest/20110412/363849427.html

Lukasjenko talar i vitrysk tv.

Mi i Helsingborgs Dagblad om bomben i Minsk

I artikeln ”Statsvetare: spänt läge i Vitryssland” i Helsingborgs Dagblad uttalade jag mig på måndagskvällen om bomben i Minsk. 

Lite annan bra läsning: 

Många döda och skadade efter explosion i Minsk

En chockad ung kvinna ringer till sin mamma för att tala om att hon lever. Överallt på marken utanför tunnelbanestationen vid Oktobertorget i centrala Minsk ligger skadade människor. En man med ett söndertrasat ben bärs in i en ambulans och kameran filmar hur räddningspersonal täcker över död kvinna. Överallt hörs sirener.

Mitt i rusningstid, strax före klockan sex på måndagskvällen, inträffade en explosion i tunnelbanan i Vitrysslands huvudstad Minsk. 11 personer dödades och över 100 människor fördes till sjukhus. Explosionen inträffade när två tåg stod inne på stationen och många människor således var på väg ut. På amatörvideor som laddats upp på Youtube syns människor springa ut i panik ur tunnelbanan som är fylld av rök.

Den vitryska statliga tv:n, som snabbt visade upp övervakningsbilder från explosionsögonblicket, hävdade efteråt att någon skada inte åsamkats tunnelbanestationen, men ett vittne säger till tv-kanalen Russia Today att en halv meter stor krater bildats på plattformen, alldeles intill rulltrappan. Förstörelsen syns också tydligt på amatörfotografernas inspelningar.

Explosionen inträffade bara ett stenkast ifrån envåldshärskaren Lukasjenkas residens och myndigheterna var tidigt ute och kallade händelsen för ett terroristdåd. Men det är ännu för tidigt att säga om händelsen har politiska förtecken. Lukasjenka besökte själv platsen under kvällen och krävde ”en snabb utredning” och sa att myndigheterna ska svara ”på ett adekvat sätt”.

Vad han menar med det återstår att se.

Tandem utan styre

Här i Ryssland har krisen i Libyen fått oväntade konsekvenser. En konflikt har uppstått mellan president Dmitrij Medvedev och premiärminister Vladimir Putin. Och den här gången verkar det vara på riktigt.
När Putin talade till journalister förra veckan kritiserade han starkt den internationella bombkampanjen mot Libyens ledare Gaddafi. FN-resolutionen beskrev han som ”bristfällig och felaktig”.
- Det hela påminner om ett medeltida korståg när nån uppmanar nån annan att gå till ett visst ställe för att befria det, kraxade Putin.
Orsaken till Putins dåliga humör hade kanske personliga orsaker. Tidigare i veckan hade han haft besök av USA:s vice-president Joe Biden. Skvalleruppgifter i rysk media rapporterade att Biden försökte övertyga Putin att inte ställa upp i presidentvalet om ett år.
Som bekant röstade inte Ryssland emot FN-resolutionen om Libyen. Ryssland var ett av fem länder som la ner sin röst. Ett unikt beslut. I vanliga fall har Rysslands princip varit att stå emot Natos och USA:s militära ingripanden. Ryssland har bara en gång tidigare gett sitt stöd till en militär operation: när det internationella samfundet beslöt straffa Irak för invasionen av Kuwait för tjugo år sedan.
Några timmar före omröstningen i FN hade Medvedev gett sparken till Rysslands ambassadör i Libyen. En ambassadör som varit pro-Gaddafi och som kritiserat den ryska ledningen för att ha svikit landets egna intressen i Libyen.
Premiärminister Putin behövde inte heller vänta länge på presidentens reaktion. Medvedev gick ut i tevenyheterna samma kväll för att ge Putin svar på tal. I en lång monolog betonade presidenten att det är han som bestämmer över landets utrikespolitik och att stödet till FN-resolutionen var det enda rätta.
Presidentens val av kläder var säkert inte någon slump. Han mötte pressen i en tuff läderrock med texten ”Högste befälhavaren” i guldbokstäver.
- Under inga omständigheter är det acceptabelt att använda uttryck som kan leda till en konflikt mellan civilisationer, som till exempel korståg eller annat. Sånt kan bara förvärra situationen. Alla borde komma ihåg detta, sa en irriterad Medvedev.
I samma veva försvann Putins uttalanden från tevenyheterna. I vanliga fall ges de båda ledarna lika mycket tid i nyheterna. Men nu fick man bara höra och se Medvedev.
Är det här en verklig konflikt? Troligtvis. Å andra sidan har Putin och Medvedev medvetet byggt upp ett samarbete av ”good cop, bad cop”där de båda ofta skapar diverse politiska rökridåer.
Medvedevs utrikespolitik har aktivt gått ut på att minska Rysslands globala roll och istället koncentrera sig på landets verkliga intressen i närområdet. Samtidigt har landet frångått principen att motsätta sig USA i så många frågor som möjligt. Istället vill man ha ett bredare och aktivare samarbete, även med EU.
I fallet Libyen gjorde Ryssland ett pragmatiskt val. Landet ville inte riskera relationerna till USA och EU på grund av Gaddafi.
Men här finns ingen bred politisk konsensus. Fråga bara Putin.

