Archive for april, 2024

Kämpa, kämpa och kämpa

I dag har jag varit moderator på ett Rysslandsseminarium i Helsingfors där jag fick träffa Grigorij Javlinskij. Jasså den där gamla avdankade ryska oppositionspolitikern, tänker ni nu.

Men Javlinskij är mer än en oppositionspolitiker. Han är intellektuell. En äkta rysk sådan. (Vilket betyder att de alltid överraskar en.) Jag har aldrig fått sitta öga mot öga med honom förr och nu när jag har gjort det är jag fylld av den där upplyftande känslan man får av att tala med personer som kan tänka.

Javlinskij talade om många intressanta frågor, mer om dem får ni läsa i en intervju i Hbl. En av de viktigaste sakerna han sade handlade om förtroende.

– I Ryssland litar ingen på någon. Alla tror att oppositionsledarna är köpta, att vi har ett avtal med Kreml. Det finns bara ett sätt att förhålla sig till den saken – att inte bry sig. Jag bryr mig inte om vad folk säger om mig. Mitt jobb är att föra en politisk kamp i Ryssland, och det tänker jag fortsätta med.

Jabloko fortsätter delta i val, trots valfusket.

– Alla val är riggade. Det spelar ingen roll, vi måste delta i alla fall. Det handlar inte att vinna val, det gör vi inte under dessa förhållanden. Hur skulle vi kunna vinna? Vad det handlar om är att kämpa, kämpa och kämpa.

Så oryskt. Ryssar brukar vilja ha allt nu och genast, Javlinskij förstår att det är omöjligt. Men han fortsätter.

Bifogar en bild av min intervju med Javlinskij på det gemytliga kulturcentret Hanaholmen utanför Helsingfors.

Släpp prestigen och stötta den ryska demokratirörelsen!

Trots att utvecklingen i Ryssland är alarmerande är Sveriges stöd till landets demokratirörelse alltjämt mycket lägre än tidigare. Förklaringen är en tvist mellan alliansregeringens partier om hur bistånd bör definieras. Det skriver Östgruppen i en debattartikel i Omvärlden.

- Regeringspartierna tycker i grunden likadant, de borde släppa prestigen och komma överens om en praktisk lösning så att den ryska demokratirörelsen får det stöd som den så väl behöver, säger Östgruppens ordförande Martin Uggla i ett pressmeddelande.

Enligt OECD:s så kallade DAC-kriterier får inte svenskt stöd till Ryssland räknas som bistånd, då landet inte betraktas som fattigt. Eftersom det svenska biståndets beslutade enprocentsmål är kopplat till OECD:s riktlinjer kan alltså den ordinarie biståndsbudgeten inte användas till insatser i Ryssland.

Moderaterna accepterar motvilligt enprocentsmålet som ett absolut tak, medan övriga regeringspartier inte kan tänka sig att underskrida detta mål. Denna låsning innebär att demokratistödet till Ryssland sedan några år måste skrapas ihop på andra håll i statsbudgeten, där utrymmet är mycket begränsat. Från att ha legat på 100 miljoner kronor per år i mitten av 2024-talet uppgår det nu till 35 miljoner kronor årligen. Östgruppen uppmanar nu regeringen att öka samstämmigheten mellan den officiella politiken och det tekniska regelverk som styr biståndet.

- Det är upprörande att den svenska biståndspolitiken, där bristande rättigheter ses som ett uttryck för fattigdom,  inte kan förverkligas på grund av OECD:s ensidigt ekonomiska riktlinjer. Rysslands rikedomar kommer ju inte demokratirörelsen till del utan stärker istället den regim som kränker de mänskliga rättigheterna, säger Martin Uggla och fortsätter:

- På sikt bör regeringen verka för att OECD utarbetar nya riktlinjer, där demokratibistånd ses som en integrerad del av fattigdomsbekämpningen. I väntan på det bör man kunna enas över partigränserna om att höja Rysslandsbiståndet. Det slags stöd som frågan gäller ligger ju tveklöst inom ramen för den rättighetsbaserade biståndspolitik som det råder så bred samsyn kring i riksdagen.

Hela artikeln i Omvärlden finns att läsa här.

Ett lackmustest av Sverige (uppdaterat 29/4 13.05)

I den mycket sevärda dokumentären om Palme uttrycker Carl Bildt om utrikespolitiken på 70- och 80-talen under Palme att man aldrig fick utrycka kritik eller fördömande mot Sovjetunionen och övriga diktaturer i Östeuropa utan Palmesverige kunde bara agera utrikespolitiskt i frågor i andra världsdelar.

Det var inte utan att uppleva en viss déja-vu jag i vintras såg den nuvarande utrikesministern uttrycka detta. Faktum är att vi idag befinner oss i en mycket snarlik situation.

Idag är dock diktaturerna i Östeuropa hädangångna liksom Sovjetunionen. Däremot har vi fått en nytt starkt och odemokratiskt land i vårt närområde i form av Putins Ryssland. En närmast autokratisk stat vars framtida ambitioner till stor del verkar bygga på militär rustning och kraftspråk mer än ekonomiska och sociala reformer. Liksom situationen med regeringarna Palme under det kalla kriget verkar Sverige inte ha något manöverutrymme gentemot Ryssland om man får tolka svensk utrikespolitik.

Följer man svenska regeringars utrikesdeklarationer ett antal år tillbaka i tiden finner man att de är märkligt milda gentemot Ryssland jämfört med situationerna i Vitryssland och Ukraina, trots att situationen där i många fall är jämförbar eller värre.

Sedan sommaren har vi bjudits på betydligt fler exempel, men då inom det säkerhetspolitiska området. Ett är den dåvarande ryske generalstabschefen Makarovs besök i Finland och sedan Sverige. I Finland gjorde Makarov det mycket tydligt vad han och Ryssland anser vara ryskt intresseområde och vad man anser att de nordiska länderna ska göra och inte göra. Medan Finland uttryckte sin ståndpunkt offentligt var det pinsamt tyst från svenskt håll. Ett annat område där den svenska tystnaden varit pinsam är de ryska ”agentlagarna” där biståndsorganisationer och medborgarrättsorganisationer sedan förra året måste registrera sig som ”utländska agenter”.

