Rysk mosaik

I dag när jag kom in genom porten till mitt hus stod det en ungefär tioårig pojke och väntade vid hissen. När dörrarna öppnades tog han ett steg tillbaka för att jag skulle få gå in först.

Väl inne i hissen vände han sig till mig och frågade:

– Vilken är Er våning?

Därefter tryckte han först på min våning, sedan sin egen.

Han gick ut före mig. Innan dörrarna gled igen sade han:

– På återseende.

Jag skulle vilja pussa och krama den här pojken. Och hans föräldrar. Han räddade min dag.

Förra veckan såg jag ett nyhetsinslag i Kanal1-nyheterna som för ovanlighetens skull gjorde mig på otroligt gott humör. Det handlade om en uzbekisk gårdskarl i Juzjnoje Butovo utanför Moskva, Bachrom Churramov. Han hade blivit arresterad i början av januari efter att ha smällt till en tolvårig pojke med den spade han höll på och skottade snö med. Till saken hörde att tonåringar i kvarteret under en längre tid hade trakasserat gårdskarlen, bland annat genom att kasta tomflaskor på honom. När det hela fortsatte tappade gårdskarlen behärskningen.

Så här långt kunde detta vara en enbart deprimerande historia om hur våld föder våld. Men så hände något oväntat. Kvarterets övriga grannar marscherade iväg till polisen och krävde att Churramov skulle släppas fri.

Kanal 1 skickade ut några reportrar till Juzjnoje Butovo där grannarna en efter en i meddelade att deras gårdskarl är en trevlig och hjälpsam människa som ständigt hade blivit trakasserad av ett gäng tonåringar. Det är första gången som jag har sett en dylik konstellation i ryska tv-nyheter. Gästarbetaren är plötsligt inte boven, utan hjälten i dramat.

För att undvika missförstånd: det som gjorde mig glad var inte att gårdskarlen hade smällt till en tolvåring med en spade. (Han fick hjärnskakning och hamnade på sjukhus.). Jag gläds över två saker: Att folk reagerar mot något som de upplever som en orättvisa. Och att statlig rysk tv visar hur infödda ryssar ställer upp för en uzbek. Det har en mycket, mycket stor symboliska betydelse i ett land där statliga tv-kanaler i allmänhet avporträtterar gästarbetare som illegala invandrare, okunniga främlingar, ansiktslösa personer.

Nu fick den här gårdskarlen ett ansikte. Han blev en människa med ett namn.

Bachrom Churramov är nu frisläppt i väntan på att rättegången ska börja. Han kan få en fängelsedom på upp till fem år.

Duman har bestämt att sätta igång en undersökning mot den fransk-ryska journalisten Vladimir Pozner. Han har haft fräckheten att kalla gosudarstvennaja duma (det statliga parlamentet) gosudarstvennaja dura (den statliga fjollan).

Det var för magstarkt för dumaledamoten Michail Starsjinov från Det enade Ryssland. Han satte igång en undersökning om Pozners lön. Nu ska det undersökas huruvida Pozner får högre lön än andra anställda på Kanal 1 på grund av att han är fransk medborgare.

Det enda man kan säga om den här saken är att Starsjinov dessvärre bekräftar precis vad Pozner säger.

I dag har tiotusentals personer marscherat i centrala Moskva för att protestera mot adoptionsstoppet för amerikanska medborgare. Från den 1 januari är det förbjudet för amerikaner att adoptera ryska barn, vilket är dumans svar på den så kallade Magnitskijlagen i USA.

Det var kallt och rått, men hela Strastnoj bulvar var fylld av folk från början till slut. Polisen uppskattade antalet demonstranter till 9 500, Echo Moskvy till 30 000. Själv har jag svårt att göra en rimlig uppskattning av de totala antalet, trots att jag var på plats. Det handlar åtminstone om tiotusentals demonstranter.

Många av dem hade aldrig demonstrerat förr. Jag talade bland annat med en pensionerad barnmorska som genast sade att hon inte tillhör dem som går med ”vita band” (symbolen för Putinoppositionen). Däremot hade hon beslutat att resa 60 kilometer från sin hemstad in till Moskva för att delta just i den här demonstrationen.

– Jag har själv adopterat ett barn och jag vet hur viktigt det är för barn att få bo i en riktig familj. Våra ledare kan straffa USA hur de vill. Men barnens rättigheter ska inte blandas in i det här, sade hon.

Den pensionerade småskolläraren Olga sade att hon själv har jobbat som volontär på ett barnhem i Moskva, men helt enkelt gav upp. Hon skildrade sina upplevelser på ett sätt som länge ska stanna i mitt minne.

– När jag tog barnen i famnen sade de anställda att jag skulle sluta skämma bort dem. Jag ville ju att även barn som hade svårt att gå skulle få vara utomhus, jag minns en liten mager flicka som knappt kunde gå och därför bar jag henne. Men personalen förbjöd mig. Barnen skulle inte vänja sig vid att få vara i famnen. De som inte kunde gå fick aldrig vara utomhus. Det var ett omänskligt förhållningssätt, men det var egentligen inte personalens fel. De var alldeles för få och slutkörda och deras lön är urusel, sade Olga.

Enligt henne blir barn som växer upp i dessa förhållanden oförmögna att klara sig i samhället som vuxna.

– De institutionaliseras. De kan inte längre ta ansvar för sig själva. Men ännu värre är att de växer upp utan beröring. Inte en kram, inte en smekning. Hur kan man förvägra dessa barn möjligheten att få egna föräldrar?

(Till saken hör att förhållandena i ryska barnhem varierar väldigt mycket. Det finns båda bra och dåliga. Jag kommer själv att göra ett reportage från några barnhem i S:t Petersburg som ni senare får läsa om i Hbl.)

Faktum är att adoptionslagen har upprört framför allt det opolitiska väljarsegmentet i Ryssland. Sjuka och handikappade barn adopteras sällan inom Ryssland. Deras enda chans är att få utländska föräldrar, och majoriteten av de utländska adoptivföräldrarna är amerikaner. Cirka 60 000 ryska barn har adopterats till USA under de senaste tjugo åren.

Det cirkulerar olika uppgifter om antalet adoptionsprocesser som nu måste avbrytas på grund av den nya lagen. Enligt amerikanska har 46 barn nu fått beskedet att de inte får flytta till sina amerikanska familjer, eftersom processen inte hade slutförts innan lagen trädde i kraft. Under de senaste åren har ungefär tusen ryska barn i året adopterats till USA, vilket innebär att det totala antalet berörda är betydligt större.

Det är faktiskt litet märkligt att Putin, som brukar ha ett fint väderkorn för folkopinionen, godkänner den här lagen. Han gör sig impopulär i vida kretsar, inte bara bland de uttalat oppositionella.

En medelålders kvinnlig bokförare jag talade med uttryckte situationen så här:

– Både Putin och dumaledamöterna har tappat kontakten med verkligheten. De har aldrig blivit valda, aldrig tvingas ta ansvar. De har bara placerats på sina positioner. De förstår helt enkelt konsekvenserna av sitt handlande och det intresserar dem inte heller.

Jag bifogar några bilder på dagens demonstration.