Bättre än hemma – del 3 – frukt överallt

Img_1267

På i stort sett varje gata, även mitt i slaskigaste vintern, kan du köpa någorlunda färsk frukt i små fruktstånd av tanter i övre medelåldern som ser sura ut.

Permalink

| Leave a comment  »

Jag köper – därför finns jag

Img_1264

Descartes Jag tänker, alltså finns jag har parafraserats i det oändliga. Denna glossiga gratistidning från St Petersburg heter kort och gott Jag köper och visar med övertydlighet vad som gäller för den som snabbast vill kreera sin identitet i detta land.

Medan det i Sverige är inne att inte shoppa (tänker exempelvis på nysläppta boken Modemanifestet – De stilsmartas handbok) så är det tvärtom i Ryssland – här skäms man inte över att konsumera. Och man konsumerar ofta över sin levnadsstandard. Som tur var inte á la lyxfällan genom att ta sms-lån (för det finns inte här) utan genom att helt enkelt leva jävligt snålt för att kunna köpa något dyrt som går att visa upp (läs Iphone, päls, guldklocka).

Permalink

| Leave a comment  »

Cirkus – en cirkus

Att träda in i cirkusbyggnaden i centrala St Petersburg chockar alla sinnen. Luktblandningen kissindränkt sågspån toppad med nyspunnen sockervadd letar sig upp i näsan och överallt blinkar snurror i plast, leksakssvärd och pistoler. Det är de understimulerade barnens dag och allt är tillåtet; de får skrika hur mycket de vill, köpa vad de vill och krama de stackars cirkus-illrarna hur hårt de vill (se bild).

Showen är klassisk. Vågad luftakrobatik utan skyddslinor varvas med halvroliga clowner, 8 väluppfostrade taxar, en vacker vit häst som springer runt runt manegen med en lika vacker kvinna på ryggen och en gymnastikgrupp som slungar iväg den minsta killen, låter honom slå några volter i luften, för att sedan fånga honom i en stol uppsatt på en 4 meter hög pinne.

Det vred sig dock i magen när också elefanterna sprang runt runt och klättrade upp på små små pallar. De såg trötta ut. Torra. Magra. Och det kändes inte helt hundra när tigrarna och lejonen blev stuckna med elektriska pinnar för att hålla sig på mattan. I Sverige får inte apor, rovdjur, säldjur, noshörningar, flodhästar, hjortdjur, giraffer, kängurur, rovfåglar, strutsfåglar och krokodiler hållas på cirkus. Vad som gäller i Ryssland återstår att ta reda på.

Cirkusen byggdes 1877 och var den första cirkusbyggnaden i sten i Ryssland. Familjen Ciniselli’s skötte den tills 1921, då de lämnade Ryssland på grund av revolutionen. Cirkusen ligger här och du hittar programmet på cirkusens sajt

IMG_1195.MOV
Watch on Posterous

Permalink

| Leave a comment  »

Ludmila Gurtjenko har gått bort

En av sovjetisk films största stjärnor, Ludmila Gurtjenko, har gått ur tiden. Hon skulle ha fyllt 76 i november. Från senare årtionden minns man henne särskilt i rollen som tuffa servitrisen Vera med det varma hjärtat i filmen ”Вокзал для двоих” (Väntsal för två) från 1982 där hon spelade mot Oleg Basilasjvili. Filmen deltog i [...]