Det mest flagranta exemplet är dock ”ryska påsken”. Statsminister Reinfeldt har hittills inte yttrat ett ord i frågan, men kallar däremot till presskonferens för något som han som djurgårdare tydligen anser vara ett allmänintresse mer än ett särintresse, nämligen att Djurgårdens tränare och ordförande valt att avgå efter hot. Med andra ord fotboll. Nog för att utvecklingen kring svensk toppfotboll och de svansar som står för denna utveckling är mycket oroväckande för samhället. Prioriteringen blir ändå märklig när statsministern håller helt tyst avseende händelser som för svensk politisk handlingsfrihet är mycket bekymrande.

Minst lika dålig smak får man av utrikesminister Carl Bildts tystnad gentemot de ryska övningarna med tungt bombflyg i svensk flyginformationsregion och hur han försöker översläta den icke-existerande jaktincidentberedskap genom att försöka få det att framstå som att det var ett medvetet val. Tystnaden är dock inte lika massiv i andra länder utan Bildts kollega i Polen går däremot ut och fördömer det ryska agerandet (Lars Gyllenhaal har också en länk till en polsk analys av ryska påsken).

Uppenbarligen är den svenska utrikespolitiska handlingsfriheten gentemot Ryssland kraftfullt begränsad. Det bådar inte gott. Är vår handlingsfrihet redan i djupaste fredstid så pass begränsad betyder det att redan nu har rysk DIME* haft framgång. Baltikum ska nog inte vänta sig alltför mycket solidaritet från Sverige om det skorpar till sig.

Den ryska påsken var inte bara ett lackmustest för svensk beredskap utan även för svensk utrikes- och säkerhetspolitik.

*DIME är ansträngningar inom områdena diplomati, information, militär och ekonomi som används av en aktör för att påverka en annan på den internationella arenan. Bäst resultat anses uppnås ju fler av områden som samordnas.

Se även The Atlantic Council om ryska påsken.

SvD, BT, NA, UNT, AB

Uppdatering 29/4 13.05: Nu kommer enligt SvD även reaktioner från Estland på ”ryska påsken”.

Första domen enligt agentlagen

Igår föll den första domen i Ryssland enligt den så kallade ”agentlagen”. Den oberoende valövervakningsorganisationen Golos och dess chef Lilija Sjibanova dömdes till 300 000 respektive 100 000 rubel i böter (drygt 60 000 respektive 20 000 kronor). Golos har meddelat att man ämnar överklaga domen samt att man inte heller i fortsättningen tänker registrera sig som utländska agenter. Vid upprepade brott mot lagen hotas organisationen av stängning och dess chef av fängelse i upp till två år.

Redan när lagen trädde i kraft deklarerade Golos att man inte längre kommer att ta emot finansiellt stöd från utlandet. Ändå fälldes man igår av domstolen eftersom den Norska Helsingforskommittén tilldelade Golos sitt Sacharov-pris för deras valövervakningsarbete. Golos har avsagt sig prissumman, men av misstag betalades den ändå ut, pengarna användes aldrig utan returnerades till Helsingforskommittén. Denna transaktion, och så klart deras ihärdiga arbete för att övervaka val i Ryssland, gör att de nu fälls enligt lagen om utländska agenter.

Rättegången var mycket välbesökt av bland annat utländska och inhemska journalister. Också många människorättsförsvarare, som Ljudmila Aleksejeva, Oleg Orlov, Lev Ponomarjov, Jurij Dzjibladze med flera, kom för att visa sitt moraliska stöd.

Agentlagen trädde i kraft 21 november förra året och gör att organisationer med finansiering från utlandet och som sysslar med politisk verksamhet måste registrera sig själva som utländska agenter. De ryska organisationerna vägrar och den senaste tiden har myndigheterna genomfört razzior mot stora delar av det civila samhället. Domen mot Golos är den första i sitt slag, men fler är att vänta. Såväl ryska som internationella människorättsorganisationer är överens om att agentlagen kränker föreningsfriheten å det grövsta.

Sveriges radio,

Pussy Riot-bok

I går kunngjorde Fritt Ord at undertegnede og Trine Krigsvoll Haagensen har fått penger til å utgi en bok med oversettelser av noen av Pussy Riots tekster til norsk på Flamme forlag. Boka skal utgis i forlagets serie av boksingler og blir derfor ganske kort, men vi får plass til både sangtekster, manifester og forsvarstaler […]

En incident utan beredskap?

Incidentberedskap – vad är det? Försvarsmakten har en rad olika verksamheter under beteckningen incidentberedskap där den som löses med jaktflyg är den mest kända (därav frågan till försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren förra veckan om vad hon avsåg med sin debattartikel).

Incidentberedskapen är Sveriges första försvarslinje. Den ska kunna svara upp mot ett uppdykande hot, som idag även kan vara asymmetriskt, till exempel i form av ett kapat flygplan. Sin viktigaste roll fyller dock jaktincidentberedskapen genom att lösa Försvarsmaktens skarpaste verksamhet – att hävda landets territoriella integritet genom att markera närvaro i svenska intresseområden. Incidentberedskapen är det i fredstid spetsigaste säkerhetspolitiska instrumentet som Sverige förfogar över.

Vilken beredskapstid som jaktincidentberedskapen har är av naturliga skäl omgärdat av stark sekretess. Det är därför högsta anmärkningsvärt att SvD fått tag i dessa uppgifter kring det som på Twitter nu kallas ”ryska påsken”. Lika anmärkningsvärt var det när förre ÖB Bengt Gustafsson gick ut i en debattartikel på Newsmill i vintras och hävdade att Sverige av ekonomiska skäl och gällande arbetsrättsliga regler inte har möjlighet att hålla incidentberedskap dygnet runt.

Genom signal- och radarspaning lär Sveriges grannländer och de som förfogar över strategiska spaningsresurser ha en mycket god uppfattning om hur ”normalbilden” för svensk incidentberedskap. Om Bengt Gustafsson skulle ha rätt så skulle det i så fall endast vara en överraskning för svenska skattebetalare som förmodligen lever i tron om något annat. Regeringen har ingen anledning att vara överraskad eftersom man är den uppdragsgivare som lägger ambitionen i dessa frågor.

Uppgifterna om incidentberedskapens tider etc. är dock som sagt omgärdade av sekretess och det skulle inte förvåna mig om det kommer att inledas en undersökning om vem som har gett uppgifterna till SvD och därmed sannolikt brutit mot sekretessen.

Nu är i vilket fall som helst informationen ute. För rysk del lär det inte spela så stor roll då man ju själv lär ha full koll på var och när man flyger och med vilken avsikt. De enda som inte får reda på något om incidentberedskapen är den svenska allmänheten. Att skriva om incidentberedskapen är en balansgång i sekretessen och inlägg i ämnet får därmed avgränsas därefter.

