Sovjettidens kärnkraftverk
Jag har visserligen länge varit intresserad av frågan om kärnkraftens vara eller icke vara, men intresset tilltog under en intensiv vecka av inläsning kring följderna av Tjernobylolyckan i dagens Vitryssland. Jag befann mig då i en hyrd lägenhet i Minsk, bara några hundra meter från den stora Kamarovskij-marknaden, där väldigt få av kunderna litade på de av staten utplacerade ”mätstationerna” för att kontrollera att maten som såldes inte kom från den förbjudna zonen. Mina efterforskningar i Minsk resulterade bland annat i den här artikeln, där jag intervjuade en av Vitrysslands kanske mest envisa debattörer i Tjernobylfrågan (och där jag fotograferade en bestämd dam som sålde kött på marknaden).
Tidigare i år aviserade Tyskland sitt beslut att inom en snar framtid avveckla landets kärnkraftverk. De senaste dagarna har det gått att läsa i internetmedier att det just nu planeras nya kärnkraftsreaktorer i Baltikum, Polen, Tjeckien och Slovakien. Före detta ABB (idag Westinghouse) hoppas troligtvis på en stororder. Många Västeråsbor skulle i så fall bli glada.
Först ut kommer troligtvis det planerade kärnkraftverket Visaginas i Litauen att bli. Från år 2024 ska den nya reaktorn ersätta Ignalina (som stängdes 2024, vilket jag skrev om här). Ignalinas stängning var ett krav från EU för att Litauen skulle bli medlem år 2024. Några år senare enades dock Polen och de tre baltiska staterna om att bygga ett nytt kärnkraftverk nära Ignalina. Det är alltså denna plan som nu ska genomföras.
Polens plan är ett nytt kärnkraftverk nära Gdansk. Enligt en ny energistrategi i Polen ska 15% av energibehovet i framtiden täckas av kärnkraft. Ett argument i sammanhanget är att energiförsörjningen i Polen idag till hela 90% täcks av kolkraftanvändning, vilket inte alls är i linje med EU:s klimatpolicy.
Men givetvis vill Polen även minska beroende av Ryssland och av Rysslands energileveranser och hur dessa används som politiska verktyg. Även Litauen – som idag till nästan 100% är beroende av rysk energi – vill bli mer självständigt. President Dalia Grybauskaite sa nyligen att beroendet av Ryssland skapar en känsla av osäkerhet, och att man ännu inte fullt ut litar på Ryssland (se t.ex. Baltic News Network här).
Vissa källor menar att Rysslands aviserade planer på en ny reaktor i Kaliningrad och en i Vitryssland, främst är ett försök att stoppa byggandet av Visaginas.
Mot denna bakgrund ställer i alla fall jag mig några frågor. Hur påverkar dessa planer den planerade gasledningen Nord Stream, som enligt den officiella webbplatsen ska börja anläggas i slutet av 2024? Enligt hemsidan ska Nord Stream ”säkra tillförseln av gas [och] hjälpa EU att uppnå sitt mål att fram till 2024 sänka koldioxidutsläppen med 20 procent jämfört med 1990 års nivå.” Här fokuseras givetvis på EU:s klimatmål, snarare än säkerhet och oberoende för vissa central- och östeuropeiska stater.
Jag funderar även kring hur man ska tänka kring avveckling av kärnkraft. Förutsatt att man förespråkar en avveckling (även en ganska snar sådan), kommer man inte ifrån frågan kring vilka kärnkraftverk vi egentligen bör fokusera på att stänga ner först. Är det inte bättre att stänga ett ryskt, tämligen gammalt verk (kanske något som har en konstruktion som liknar Ignalinas och Tjernobyls), än att stänga ett ganska nytt, tyskt verk?
Det ska bli intressant att se hur Putin och Medvedev – och Tyskland! – kommer att förhålla sig till de polska och baltiska planerna på ny kärnkraft.