För att påverka andra aktörer inom internationella relationer brukar man inom säkerhetspolitiken tala om fyra olika medel: diplomatiska medel, information, militära medel och slutligen ekonomiska medel. Ett exempel på det sistnämnda kan t.ex. vara ekonomiska sanktioner. Militära medel kan utgöras i ena änden av rena stridshandlingar och i andra änden av övningsverksamhet eller militär närvaro, såsom till exempel när USA sänder in ett extra hangarfartyg i Persiska Viken eller genomför flygningar över Sydkorea med strategiskt bombflyg. Man vill sända ett budskap. Att tro att situationen skulle vara annorlunda i Sveriges närområde är ytterst naivt. Det är bara att se på hur förra upplagan av övningen Zapad (år 2024) föranledde en samtidig svensk beredskapsövning på Gotland med i stort sett allt Försvarsmakten kunde ställa på fötter i normal organisation.

Det är dock aningen sorgligt att många först nu upptäcker att världen tydligen ser lite annorlunda ut än vad man trott. Det borde egentligen inte komma som en överraskning att händelser liknande den under påsken även förekommer i Sveriges absoluta närområde eller att den ryska övningsverksamheten och förmågan i närområdet kraftig ökat de senaste åren när pressen i våra svenska grannländer rapporterat om liknande verksamhet under en rad år.

Påskens händelse är intressant på en rad sätt. Den visar på att den svenska beredskapen då inte fungerade. Att man utifrån transpondersvar skulle kunna utläsa syftet med en flygning såsom försvarsmaktens insatschef Anders Silwer påstår i media, låter mycket, mycket märkligt. Nu fanns ingen svensk jaktincident att tillgå. NATO:s baltiska incidentberedskap, då i form av danska F-16 startades dock i vanlig ordning. I media förekommer uppgifter om att dessa skulle ha startat för att stötta Sverige. Jag delar inte den analysen. Den baltiska incidentberedskapen har som uppgift att markera NATO:s ståndpunkt avseende Baltikum och ingeting annat. Tar man denna start som incitament för att NATO täcker Sveriges brister begår man ett allvarligt misstag.

Vän av ordning bör nu ställa sig frågan om detta var en engångshändelse eller inte. Det intressanta med denna flygning var, som tidigare omskrivits på WW, att den demonstrerar en kraftigt ökad rysk förmåga då man parallellt genomförde tre stora övningar, varav två direkt ur fredstida beredskap (den nu avhandlade med strategiskt bombflyg samt den stora övningen vid Svarta Havet som Ryssland ej ansåg sig behöva förvarna om i enlighet med Wiendokumentet).

I somras genomförde Ryssland en annan flygning med tungt bombflyg i Östersjön, eskorterat av jaktflyg. Det som skiljde den gången från påskens var att man då passade på att släppa ett tydligt budskap i media genom ett pressmeddelande där man berättade att flygningen genomförts i Östersjön utan att kränka någon nations territoriella luftrum och att man genomförde den med skarpa kryssningsrobotar ombord. Vem som var mottagare av budskapet specificerades dock inte, men händelsen kan dock direkt jämföras med USA:s övningar med strategiskt bombflyg i Sydkorea i samband med att Nordkorea började skramla med kärnvapen. Återigen M:et i DIME. Sommarens händelse resulterade dock inte i något uppmärksammande i svenska media.

Ett gammalt bittert talesätt säger att man betalar för. Jag brukar hävda att krig är en materielsport, men de ekonomiska förutsättningarna styr självfallet även spelarlönerna och hur mycket man har råd att träna. Måhända har Bengt Gustafsson rätt. I så fall går vi en mycket dyster framtid till mötes då ett av Regeringens senaste uppdrag till Försvarsmakten där myndigheten i syfte att få pengarna att räcka till för de av regeringen alldeles för högt ställda kraven på bland annat materielinköp, uppdras att se över sina personalramar. Målbilden är att en betydligt högre del av personalen ska vara tidvistjänstgörande (det vill säga reservofficerare och dito specialistofficerare och soldater) och att antalet heltidstjänstgörande anställda ska utgöras av endast det antal som krävs för att driva Försvarsmakten en vanlig vardag. Med andra ord – inte påskafton. Jag rekommenderar vidare att läsa hos Väpnaren hur allokering av Försvarsmaktens resurser påverkar möjligheterna.

Summa summarum: Incidentberedskap är Sveriges i fredstid yttersta säkerhetspolitiska instrument. Att då misslyckas så kapitalt som man gjorde under påsken är inte förtroendeingivande för svensk försvarsförmåga. Till hösten kommer nästa förannonserade stora ryska övning i Sveriges närområde, där Ryssland, Vitryssland och övriga stater i CSTO ska öva försvar mot NATOs robotsköld. Förhoppningsvis finns det en bättre incidentberedskap då. Även om Sverige själv vill hålla sig utanför blir man automatiskt indragen i såväl NATOs egen övning Steadfast Jazz som övningen Zapad -13 då svenskt territorium för bägge sidor utgör en nyckel till militära operationer i Baltikum. Då vill det till att kunna uppträda trovärdigt, särskilt om man därtill avgivit en solidaritetsförklaring till såväl Baltikum som övriga EU.

Som tur är har flera svenska försvarspolitiker fastställt att Ryssland drar sig österut och ser sina största säkerhetspolitiska hot i söder och i öster. Tyvärr visar varken dispositionen av kvalificerad materiel eller andra indikatorer på samma sak. Inte heller verkar den ryske biträdande försvarsministern instämma. Låt oss heller inte för allt i världen glömma att de ryska försvarssatsningarna är en modernisering från ”en mycket låg nivå”, enligt flera moderata försvarspolitiker. Konstigt nog lyckas Ryssland trots ett decennium av mycket kraftigt ökade försvarsanslag och övningsverksamhet ständigt hålla sig på en låg nivå, medan alliansregeringen med med minskade försvarsanslag sedan 2024 lyckats bygga ett närmast otroligt bra svenskt försvar. Är det inte märkligt, så säg?

Att svenska media nu sent omsider börjar uppmärksamma vad som händer i närområdet är en välbehövlig vitalisering av svensk försvars- och säkerhetspolitisk debatt. Än så länge skrapar man dock bara på ytan. Det lär bli anledning att återkomma till dagens händelser såväl som andra i nya inlägg.

Media: SvD 1 2 3 4, SvD Direktrapportering, SvD Chat, SvD Ledare, SvDAftonbladet 1 2, 3DN 1 2 3 4, 5, 6Exp 12, SR 1 2 3 4 5 6 7, Corren, GP, SVT, Db, VG, BT, HBl, NT, 2BLT, 2, SydS, 2, GP, VK, HD

Bloggar: SkipperCornucopia 1 2, Johan Westerholm2, OJ, Väpnaren, Staffan Danielsson, Borneo, 6:e mannen, Gyllenhaal, Rolf K Nilsson, Mikael Jansson, Westerholm och 6:e mannen på Newsmill

Symbolik i rysk maktdemonstration

Idag släpptes nyheten av Mikael Holmström i SvD (hans chat här) om att ryska bombplan hade avvikt mot Sverige och Gotska Sandön och Sverige hade ej haft några flygplan på incidentberedskap  (det var långfredagen) och NATO hade skickat två flyg från Litauen som skuggat planen från håll (DN, Aftonblaskan, Expressen 1, 2).

Krigsplanering Foto: Wikipedia

Planering Foto: Wikipedia

Det incidenten betonar är det desto viktigare att se förhållandet mellan Sverige och Ryssland som två entiteter som försöker påverka varandra politiskt genom olika medel, snarare än att Ryssland skulle invadera Sverige. Johan Thunberger spekulerar i SvD att Ryssland visste, genom underättelseinhämtning, att Sverige inte hade någon beredskap vid detta tillfälle och ville betona det. Denna typ av aktivitet sänder flera och tydliga signaler från Ryssland till Sverige. Man känner sig trygg att demonstrera en militär överlägsenhet och brister i svensk förmåga. Jag har skrivit tidigare om hur det svensk-ryska förhållandet och militärmaktens roll kan förstås.

Annika Nordgren-Christensen poängterade på Twitter att detta var nog kontraproduktivt från rysk sida om man ser NATO och dess utvidgning som det främsta hotet mot Ryssland. Jag ser provokationerna främst drivna av inrikespolitisk logik med vetskapen om att NATO objektivt inte skulle utgöra något hot mot Ryssland i sig, utan enbart för extraterritoriell maktutövning. Från det perspektivet kan det snarare ge ökat bränsle till de delar av det ryska etablissemanget som tjänar på denna typ av problem och på Rysslands militära upprustning. En ytterligare intressant aspekt som slog mig var att det var trots allt NATO-plan som tog vid och följde de ryska planen när den svenska incidentberedskapen var sänkt. Vad säger de om Sveriges militära alliansfrihet i ryska ögon?

För övrigt försvarar sig Carl Bildt med att vi svarar inte på allt. Som Oplatsen påpekar missar detta poängen, i detta fall hade vi inte möjlighet att välja att svara, för vi saknade beredskap.

Uppdatering 20.36 länklista (Tack Skipper!): 

Bloggar: SkipperCornucopia 1 2Westerholm 1 2VäpnarenStaffan DanielssonBorneoSjätte mannen 1, 2GyllenhaalRolf K NilssonMikael Jansson

#svfm

Postat i:NATO, Ryssland Tagged: Försvarsmakten, Krigföring, Putin, Stormakt

Om skillnaden på ryska och amerikanska agenter

Här om dagen publicerades en intressant rapport om den ryska ”agentlagen” av advokaten Olga Gnezdilova. Den omtvistade lagen trädde i kraft den 21 november 2024 och går i korthet ut på att ryska organisationer som sysslar med politisk verksamhet och får finansiering från utlandet ska registrera sig som ”utländska agenter”. Rapporten redogör för de olika delarna av lagen och hur de förhåller sig till (och bryter mot) rysk och internationell lagstiftning. Lagen har kritiserats skarpt av såväl inhemska som internationella människorättsorganisationer. I rapporten visar Gnezdilova hur den går emot både internationella konventioner och deklarationer om föreningsfrihet som Ryssland har skrivit under samt bryter mot landets egen grundlag.

Gnezdilova gör också en intressant jämförelse mellan den ryska agentlagen och den amerikanska lagen ”The Foreign Agents Registration Act”. Den sistnämnda är den utländska lag som ryska politiker gärna hänvisar till då diskussioner om den ryska lagen kommer upp. För att rättfärdiga den ryska agentlagen talar man gärna om att amerikanerna minsann också har en lag som kräver att utländska agenter registreras. Utan att på något sätt ta ställning för den amerikanske lagen kan man konstatera att lagstiftningen i själva verket skiljer sig rejält åt. Det sistnämnda är de ryska politikerna inte särdeles noggranna med att påpeka.

Dylik är argumentationen gärna annars också, auktoritära stater hänvisar till lagstiftning i andra mer demokratiska länder för att rättfärdiga sina handlingar. Till exempel gäller detta olika slags terroristlagstiftningar. Repressiva stater lär snabbt av varandra, och av mer demokratiska. Den som är nyfiken på att läsa mer om olika taktiker att kväsa det civila samhället världen över kan med fördel läsa vidare i den rapport Östgruppen gav ut för ett tag sedan “Så tystas de kritiska rösterna: En rapport om civilsamhällets ökade utsatthet globalt, i Ryssland och i Belarus”.

Gnezdilovas granskning av de amerikanska och ryska agentlagarna visar i korthet bland annat följande:

  • - Den amerikanska lagen hänför sig till utländska strukturer i USA. Den ryska gäller ryska organisationer.
  • - Den amerikanska lagstiftningen gäller lobbykontakter från utlänningar (mot tex amerikanska politiker). Den ryska gäller formandet av den allmänna opinionen.
  • - Den amerikanska lagstiftningen gäller försvar av den nationella säkerheten. Den ryska talar om skärpt kontroll av samhället.
  • - Den amerikanska lagstiftningen gäller enbart lobbyverksamhet från enskilda utlänningar där kostnaderna överstiger 5 000 USD per år, eller 20 000 USD för utländska organisationer. Den ryska lagen gäller från 1 rubel. Osv.

Överlag fastslår Gnezdilova att den ryska lagen ger mycket större utrymme för godtycke än den amerikanska, eftersom den är så svepande och vagt formulerad. Sammanfattningsvis kan man säga att den största gemensamma nämnaren för de båda lagarna är just ordvalet ”registrering av utländska agenter”, och just inte så mycket annat.

Gnezdilovas rapport finns här (på ryska).

Ett fönster mot kriget

Veckan innan påsk var jag på konferens i Nottingham, den hette ”War and Culture in Russia and Eastern Europe” och i samband med konferensen passade universitetet i Nottingham på att inviga den digitala utställningen Windows on War: Soviet posters, 1943-1945. Universitetet i Nottingham har en stor samling med sovjetiska affischer från krigsåren, och digitaliseringen av samlingen är ett enormt projekt. På hemsidan finns fyllig men lättillgänglig information om både affischerna och digitaliseringsprojektet. Många av affischerna är från serien OKNO TASS (Okno betyder fönster, därav utställningens namn), de är i gigantiskt format och pappret är så tunt och sprött att det är nästan omöjligt att visa dem i fysisk form. Affischerna gjordes av flera olika konstnärer, som massproducerade var sina fyrkanter som sedan sattes samman till en affisch. Om man tittar noga på affischerna så syns skarvarna! Även på andra sätt skiljer sig de här affischerna, från de flesta sovjetiska krigsaffischer jag har sett. Windows on War

Uppdaterad: bröderna Tsarnajev och maratonbomberna

Uppdatering lördag 20/4:

Här är en imponerande artikel från The Boston Globe om bröderna Tsarnajev och deras väg från lovande boxare och student till att bli jagade terrorister. Jag rekommenderar alla att läsa!

http://www.bostonglobe.com/metro/2013/04/19/relatives-marathon-bombing-suspects-worried-that-older-brother-was-corrupting-sweet-younger-sibling/UCYHkiP9nfsjAtMjJPWJJL/story.html

De båda personer som misstänks för bombdådet i samband med Boston marathon uppges vara två bröder, uppvuxna i norra Kaukasien. Den äldre av bröderna, en 26-åring, ska ha dödats i en skottväxling med polisen under natten till fredagen, men 19-årige Dzjachar Tsarnajev lyckades fly och har hållit sig undan hela fredagen.

Jag tittade tidigare i dag på det ryska sociala nätverket Vkontakte där det finns en sida med samma namn som 19-åringens. Där framgår att han är född den 22 juli och talar såväl engelska, ryska som tjetjenska. Han bekänner sig till islam och är medlem i några tjetjenska och religiösa grupper. Samtidigt så står det, ganska motsägelsefullt i sammanhanget, att hans främst mål i livet är karriär och pengar. Tjetjeniens president Ramzan Kadyrov vill också tona ner de tjetjenska kopplingarna. På sitt konto på Instagram (han är mycket aktiv där) skriver Kadyrov följande:

Tydligen behövde säkerhetsstyrkorna till varje pris ett resultat för att lugna samhället. Varje försök att göra en koppling mellan Tjetjenien och Tsarnajev-bröderna, om de är skyldiga, är meningslöst. De har växt upp i USA, det är där som deras åsikter och övertygelser har formats. Det är nödvändigt att söka rötterna till ondskan i Amerika. Hela världen måste kämpa mot terrorismen. Det vet vi (tjetjener, reds anm.) bättre än någon annan.

Av Vkontakte-sidan framgår också att han, trots att han bekänner sig till någon slags tjetjensk identitet, samtidigt känns som en helt vanlig tonåring. Han är singel och skämtar mycket. Bland annat har han skämtat om att den ryska polisen gärna griper människor från norra Kaukasien:

En lärare frågar sina elever: – En bil kör genom stan. I den sitter en dagestanier, en tjetjen och en ingusjier. Vem kör bilen?
En av eleverna svarar: – Polisen!

Den senaste inloggningen på sidan gjordes via en mobiltelefon klockan 03.04 på fredagsmorgonen. Det sista inlägget gjordes dock den 19 mars. På sidan finns också flera kommentarer av personer som anklagar Tsarnajev för att vara den misstänkte Bostonbombaren, men de är skrivna efter att namn och bild på personen publicerats av flera nyhetsmedier.

På Vkontakte-sidan framgår också att Dzjachar Tsarnajev gick skolan i den ryska delrepubliken Dagestan från 1999 till 2024 och tog examen från den amerikanska skolan i Boston 2024. På skolans hemsida finns en lista över personer som fått stipendium 2024 och där finns den misstänktes namn med.

20130419-210104.jpg

Trycket hårdnar mot Rysslands Mark Zuckerberg

Rysslands Mark Zuckerberg, 28-årige Pavel Durov, som grundat det i Ryssland omåttligt populära sociala nätverket ”Vkontakte”, har fått problem med myndigheterna. Det började med att Durov vägrade lyda säkerhetspolisens uppmaning att ta bort sidor som uppmanade människor att delta i oppositionella demonstrationer. Tidigare den här månaden anklagades Durov för att ha varit vållande i en trafikincident och har kallats in som vittne; grundlösa anklagelser enligt Vkontaktes pressansvarige eftersom Durov ”inte kör bil”. Nu i veckan har så trycket trappats upp, då polisen gjort husrannsakningar både i Vkontaktes lokaler i centrala Sankt Petersburg och i Durovs hem.

Samtidigt har en fond, vars ägare sitter i styrelsen till statliga oljebolaget Rosneft oväntat köpt upp 48 procent av aktierna i Vkontakte. Övriga aktier ägs till 40 procent av en Kremlvänlig oligark och bara till 12 procent av Durov själv. Att 88 procent av Vkontakte nu i praktiken ägs av Kremltrogna grupper har väckt farhågor om att Durov kan kuppas bort som vd och ersättas av någon mer foglig. Själv har Durov i en kommentar på sajten skrivit att ingenting kommer att förändras så länge han är kvar som vd.

Yttrandefriheten på internet är fortfarande stark i Ryssland, till skillnad från i de stora tv-kanalerna och de flesta dagstidningar, som kontrolleras av statsapparaten. Förra året röstade dock statsduman igenom en lag om att skapa en svart lista över förbjudna sajter. Officiellt heter det att syftet är att stänga ner sajter som propagerar för pedofili, droger och självmord, men kritiker menar att lagen kan användas som ett redskap för att begränsa yttrandefriheten.

På Vkontakte finns mängder av piratkopierade filmer och musik, och det är nog troligt att detta kommer att användas som ett argument av myndigheterna för att dra åt trumskruvarna ytterligare. Men egentligen är de nog mest intresserade av att sajten ska vara ett fogligt redskap i jakten på oppositionella.

Nya anklagelser mot rysk bloggare

Skärmavbild 2024-04-18 kl. 14.34.53Klockan 07.45 i morse lokal tid publicerade den ryska federala polisen nya anklagelser mot Aleksej Navalnij på sin hemsida. Navalnij satt själv på tåget på väg hem från Kirov där rättegången om misstankarna om förskingring av pengar från ett skogsbolag skulle hållas – men förhandlingen sköts ju som bekant upp efter bara en halvtimme.

Enligt de nya misstankarna påstås Navalnij, tillsammans med sin bror, ha lurat till sig 3,8 miljoner rubel av ett företag kopplat till ryska postverket, genom att ordna godstransporter till ett ”förhöjt pris”. Precis som de tidigare anklagelserna döms de nya uppgifterna ut som grundlösa, av flera experter. En av dem är statsvetaren Aleksej Vorobev som i en intervju med Kommersant Radio menade på att det finns en direkt koppling mellan de tidigare anklagelserna och de nya:

 Я думаю, что оно связано непосредственно, потому что ясно, что все те уголовные дела, которые уже были инициированы против Навального, высосаны из пальца, точнее, как фокусники, их вытащили из рукава, поскольку они действительно пустые…

Jag tror  att det finns en omedelbar koppling eftersom det står klart att alla de utredningar som öppnats mot Navalnij är gripna ur luften; det är som om en trollkonstnär dragit fram dem ur rockärmen, eftersom de helt saknar grund.

Enligt Vorobev och andra bedömare så skulle orsaken till den nya utredningen vara at makthavarna är oroliga för att det redan inledda åtalet inte ska vara tillräckligt (rättegången sköts ju upp i går). Att hela tiden lägga till nya anklagelser mot Navalnij gör också att han tvingas ägna mycket tid och kraft åt juridiska processer istället för att ägna sig åt sin politiska verksamhet och skapar dessutom en känsla hos de ryssar som ser statlig tv och läser statsvänliga tidningar om ”ingen rök utan eld”. Det blir då, hoppas makthavarna, omöjligt för honom att kandidera till en presidentpost som Navalnij nyligen deklarerade att han är intresserad av.

Så här kommenterade Navalnij själv anklagelserna på sin blogg tidigare i dag:

Всё то же, что и раньше. Братья Навальные ходят по стране, вынуждают заключать договоры, а цены завышенные. СК ходит по следам преступных братьев и спасает всех, кто страдал от завышенных цен. Из меня бы получился отличный агент по продажам: захожу в офис, делаю предложение от которого нельзя отказаться, выхожу с контрактом, подписаным по завышенной цене.

Allt är som vanligt. Bröderna Navalnij går runt och tvingar folk att skriva kontrakt, men priserna är förhöjda. Federala polisen följer de kriminella bröderna i spåren och räddar all som har lidit skada av de förhöjda priserna. Jag skulle bli en fantastisk säljare; jag går in på ett kontor, lämnar ett erbjudande som är omöjligt att motstå och går ut med ett kontrakt, undertecknat till ett förhöjt pris.

Jag läste nyss en intressant artikel i The Economist om att den ryska polisen i fall som de med bloggaren Navalnij och Pussy Riot möjligen har varit medvetet slarviga och amatörmässiga i sina utredningar. Meningen skulle vara att skicka en signal som ”vi bryr oss inte om att anklagelserna är grundlösa” för att visa på att alla är sårbara. The Economist jämför det hela med ett bråk på en krog: En stöddig kille anklagar en annan för att ha spillt ut hans öl. Offret har inte spillt ut ölen och killen är fullt medveten om det. Men det  faktum att båda vet hur det egentligen förhåller sig är själva poängen; nämligen att tvinga lögnen på offret stärker bråkstakens makt.

Läs även det här inlägget på bloggen Glasnost av Kalle Kniivilä som läst förundersökningen mot Navalnij.

Slutreplikerat om svensk upprustning & rysk modernisering

Desirée Pethrus replikerade min replik på hennes debattinlägg och därmed blev det en slutreplik. Eftersom det heter slutreplik kommer jag inte älta ämnet något längre, men jag ska lämna tre punkter.

1) Hatten av för Desirée som tar sig tid och svarar. Det behövs mer, snarare än mindre, diskussion vad som bygger svensk säkerhet i en tid med snabbt förändrande förutsättningar. Det verkar inte vara alla som delar den synpunkten emellertid.

2) Dock nämnde jag aldrig något om en invasion utan fick det lagt i min mun. Utöver våran utlovade solidaritet till de baltiska länderna, har jag tidigare skrivit om varför rysk militärmakt spelar roll och ifall Kalla Kriget 2.0 pågår.

3) Om Sverige ”rustar upp” (dvs höjer ett ändlöst sjunkande försvarsanslag i reella termer) skapar Sverige en konflikt med Ryssland vars 60% ökning i försvarsanslaget från 2024 skapar …säkerhet?

 

Postat i:Försvarspolitik Tagged: Försvarsmakten, Kristdemokraterna, Stormakt

Varsågod nästa: Soldatmödrarna anklagas för att vara ”utländska agenter”

Nu har turen kommit till nästa organisation att anklagas för att vara utländska agenter enligt den nya agentlag som antogs i Ryssland i höstas. Den här gången har åklagarmyndigheten i Kostroma utfärdat en varning till den lokala Soldatmödrakommittén på orten. Konkret anklagas organisationen för att ha informerat om valfusk i samband med parlaments- och presidentvalen i Ryssland samtidigt som man erhållit bidrag från USA. Eftersom Soldatmödrarna inte har anmält sig till registret för utländska agenter hotas de nu av böter på upp till 500 000 rubel.

Extra anmärkningsvärt i det här fallet är att anklagelserna gäller verksamhet som organisationen utfört FÖRE lagens instiftan. Lagen trädde i kraft den 21 november 2024 och de aktuella valen hölls i december 2024 respektive mars 2024. Det ryska justitiedepartementet har vid flera tillfällen tidigare meddelat att lagen INTE skulle komma att gälla retroaktivt, något som nu uppenbarligen åklagarmyndigheten i Kostroma ändå hävdar.

Intressant nog beskriver åklagarmyndigheten noggrant vad för sorts information det är som Soldatmödrakommittén spridit, och som alltså gör dem skyldiga till att vara utländska agenter, till exempel ”förseglade valurnor med i förväg ditlagda valsedlar, utövande av påverkan från företagsledare på anställda samt informerande till dem om vem man bör rösta på, inget tillträde för massmedier till vallokaler” etc etc. Slutsatsen åklagarmyndigheten drar är att om man sprider dylik information försöker man påverka den allmänna opinionen, och försöker man påverka den allmänna opinionen bedriver man politiskt arbete, och alltså måste man registrera sig som utländsk agent.

Möte med amerikansk diplomat gör organisation till ”utländsk agent”

Nu hotas ännu en rysk organisation att stämplas som ”utländsk agent”, denna gång för ett möte med en amerikansk diplomat. Det är den ideella föreningen ”Kostromas centrum för stöd till samhälleliga initiativ” som misstänks för brott mot den nyinstiftade agentlagen. Åklagarmyndigheten i Kostroma har valt att väcka åtal både mot organisationen och dess chef Aleksandr Zamarjanov, dessa hotas nu av böter på upp till 500 000 respektive 300 000 rubel.

Huvudpunkten i bevisningen mot Kostromas stödcentrum är det rundabordsamtal man arrangerade den 28 februari i år på temat ”Vart är de rysk-amerikanska relationerna på väg?”.  Åklagarmyndigheten hänvisar också till att organisationen erhållit utländsk finansiering under 2024, 2024 samt 2024, däribland från amerikanska källor.

Detta är det andra åtalet som väcks mot en ideell organisation enligt agentlagen i Ryssland, det första gäller valövervakningsorganisationen Golos. Detta fall utmärks av att åklagarmyndigheten förefaller kunna stämpla minsta kontakt med utlänningar som misstänkt brott mot agentlagen. En djupt olycklig utveckling, och en grov kränkning av föreningsfriheten.

Min man heter Andrej

Just nu är jag i Murmansk på författarbesök. Passade samtidigt på att göra ett reportage. Jag skulle åka några kilometer utanför centrum för att intervjua ett par om de höjda kommunala avgifterna i Murmansk.

Min adress var Kolskij prospekt 32. Taxin lämnade av mig på rätt ställe, men dumt nog lät jag den köra iväg innan jag dubbelkollade att jag hade kommit rätt. Det hade jag inte, för adressen var i själva verket Kolskij prospekt 132. Det vill säga flera kilometer därifrån.

Jag vadade tillbaka upp till vägen (det är vår och snön smälter) och hoppade på en marsjrutka (minibuss) där en trevlig kvinna talade om för mig ungefär var jag skulle hoppa av. Sedan fick jag gå ytterligare cirka en kilometer i smältvatten och snöslask.

Äntligen var jag framme vid Kolskij prospekt 132. Jag hittade rätt hus och tryckte lägenhetens nummer nere vid porten. En kvinna öppnade, jag gick två trappor upp. Hon välkomnade mig glatt, bad mig ta av mig kappan, visade var jag kunde tvätta händerna och bjöd mig sitta ner vid köksbordet för att dricka en kopp te.

– Är Vladimir hemma? undrade jag. Det var med honom jag hade kommit överens om intervjun.

– Vladimir? Min man heter Andrej, svarade kvinnan.

Jag hade kommit till fel bostad.

– Men ni får gärna sitta kvar och dricka en kopp te med oss, svarade kvinnan.

Tyvärr var jag tvungen att fortsätta, klockan var redan mycket. Medan jag tog på mig kappan och skorna gapskrattade vi båda två. Det var som ur en scen i sovjetfilmen ”S ljochkim parom” där huvudpersonen klampar in i fel bostad i fel stad men är helt övertygad om att han har hamnat rätt. Med den skillnaden att jag blev mottagen med en helt annan gästfrihet, kännetecknande för den ryska provinsen.

Ni förstår varför jag älskar att resa här.

Drönare och framtida krigföring

Efter en del debatt om drönare (till och med ”attackdrönare” och ”dödsplan” som dödar i kontrast med alla andra vapen?) är det min tur att försöka bena lite i vad användandet av obemannade flygplan (hädanefter drönare) betyder för krigföringen samt om och hur det kan vara ett hot mot internationell säkerhet 

Det målas det ofta en otäck bild över vad krigföring medelst drönare innebär. Vi ser framför oss tonåringar i USA med joystickar som dödar oskyldiga barn i Pakistan vars familjer saknar möjlighet till rättvisa (ungefär som början av Nyhetsmorgons klipp). Denna bild belyser de problem som det finns med drönarkrigföring: hur människan blir isolerad från kriget och frågeställningarna om vem som är kombatant eller inte och i vilket krig, samt hur skulle det vara legitimt att svara på en attack med drönare? I en krigzon skulle det vara lagligt att döda kombatanter, men ifall ett krig inte föreligger blir rättfärdigandet desto svårare. Frågan detta inlägg ställer är dock ifall om skiftet mot drönarkrigföring är ett hot mot internationell säkerhet? (dvs. vad ej vad det betyder för folkrätten och rättvisa)

Drone

Foto: Drone wars UK

Drönares påverkan på krigföringen ligger främst i att teknologin gör de starka starkare då de kan föra krig med lägre politiska och materiella kostnader. Detta betyder att, som vi ser i uppsvinget i användandet av riktade drönarattacker, att användandet av drönare riskerar att istället för en sista utväg bli minsta motståndets väg. Detta innebär att tröskeln för krigföring för starka stater sänks. Jämför med hur mycket med konventionell krigföring som hade krävts för att nå samma effekt som dessa riktade attacker i Pakistan och Jemen.

Men innebär denna sänkning i kostnaderna att föra krig ett hot mot internationell säkerhet? I det stora väsentliga, nej. Det är givetvis hemskt att civila dödas, normerna om staters suveränitet och användandet av våld urholkas, men det finns väldigt tydliga begränsningar med vad man kan uträtta med drönare. De förutsätter luftherravälde vilket gör dem mindre relevanta i situationer där motståndaren har ett kvalificerat luftvärn (vilket många länder anser är rimligt att förfoga över). Så länge de inte görs autonoma via artificiell intelligens (vilket är orimligt inom den överblickbara framtiden) förutsätter de konstant kommunikation hemåt och kan därför störas ut av en motståndare med förmågor inom elektronisk krigföring (för diskussion se Wiseman). Dessutom, som Tracz betonar, skadar i många fall drönare färre civila än andra former av krigföring.

I dagsläget är det USA som besitter förmågan att föra krig med drönare, och i kontrast med många, anser jag INTE att USA är den största oron för internationell säkerhet i termer av drönarkrigföring. Detta kan exemplifieras av att drönare hittils använts i svaga och fallerande stater mot insurgenter och därav kan drönare, i kontrast med mycket mediarapportering, ha en positiv effekt. Dock finns risken att det blir så billigt att föra detta krig, att man för det för lättvindigt och motverkar sina strategiska mål (exempel kan vara radikalisering i Pakistan). Vad som emellertid skulle kunna vara mer problematiskt är när Kina och Ryssland skulle få tillgång till dessa teknologier, men på grund av ovannämnda begränsningar skulle dessa snarare vara ett hot för insurgenter i Norra Kaukasus och Xinjiang än för internationell säkerhet.

Drönarna är dock symptomatiska på hur krigföringen förändras mot war without the people. I kontrast med den utveckling som Clausewitz oroade sig för – att med ökat folkligt deltagande ökar krigens destruktivitet, något som kulminerade i världskrigen – ser vi en trend med minskat folkligt deltagande. Vi går från värnpliktsarméer till professionella, från strid där man kunde se sin motståndare till surgical strikes, cyberattacker och drönare. Detta har främst två effekter:

1) Som i drönarkriget och cyberkriget fjärmas folket från krigföringen, riskerna uppfattas mindre och det blir ifall krigföringen genomförs dolt behövs inte folkets stöd då de kan inte protestera (något som kan vara extra önskvärt i demokratier). Det medför mindre kostnader att genomföra denna krigföring och gör de således till attraktiva alternativ.

2) Att folket fjärmas från kriget och dess verklighet gör att det viktigaste vi har, som både Clausewitz och Johan Wiktorin påpekar, vår försvarsvilja blir svagare. Desto mindre folk förstår av vad kriget innebär, desto mindre kan de förstå de uppoffringar som behövs och stödja dem. Detta är övertydligt i fallet Sveriges insats i Afghanistan där det folkliga förståelsen och stödet blev lidande. Jag minns skandalrubrikerna 2024 i stil med ”Svensk officerare i eldstrid!!”. Även efter Johanne Hildebrandts skildring ”Krigare” levde föreställningarna kvar om soldaten med den blå hjälmen som lutade sig mot en palm spelade kort missionen igenom.

I konklusion är drönarteknologin ett vapen som andra med sina möjligheter och begränsningar. Min största oro kommer från den djupa folkförankringsklyfta som finns, och kan förstärkas av nya organisationsformer och sätt att föra krig på, mellan folket och de som har till uppgift att försvara dem. Hur ska pengar kunna fördelas i en demokrati till något som få förstår nyttan med och färre har erfarenhet av?

Lästips: The Changing Character of War - Boken i allmänhet, men kapitlen av Pascal Vennesson om War Without the People och av Azar Gat om the Changing Character of War  i synnerhet. #svfm

Postat i:Säkerhetspolitik Tagged: Clausewitz, Drönare, Folkrätt, Krigföring, USA

Om förmågor och intentioner

Idag har försvarsdebatten rasat i en god takt efter att Mikael Holmström rapporterade om den finska rapporten om Rysslands försvarspolitik (till och med till den grad att Aftonbladet har uppmärksammat nyheten).

Under dagen har två argument ständigt återkommit; Ryssland rustar från en låg nivå och det gäller att skilja på förmågor och intentioner. Den andra punkten ger ett ramverk för att analysera säkerhetspolitik, men hittils används argumentet nästan som en anledning att Ryssland inte skulle kunna i framtiden utgöra ett hot mot Sverige då de inte har intentionen.

Vad som är viktigt att förstå i förhållandet mellan intentioner och förmågor är att det är två samverkande, och inte oberoende, faktorer. Detta kanske enklast kan exemplifieras av George W. Bush som gick till val på en isolationistisk policy där USA skulle spela en mindre roll på världsscenen och fokusera på inhemska problem. Därefter skedde både Afghanistan och Irak. I dessa två fallen hade förmågan stark påverkan på intentionen, och det belyser också en ytterligare sanning om intentioner är att de kan förändras mycket snabbt. I det omvända så spelar intentionen ingen roll utan någon förmåga att genomföra den.

Det är just av dessa anledningar vi måste planera efter förmågor som tar upp till decennier att bygga medan intentioner förändras på ett ögonblick, speciellt i politiskt känsliga stater som Ryssland.

#svfm

Uppdaterat 23:36 – Dagens bloggare: Wiseman, Skipper, Cornucopia?, Den Sjätte Mannen,   

Uppdatering 2: 1/5 – Jan Blomgren hade uppenbarligen inte tagit till sig distinktionen mellan förmåga och intention (och dess samverkan)

Postat i:Säkerhetspolitik Tagged: Försvarsmakten, Stormakt, USA

Knölen med de trettiosju tulpanerna

I går firade mina väninnor och jag min födelsedag cirka en vecka för sent. Vi hade det desto trevligare. Jag hade lagat vegetarisk meny, broccolipasta eftersom Lena och Masja just nu inte äter kött. De är ortodoxa troende och fastar inför påsken. (I Ryssland kallas det för att fasta men man äter fast mat, dock inte kött.)

Olga som precis har fyllt fyrtio, har ett välbetalt jobb och är singel, funderade över sin livssituation. Hon är uppvaktad av flera, men det finns ett problem.

– Tyvärr är de alla urody, meddelade hon. Ett svåröversättligt ryskt uttryck som kanske motsvaras bäst av ”knöl”.

Sedan fortsatte hon:

– Det sägs att alla män som inte är knölar är upptagna. Men när jag betraktar mina väninnors äkta män kan jag dessvärre inte hålla med om den saken.

Gapskratt.

Vi diskuterade äkta män i vår bekanskapskrets. Domen var inte nådig. Det hindrade inte att många av dem omnämndes med värme.

En halvtimme senare dök en av knölarna upp, en person som dessutom råkar vara en av mina bästa vänner. Han var i Moskva på arbetsresa. Med sig hade han trettiosju skära tulpaner i ett jättefång som knappt rymdes i min famn. Vi var tvungna att skära sönder en tom femliters plastvattendunk som nätt och jämnt rymde blomsterprakten.

Därefter höjde knölen sitt glas och sade:

– Skål för dig, Anja, för att du fortsättningsvis klarar av att bo och jobba i vårt kalla, råa, korrumperade land.

Vi drack rödvin och jag kände än en gång i mitt  innersta vad det är som gör att jag vill bo i detta råa land där människorna förmår älska bristerna hos varandra.

Debattartikel hos Frivärld om Ryssland och Sveriges Försvar

Efter en tids lugn på bloggen kommer det komma lite mer aktivitet. För de intresserade skriver jag idag på Frivärld Magasin en replik till Desirée Pethrus. Känn Er välkommna att kommentera här då Frivärld saknar kommentatorsfält.

#svfm

Postat i:Försvarspolitik Tagged: EU, Kristdemokraterna